You again

Kapitel 11

Okej äntligen ett nytt kapitel efter typ 10, 11 dagar! Men iallafall så kommer kapitlet idag som jag lovade ;) så hoppas verkligen att ni gillar det

-----------------------------------------------------------------

((Elina's perspektiv)) (drömmer)

Jag gick ensam på gatorna i världen som verkar ha försvunnit i mina armar. Jag var den ända överlevande på vår planet. Jag hade varje dag försökt göra något som var kul och så men nä. Om jag bara hade haft någon att va med, om allt bara.... Mina tankar avbröts av att jag såg någon lite längre fram i dumman som hade lagt sig här varje dag. Personen hade trasiga kläder och huden fylld med sår. Han eller hon såg inte frisk ut. Men det fick bli "han" efter som det faktiskt inte alls såg ut som en "hon" . Han kom bara närmre och närmre, och desto närmre han kom desto mer kunde jag se på hanns kropp. Han var inte riktigt hud färgad det var en svag nyans av....... GRÖNT! Trots hur mycket jag avskydde ordet kunde jag bara komma fram till att han var en z-z-zombie. Jag började springa han fick inte få tag i mig. Om han skulle få tag på mig skulle han bita mig, giftet han hade i sin mun skulle sprida sig i min kropp, och och jag skulle också förvandlas till en z-z-zombie. Han kom bara närmre och närmre. Han kom ifatt och hoppade på mig. Jag ändrade mig "den" hoppade på mig och bet mig. Jag vet inte vad som hände men jag kände mig döende, inte som en zombie. Jag d-dog. Också ett av de orden jag avskyr. Fast jag behöver inte oroa mig över det för att jag d-dog...

(Verkligheten) ((Elina's perspektiv))

Jag vaknade med ett ryck och allt var som när jag somnade. Fast det var ljust och Omar var inte här. Jag kollade klockan: 14:07! Va?! Så mycket?! Jag skyndade mig upp ur sängen och tog på mig kläder. Sedan gick jag ner. Där nere stod Omar och lagade lunch till han och Filip. "God dagens Elina" sa Omar och Filip när de la märket till mig. "God dag" svarade jag lite tyst.