You again

Kapitel 26

Jag satt hela natten och funderade på vad det kunde vara som han inte ville berätta. Han hade bara sagt att det var bäst för mig om jag inte visste.

Dagen efter hanns förlåt - dagen efter deras uppträde på gröna Lund - hade inte blivit mycket annorlunda. Han var inte otrevlig, han ignorerade mig bara. Det störde mig.
Han var snäll och trevlig ungefär tre timmar innan uppträdet, sedan stack han och när han kom tillbaka började han ignorera mig.
Kim var för stolt över att vara bakom scenen för att bry sig om mig och mina problem, så det var inte till så mycket hjälp.
Just nu satt jag på en bänk, i en park, någonstans, som jag inte har en aning om var. Jag hade bara gått ut en runda och nu var jag här, helt ovetande om var. Jag la märke till skogen som låg nära parken så jag bestämde mig att gå in i den, medveten om att detta bara skulle göra mig mer vilsen.
Träden täckte den klarblåa himlen och de svajade en aning. Längre in i skogen - där ingen normal människa skulle gå för att allt var visset - så såg jag ett litet trähus som låg omringat med en massa vissna träd. Huset var inte alls stort det var nog bara ett rum där inne. Och desto närmre jag kom desto tydligare kunde jag höra röster. Jag gick närmre de och såg att... Vänta vad gör han här? Vad gör Felix Sandman långt in i en skog som ligger... Vem vet var, med fyra andra killar. Det gjorde mig nyfiken så jag gömde mig och lyssnade så gott jag kunde på vad de sa.
"Jag har sagt detta tusen gånger innan och jag säger det en gång till, du får inte umgås med henne!" Sa killen som pratade med Felix och jag visste direkt att de pratade om mig.
"Men jag fattar bara inte varför?! Jag får träffa vilken annan tjej som helst utom den jag faktisk vill träffa!" Hanns ord gjorde mig glad. Det betydde att han inte undvek mig på eget val.
"Detta har jag också sagt till dig! Hon kan vara skadlig för oss." Jag. Skadlig? Jo tjena. Sedan kom jag på att platsen jag stod på kanske inte var bästa platsen men vi får hoppas på att de inte ser mig.
"Hur kan Elina vara skadlig för oss? Hon kan ju knappt slå ner en myra!" Schysst Felix, schysst...
"Du fattar ju inte!" Sa killen. "För ett tag sedan - när du inte var med oss - hade hon ett eget gäng som bestod av sju personer och de var som oss, de dödade för att få pengar. De var mycket bättre en vad vi var och de tog alla ställen vi hade för att få pengar. Såklart tyckte vi att det var irriterande så vi kom på en plan, och det var att göra så att hon inte hade något minne av gängen och allt var det innebar och det lyckades vi med. Så det jag menar är att om du umgås med henne finns det en risk att hon kanske ser oss och då kan hon komma ihåg vad som hänt. Och då har vi ett problem." Jag blev chockad över vad jag hade hört men samtidigt inte. För jag var för det förta medveten om att det fanns en del av mitt liv som jag bara inte kunde komma på, och för det andra så när han berättade detta så började minnena sakta komma fram.
Problemet var att efter detta så kände jag ett stort behov av att döda honom. Men just nu var det svårt för att som jag sa så stod jag på ett dåligt gömställe och de la tillslut märke till mig.
"Är det inte hon?" Sa en av killarna i gänget så jag gjorde som vilken annan normal person skulle göra i detta tillfället... Jag sprang.
Jag hörde hur de sprang efter mig och skrek en massa saker till varandra. Jag försökte springa in på en massa konstiga stigar för att lura de men det funkade inte.
Medan jag sprang så kom jag på vilka mina gängmedlemmar var, det var Kyle, Emelie, Niclas, Dan, Dennis och Veronica. Jag kommer ihåg att jag var "ledaren" och att jag skjutit folk. Det känns så hemskt nu när jag tänker på det. Men helt plötsligt avbröt ett pistolskott mitt tänkande och jag tittade bakåt och såg att killen som pratat med Felix, höll i en pistol. Han hade nog som tur var bara skjutit rakt upp för att skrämma mig, men det gjorde det inte konstigt nog.
Jag tog upp min mobil och kollade på var jag var och såg att jag inte var så långt ifrån mitt område. Men det skulle ju vara dumt att leda in de där för att för det första så skulle de veta var jag bor och de är ju inte bra, och för det andra så skulle jag sätta min familj i skada så det är en dum idé att leda in de där.
Jag fattar inte varför jag blev ledare? Jag suger ju på att komma på planer och sånt! Men jag måste ju på något sett komma ifrån de.
Ring någon Elina!

*

"Vad fan tänker du med Elina?! Du kan ju inte bara sticka iväg och sedan ringa mig och säga att du vill bli hämtad för art de är några killar som du tror vill mörda dig!" Skrek min bror till mig fast fortfarande med ögonen på vägen. "Var är de där killarna nu?"
"Jag vet inte. Jag sprang men ett tag efter att jag kommit ut ur skogen så upptäckte jag att de inte var bakom mig längre. Och sen var det inte mitt fel! Jag visste inte att Felix var någon del av ett mördargäng. Jag blev bara nyfiken för att Felix var där och för art de pratade om mig." Han skakade bara på huvudet.
"Snälla gör inte så igen bara." Jag nickade och sedan satt vi båda tysta genom hela bilresan. Det var ingen pinsam tystnad, bara tystnad. När jag var på hotellet igen så skulle jag söka upp Kyle.
Bra Elina, det lät inte alls fel.
Jag hade mina aningar på vad hanns efternamn kunde vara.
--------------------K-----------26--------
Förlåt för att detta kapitlet har blivit extremt sent... Hoppas bara att ni tycker att det var bra. Personligen tycker jag att det blev tråkigt men det tycker jag alltid så lyssna inte på mig 🐋