You again

Kapitel 19

"Åh, hjälp" sa jag för mig själv då jag inte var beredd på att Felix som jag glömde låg bredvid mig rörde på sig.

Jag gick upp från sängen och tog på mig kläder. Sen satte jag mig på skrivbordsstolen mittemot sängarna.

Jag kollade lite vad som fanns på bordet och hittade något som jag fastnade vid, det var ett brev till Felix:

Hej min fina Felix!

Har saknat dig grymt mycket även om det bara var 1 vecka sedan jag åkte, vänta det är ganska mycket men iallafall. Hoppas att du har det bra! Jag kan säga att jag kommer bli snyggast i hela Sverige när jag kommer hem från Spanien. Och det vill jag vara för din skull, älskar dig!

/Din My ❤️

Va?! Har Felix en flickvän? Hur länge har de varit tillsammans? Vadå snyggast i Sverige? Det är väll jag? Nä, nu får jag vara lite seriös!

Men varför har jag en känsla av att jag är... Avensjuk?

"Vad gör du?" Jag hoppade till och vände mig om, det var Ogge.

"Eeeh... Jo, asså, jag, eeehmm... Jag vill inte prata med dig om det" sa jag och sprang ut ur rummet. Jag sprang mot numera Kim's rum och knackade.

"Vem är det?" Frågade hon med en trött röst.

"Städerskan" sa jag med en skånsk dialekt.

"Jävla skåningar!" Sa hon irriterat och man hörde att hon gick mot dörren.

Det är väll inget fel på skåningar? Jag menar de är också fullt levande människor, plus att det finns snygga killar som är skåningar.

Hon öppnade dörren och försökte stänga dörren när hon såg att det var jag. "Snälla låt mig bara förklara!" Sa jag till henne och hon sucka.

Vi gick in på rummet och jag började berätta: "det var inte riktigt så att jag tog Alex från dig det var så att vi var ju på den där festen och då kom en full Alex fram till mig och frågade och jag ville dansa, jag sa ja för jag menar det är inget fel på det. Sedan blev jag bara mer och mer påverkad av alkoholen så det slutade med att jag och Alex ja, kysstes. Sedan nästa dag ville han hellre ha mig än dig sa han till mig och jag ångrade vad jag gjort dagen innan. Folk måste ha misstolkat oss när han följde efter mig och så. Så det var det som hände" sa jag och Kim kollade inte på mig.

"Jag tror kanske på dig" sa hon.

"Men seriöst Kim? Tror du verkligen på någon random människa som går fram och berätta något till dig? Jag menar den personen skulle kunna säga att jag var gay skulle du tro på det bara för att han sa art han känner dig?"

Hon låg log lite och fnissade. "Nä" sa hon tillslut och vi kramades. "Det var ju lite sant det han sagt men jag tror nog mer på dig. Det var dumt att tro på honom" det sa hon i kramen. Hon slutade plötsligt krama mig.

"Var sov du inatt?" Hon lät orolig men jag bara skrattade.

"I korridoren" sa jag och Kim såg tittade förlåtande på mig. "Skoja bara jag sov hos Felix och Ogge" Kim's min ändrades direkt till en ooh-kär-eller min. Jag slog henne löst på axeln.

"Nej, eller jag vet inte" min röst blev lite svag.

"Berätta!" Sa hon och flyttade närmre mig.

"När jag inte hittat dig på gröna Lund började jag gå mot ingången men knappt halva vägen hann jag gå fören jag krockade i Felix. Han och jag gick till hotellet och då pratade jag med dig du vet. När jag inte fick sova hos dig erbjöd sig Felix att jag fick sova hos honom..." Jag fortsatte berätta varje liten detalj som hänt speciellt med brevet för det var det som gjorde mest ont i hela denna berättelsen. "Så jag gick till dig för att lösa allt och att kunna prata med dig om detta" avslutade jag.

"Jag är glad att du kom" sa hon och log.

"Förresten, gillar inte du skåningar eller vad?" Vi skrattade och bestämde oss för att gå ner och äta frukost.

---------------------------K---19--------

Så! Äntligen nytt kapitelel hehe..😄

Aja hoppas att ni gillar det, själv gillar jag det tror jag.

Rätta inte några stavfel jag skriver på mobilen och försökte skriva så snabbt som möjligt..

Herrå👋 P&K💋