You again

Kapitel 27

Okej, Kyle... Olsson kanske? Nä, inte det heller. Kom igen Elina du har suttit på hotellrummet i snart en timme och har försökt lista ut vad hanns efter namn kunnat vara. Jag menar det kommer säkert komma fram att han inte ens heter Kyle.

Under denna timmen har Kim kommit in på mitt rum fem gånger och frågat om jag vill gå ut. Men så tråkig som jag är så vill jag inte gå ut när det är 28 grader och nästintill molnfritt.
Okej, Kyle... Också någonting som börjar på D. Haha, enkelt. Jag slog in Kyle Danielson på Eniro och fick upp hans telefonummer. Jag letade upp min mobil som låg i min ryggsäck vid skrivbordet mittemot sängen.
Såklart visste jag att det fanns vissa dåliga saker med detta, och det var att om detta nu var Kyle så fanns det en risk att dåliga saker börjar hända. Med tanke på att han var en medlem i "mitt gäng" som mördar folk, så kanske detta gäng startar igen och då kanske folk söker upp mig och vill mörda mig.

Det finns redan folk som vill söka upp dig och mörda dig Elina. Ta de där killarna i skogen som exempel.

Jaja, vad har jag att förlora?

Ditt liv Elina.

Jag stör mig på att min inre röst alltid måste har rätt. Men det är ju faktiskt sant. Jag dör, än sen? Vem skulle bry sig.

Behöver jag ens svara på det?

Jag fattar, men om du skulle kunna vara tyst nu så skulle jag bli jätte glad. Dumma inre röst... Det var i för sig min egna röst som jag lyssnade på men vem bryr si...

Och den meningen kunde jag inte avsluta fören en viss Kim kom in på hotellrummet.

"Bara kom! Det är jätte fint väder ute och du borde ta vara på det. Du vet hur Sveriges sommar är! Så snälla njut av den så länge den varar. Jag bryr mig inte hur långt tid det kommer ta för mig att övertala dig men jag kommer vara här tills du reser dig upp och kommer ut ifrån detta tråkiga lilla hotellru..." Där var det min tur att avbryta henne.

"Okej, jag kommer med dig ut. Jag hade faktiskt planerat att åka hem idag så om vi bara kan packa våra saker nu så kan vi åka hem till mig eller nått?" Sa jag och hon tittade på mig med en förvånad blick som sakta förvandlades till ett leende.

"Guuuud! Jag trodde aldrig att jag skulle få med dig ut! Du inser inte hur glad jag blir." Sa hon glatt och skuttade runt lite på golvet. Jag tittade på henne med en blick som visade att jag tyckte att hon var konstig. "Och självklart ska vi åka hem, allt för min lilla ängel." Sa hon och klappade mig på huvudet. Och med det så gick hon till andra änden rummet och började packa ihop alla sina saker som låg utslängda över hela golvet.
Jag la bara snabbt i tandborsten och de få kläder jag hade tagit med mig och la de i min väska. Sedan kom jag på att jag var tvungen att lägga in Kyles nummer i min telefon, sedan var jag - till skillnad från Kim - redo att gå.

*

Vi gick till bussen efter att ha sagt till killarna att vi skulle gå. Vi gick under tystnad, eller rättare sagt, jag gick under tystnad medan Kim pratade om allt och ingenting. Just nu pratade hon om hennes många skäl till varför det skulle vara bra för världen att hon dejtade Zac Efron. Personligen så tyckte jag att det hon sa var meningslöst och valde därför att lyssna med ett halvt öra.

Personligen så fattar jag inte varför alla tjejer tycker om honom så himla mycket. Jag menar, jämför honom med Taylor Lautner, Taylor vinner lätt. Han är klart mycket snyggare, fattar inte hur Bella kunde välja Edward över freaking Tyler Lautner!