You again

Kapitel 12

((Elina's perspektiv))

Det var tyst en stund men jag bröt tystnaden. "Filip jag måste prata med dig" sa jag tillslut. "Okej, kör på" sa han. Han verkade inte förstå att jag ville prata ensam med honom, så jag vinkade med min hand att han skulle komma och han suckade högt. Vi gick in på mamma och pappas rum som var på nedervåningen. "Vad är det nu som är såååå himla viktigt?" Frågade han och såg redan uttråkad ut. "Angående semestern: vi måste bestämma oss för vem vi ska ta med! Jag vet inte Kim eller Omar?" Frågade jag och blev liiiite stressad över att jag inte hade bestämt mig än. "Okej vi gör såhär: du tar med Kim, så tar jag med Omar. Så behöver det inte bli så konstigt, asså att inte mamma misstänker mig och Kim" hans lösning var faktiskt bra. Men nu kommer frågan oundvikligen: VAR ÄR MAMMA? Hon skulle inte jobba idag. Jag försökte och ringa alla hennes tre nummer: vanlig mobil, jobbmobilen, och typ hemtelefonen till hennes jobb eller vad man nu ska säga. Men iallafall hon svarade inte på någon av telefonerna och jag började bli orolig. Pappa var inte heller hemma så jag försökte ringa hans ända nummer. Han svarade och jag var lite mindre oroad nu. Pappa: hej gumman! Jag: hej pappa! Vet du kanske var mamma är? Jag får inte tag på henne. Pappa: nej det vet jag faktiskt inte, är hon inte hemma hon sa att hon skulle vara hemma idag? Jag: nej, tyvärr inte. Pappa: okej, jag kommer hem..... Sa han och hans röst lät orolig .....hejdå! Jag: hejdå! Sa jag och vi la på. "Okej, Fili.... p" han hade gått så jag gick ut ur rummet och skrek på honom: "Filip!!!! Detta är fan viktigare än att sitta och titta på tv!!!!" Vad tänker han med? Jaja han kom iallafall igen. "Vad?!" Frågade han när han kom in i rummet. "Men ååååh! Mamma är borta och pappa kommer hem snart och då måste vi leta efter henne! Fattar du?" Sa jag högt till honom. "Ja! Mamma" sa han och suckade högt. "Sluta kalla mig mamma bara för att jag ger dig en viktig order! Betyder inte mamma något för dig eller?!" Fråga jag och tittade in i hans ögon. "Jo" sa han svagt. Vi hörde ytterdörren öppnas, sedan någon som försökte smyga in i huset men lyckades inte så bra, sedan hörde jag ett litet ljud från Omar, steg gick mot dörren igen och smällde igen den. Jag sprang ut ur rummet vi var i och Omar var själv klart inte kvar. Jag gick ut i vardagsrummet gör att tänka lite. Sedan gick jag ut till köket igen där Filip var. Och såklart åt han maten Omar gjort. "Filip" sa jag. "Eeeh, ja" svarade han. "Kan du vara snälla att ta detta på allvar?" Frågade jag lugnt. Han nickade bara gör att han hade mat i munnen. En annan sak: var är pappa? Det har gått tio minuter och det borde ta fem. Kanske har han också försvunnit?

-------------------------------

Okej först vill jag bara säga förlåt för att det tagit sådan tid tills detta kapitlet har kommit. Men det har liksom varit så fint väder och då vill jag liksom vara ute.

Men iallafall hoppas att ni förstår mig och att ni gillade kapitlet, så hoppas jag att det kommer ett nytt snart.

Herrå 👋 P&K💋