You again

Kapitel 14

(Filips perspektiv))

Det kändes som om vi hade letat i timmar och Elina såg ut att börja bli trött. Jag kollade min mobil och klockan var 22.35 Gud vad tiden hade gått fort. "Filip? Vad är det som är där framme? Ser det inte ut som en människa?" Sa hon tillslut. Och jo det såg verkligen ut so en människa. En han, och han hade en svart rock och en svart hatt så man såg inte ansiktet. Och då kom jag ihåg sms:et jag fått:

Du borde kanske sluta lata dig och leta efter dina vänner istället? Jag väntar på dig

Det måste vara han som skulle vänta på mig? Förmodligen. "Jo" sa jag som svar på Elina's fråga. Eller frågor. Hon tig direkt tag i min hand, och jag märkte att hon var rädd. Jag började gå fram till han men hon ryckte i min hand. "Filip! Snälla! Jag vill inte!" Sa hon med rädsla.

"Men vi måste annars kanske vi inte får tillbaka våra vänner" sa jag lugnt till henne. "Och jag vill inte lämna dig här för om det skulle hända något så finns jag inte nära och kan gör något" hon nickade och följde efter mig.

((Elina's perspektiv))

Jag följde motvilligt efter honom. Men vi behöver varandra han hade rätt. Det plingade till ytterligare en gång i min mobil: okänd

Stackars Elina xD För rädd för att träffa min.... vågar jag avslöja det? ....partner? /numera ???nr2

Jag satt handen för munnen. Var de två stycken? Det blev genast mer förvirrande. Jag visade Filip meddelandet. Han verkade både förvånad och förvirrad. Så han stannade upp, tittade först på mannen framför oss och sedan runt omkring sig. Jag gjorde samma sak men såg ingen. Vi fortsatte gå fram mot mannen och vi var snabbt framme. "Vem är du? och varför tar du våra vänner?" frågade Filip direkt när vi kom fram. Mannen hade en bekant röst när han svarade: "varför så många frågor?"

"Det är jag säker på att du redan vet! Men om du inte hunnit tänka så mångt så är det för: DU HAR FAN TAGIT MINA FÖRÄLDRAR OCH EN VÄN!" Sa Filip och såg hur han skakade av ilska. "Okej du ska få reda varför. Om du bara kommer med här" sa mannen och vi följde efter. Vi följde efter honom in i ett stort hus. Vi gick upp på andra våningen. Vi gick sedan in i ett rum och satte oss vid ett bord mittemot varandra. När vi satte oss kom jag på vem rösten tillhörde: det var morbror Clas. Vår familj hade haft världens bråk med han och hans familj. Så detta var förmodligen hans hämnd. Och hans partner var då: Margit hans fru.

"Jag vet redan varför du gör detta och vem din partner är, Clas" sa jag och såg nöjd ut. Han var däremot inte nöjd, han böjde sig fram och gav mig ett fjuttigt slag på kinden. Filip såg också att det var löst men skydda mig ändå.

((Filips perspektiv))

Jag såg hur han böjde sig fram och gav Elina ett löst slag på kinden. Men jag skyddade henne ändå. "Okej, Clas! Du får fan ta och sluta med detta! Herre Jesus, det där stora bråket var för 4 år sedan. Och du väljer att hämnas nu?! Har det tagit såhär långt tid för dig att planera denna planen? Du kunde väll iallafall välja röstförvrängaren så du gjorde det lite svårt? Men strunt samma. Jag vill veta var mina vänner är, Nu!" Sa jag och tog upp en kniv ur fickan. "Jag lovar dig han kommer aldrig berätta. För att han vet inte" sa en röst bakom oss. Margit.

-------------------------------

Jag vet att jag skriver korta kapitel, eller är det bara jag? Men det är väl liks bra att skriva korta kapitel ofta som att skriva långa kapitel med långt mellanrum.

Med iallafall: vad tycker ni om kapitlet? Hoppas verkligen att ni gillar det.

I nästa kapitel kommer så kommer problemet med Margit och Clas lösa sig. Men mer berättar jag inte för jag vill ju inte avslöja för mycket ;) hoppas att ni längtar till nästa så får ni gärna rösta på detta kapilitlet, hehe.

Herrå 👋 P&K💋