You again

Kapitel 25

Vad tycker ni om Felix?
----------------------------------------
"kan du inte bara berätta varför du gör som du gör?" frågade jag men han svarade inte "prata med mig!"
"för det första så har jag inget att säga till dig, och för det andra så kan du inte tvinga mig" sa han ungeför som om inget hänt alls mellan oss. Jag suckade.
"Jag har verkligen ingen aning om vad du döljer för mig, eller varför du ens döljer det, men du ska veta att du är en riktig idiot!" Folk hade börjat titta på oss så jag sänkte rösten. "Jag kommer komma på det." Sen gick jag därifrån. Såklart glömde jag min dricka, skit.
Jag skulle vara i studio om en kvart så jag gick mot hotellet för att byta kläder. Sen gick jag mot studion.
"Elina!" Sa Oscar när jag kommit innanför dörrarna. Jag gav honom en kram och upptäckte sedan till min lättnad att Felix inte var här än. Lite tid med de andra skulle vara kul.
Kockan var två minuter över och då kom Felix. Dansen hade satt igång men jag kunde inte koncentrera mig på något annat än mina tankar så jag dansade fel.
"Elina koncentrera dig" sa Daff och tittade på mig. Jag kunde se Felix flina genom spegeln.
Jag började äntligen tycka att jag kommit in i det, tankarna var borta. MEN såklart såg Felix det och trampade på min fot så jag gjorde fel igen. "Elina kom igen!" Sa Daff högt till mig. Han flinade igen och "råkade" trampa på min fot igen."Elina! Vad är problemet idag?!" Jag slutade dansa.
"Ska jag berätta vad problemet är?!" Då stoppades musiken. "Felix är problemet! Han måste förstöra mig! Han var snäll mot mig i början och så men sen hände det något - vet inte vad det är - han började bete sig som en idiot! Jag orkar inte!" Jag gick bort därifrån och in i ett annat rum och satte mig på golvet.
Efter kanske tio minuter kom Felix in i rummet.
"Förlåt." Sa han tyst och satte sig bredvid mig. Jag vägrad titta på honom. "Det var dumt att bete sig som jag gjorde." Jag ville inte svara. "När jag var liten- kanske 7 år- så gillade jag en tjej hon hette Stina." Jag skrattade lite svagt. "Hon och jag var väldigt bra vänner och så vidare. Men en dag så kom inte hon till skolan. Alla trodde ju självklart att hon var sjuk. Men efter skolan vid fem tiden ringde det hem till mig och min mamma svarade. Stina hon var inte hemma. Efter ett tags ringande till folk och frågade om de visste var hon var, så började vi gå ut och leta efter henne men hittade henne aldrig. Så vi ringde polisen. De kom nästa dag klockan tre. Klockan åtta fick jag reda på att hon var död. Att någon hade mördat henne." Han tittade på sina fötter.
"Varför berättar du detta för mig?" Frågade jag och tittade på honom.
"För att jag hittade ett foto på dig när du var sju år och du såg exakt ut som henne." Han tittade allvarligt på mig.
"Jag har aldrig känt någon som heter Stina."
"Hej! Vill ni träna på dansen eller?" Frågade Omar. Felix tittade på mig och jag nickade. Det kändes skönt att jag äntligen var sams med Felix. Visst, jag visste inte vad han döljer för mig men vi var iallafall sams.
----------------------K-------25---------
Äntligen kom kapitlet! Det har tagit evigheter, men jag hade ingen lust eller idéer...