You again

Kapitel 24

*dröm*
"Felix?" Frågade jag. Han nickade. "Du är så fin" han log mot mig.

"Men du är mycket finare. Du kommer alltid att vara det" jag log mot honom och han, han kysste mig.

*verklighet*

Jag satte mig upp. Och insåg att jag inte var hemma, jag var inte på hotellet, jag var inte hos någon, utan jag låg mitt på en gräsplätt på en filt. Det var en mycket stor filt. Hur i hela fridens namn hamna jag här, eller hur hamnade filten här? Detta var liiiiite konstigt.
Jag tog min mobil och såg att jag hade 23%, klockan var 11:21, och såg snabbt den lilla sprickan längst ner i det vänstra hörnet på min mobil. Upptäckte också att jag hade 12 missade samtal från Kim, 7 från Ogge, 5 från Oscar. Sedan hade jag en hel del meddelande från Kim: "var är du?" "Hallå?" "Jag börjar bli orolig!" "Snälla Elina! Svara!" "Varför svarar du inte?"

Det var ett meddelande som fanns mitt i alla oroliga meddelande: "vad sa den ena väggen till den andra? Du kommer inte svara så jag berättar väll svaret! Väggen sa "vi ses i hörnet" roligt va?" Visst, jätte roligt.
Jag vet inte varför men jag struntade att svara. Eller jo det vet jag. Det var skönt att de inte visste var jag var. Jag var helt för mig själv.

Jag hörde steg bakom mig som jag valde att strunta i. Men stegen började komma närmre mig. "Hej" skit det var Felix röst. Men jag påminde mig själv att strunta i honom. "Strunt i det då" Och det var precis vad jag tänkte göra.

"Du vet Kim, Oscar och Ogge var ute en stor del av natten och letade efter dig" sa han. "De är oroliga och vill prata med dig men du svarar inte i telefon och de vet inte var du är så...."

"Jag måste fråga dig en sak" även fall jag ville ignorera honom så var jag tvungen att fråga. "Varför ignorerar du mig? Kanske inte nu men du har gjort det innan" han suckade bara och började gå iväg. Men jag gick snabbt till honom och tog tag i hanns tröja, då stannade han.

"Låt mig va" Jag skakade på huvet. "Jag kanske inte vill berätta för lilla fula dig vad det är! Förstå det!" Wow, var kom det ifrån? Han blev så plötsligt sur. Av ren reflex slog jag till honom på kinden och gjorde det igen.
Han tog snabbt tag i min nacke och slängde ner mig på marken. "Slå mig igen och du kommer inte vara så speciellt lycklig längre. Eller vet du vad?" Jag skakade försiktigt på huvudet "Rör inte mig, prata inte med mig, smsa inte mig. Ha inte någon kontakt med mig alls!"

"Vad har egentligen hänt med dig?" Han kollade surt på mig "du var snäll och så mycket bra innan men nu, vet jag inte var jag ska placera dig? Idiotisk, dum eller elak" jag tog snabbt mina saker och sprang där ifrån.

Ikväll så skulle de uppträda på sommarkrysset jag tänker iallafall inte komma för Felix skull.
Jag såg någon springa bredvid mig, och med någon menar jag Felix. Varför var han tvungen att komma in i mitt liv? Han förstör det bara och jag blir bara mer och mer förvirrad för varje gång han pratar med mig.

Varför springer han efter mig? Såklart så skulle jag vara så fokuserad på honom så jag sprang in i ett träd. Jag hörde honom skratta högt åt mig. Själv kunde jag inte låta bli att skratta lite, för jag visste hur dumt det såg ut.
"Varför följer du efter mig?" Inget svar... Jag fortsatte springa och han fortsatte springa efter mig.

*

Jag gick innanför dörren på hotellet. "Elena Olander? Det är du va?" Jag nickade svagt åt en kille som stod där man får alla sina nycklar och sånt (kommer inte ihåg vad det heter).

"Dina vänner var ute hela natten och letade efter dig" sa han. "De visade en bild på dig och sa att om jag såg dig skulle jag säga till, så..."