You again

Kapitel 4

((Elina's perspektiv))
Nästa dag satt jag bara och väntade på att Omar skulle komma. Jag bara satt på min säng jätte glad som ett barn som väntar på tomten eller nått? Men seriöst det skulle verkligen bli super kul att träffa Omar igen. Men tänk om han har ändrats? Tänk om han inte är samma gamla Omar längre? Äh, varför är jag så orolig han var ju trevlig i telefonen så ja. Jag väntade i ungefär i 3 minuter till sen knacka det på dörren. "Jaaaaaaaaa!!!!" Skrek jag ut i hela huset. Men jag slutade direkt skrika när jag såg att det var min brors kompis Johan som knackade på dörren. "Får jag fråga dig en sak" sa han skrattandes. "Visst" svarade jag lika full av skratt jag också. "Varför skrek då så högt innan du öppnade dörren, och såg så o nöjd ut när du öppnade dörren?" Frågade han med ett flin. "Därför" svarade jag som en 5 åring. "Tjejer asså" sa han tyst innan han gick förbi mig. Precis innan jag var påväg att stänga dörren såg jag någon som liknade Omar och gick mot mitt hus. "Aaaaaaaaa!!!" skrek jag högt. "Men nu får du fan i mig sluta skrika så jävla högt hela tiden!!" Hörde jag från övervåningen. Och utan att jag märkte det så hade Omar kommit fram till dörren och han skrattade lite. När jag såg Omar blev mina ögon alldeles glansiga. Vi kramade varandra en lång stund och jag gjorde hans axel blöt bara för att jag grät lyckotårar som jag stålsätt får. Efter kramen gick vi upp på mitt rum. "Jag har saknat dig så otroligt mycket! Jag har tänkt på dig varje dag" sa jag med gråt i halsen. Det föll en liten tår längs min kind som han torkade bort med sin tumme. "Du anar inte så mycket jag har saknat dig då!" Sa han sedan.
((Omar's perspektiv))
"Du anar inte så mycket kaggar saknat dig då! Sa jag. Hon så vacker, och när jag tittar i hennes ögon ser jag fortfarande de ögonen som jag såg för runt 7 år sedan. Mina tankar avbröts när hon sa något. "Varför försvann vi från varandra?" Frågade hon. "Jag tror det var så att jag skulle till Venezuela för ja mina släktingar bor där. Vi höll bra kontakt i början men helt plötsligt så bara försvann all kontakt. Och det är inte förens nu vi träffas" svarade jag. Hon suckade och tittade ner i golvet. "Va är det?" Frågade jag henne. "Jag önskar bara att vi kunde va med varandra under den tid vi har varit borta från varann" sa hon lite ledsamt. "Det önskar jag också" sa jag när hon tittade upp på mig.
"Men du för att göra denna träffen lite roligare: kan vi inte gå och skoja med din bror?" Sa han efter en stund. "Jo det kan vi väll" sa hon med ett leende på läpparna.