You again

Kapitel 2

(Elina's perspektiv)

Jag vaknade och fick den där riktigt härliga morgon känslan. Så jag gick glatt upp och satte på mig några snygga kläder. När jag var liten sa jag till mig själv att varje gång jag fick en sån härlig morgon känsla så skulle jag göra allt för att göra dagen så bra som möjligt.

"God morgon mamma!" Sa jag glatt när jag kom ner.

"God morgon... Sa hon "du var uppe tidigt idag, och du är glad" sa hon sedan och log mot mig.

"Ja du vet när man får en sån härlig morgon känsla" sa jag och hon nickade.

"Och juste mamma, har du kvar Omar's föräldrars mobil nummer?" Frågade jag när jag hade ätit klart.

Hon såg lite ledset på mig "nä tyvärr" jag suckade tyst för mig själv.

"Men iallafall jag går ut nu" sa jag och gick ut i hallen. Jag tänkte gå till Kim. Men det är ganska tidigt, och hon är förmodligen inte vaken nu så jag gick min timmes runda. När jag gått en bit satt jag mig på en bänk och messade Kim

Jag: kan jag komma till dig? Kim: okej nu eller? Jag: ja om det går bra? Kim: ja kom du nu :)

Jag började gå mot Kim's hus och det tog ungefär 10 minuter. Under tiden jag gick dit tänkte jag på om jag ville till sommarkrysset eller inte? Det fick bli ett "ja" på den frågan.

(Oscars perspektiv)

"Du Omar kan jag bara få kolla igenom dina kontakter och se om det är någon du har som inte jag har?" Frågade jag.

"Sure" svara han och kastade mobilen till mig.

Han hade två mer.

"Vem är Anton?" Fråga jag.

"Du vet han som vi träffa förra månaden" svarade Omar.

"Juste jag glömde att fråga om hans nummer" sa jag tyst och skrev in numret i min mobil.

Jag bläddrade lite till och hittade ett till okänt namn.

"Jag har seriöst inte ett minne av någon som heter Elina... Vem är det?" Sa jag och tittade på Omar. Han blev helt stel.

"Hallå Omar?!" Skrek jag till honom. Men han stirra bara. Tillslut rörde han på sig, tog mobilen och tittade på Elina kontakten. Tills han föll, jag tror han svimmade eller något.

"FELIX OCH OGGE KOM!" Skrek jag och Ogge och Felix kom springande in i rummet, och deras blickar riktades mot Omar.

"Vad fan har hänt här?!" Frågade Ogge.

Jag berättade vad som hänt och de visste heller inte vem Elina var. Vi ringde ambulansen för vi visste inte hur vi skulle ta Omar till sjukhuset. De kom snabbt efter vi ringt. De frågande oss vad som hänt och om vi visste vem Elina var, men vi alla skakade på huvet.

"Killar jag tror vi lyckats få liv i er vän igen!" Sa någon av ambulans killarna. Gick till honom med Omar och tittade på Omar som sakta öppnade ögonen. När han hade öppnat ögons helt satte han sig upp med ett ryck.

(Omar's perspektiv)

Jag satte mig upp snabbt och kollade in i väggen till en ambulans kom i vägen.

"Hej... Får jag ställa dig lite frågor?" sa ambulansen.

"Okej" svarade jag.

"Vem är Elina?" Frågade han.

Jag tittade ner i golvet och ville inte alls svara på den frågan. De verkande förstå mig för de började packa sina verktyg, doktor saker.

"Okej vi verkar inte få svar på den frågan så, om du vill prata om det finns dina vänner eller psykologer här i stan" sa ambulansen och gick.

"Omar hur ser den tjejen ut i nutid?" Frågade Oscar.

"Jag vet inte?" Svarade jag. "Men jag vet hur hon såg ut när hon var 7 år eller något" svarade jag och visade en bild.

"Det är väldigt likt en tjej jag gick in i igår när jag var ute" sa jag och Omar tittade på mig och log.

---------------------------------------------

Hej allihopa detta är kapitel 2 hoppas ni gillar det. Vet att det är dålig uppdatering men ska försöka skriva mer. Ni får ha det så trevligt så skriver jag snart igen

Herrå ;)