You again

Kapitel 1

Jag vaknade med solen i ansiktet, jag var tvungen att kisa för att hitta min mobil som låg på golvet bredvid min säng. Jag tog den och kollade klockan, den var ett. Jag suckade då jag visste att mamma hatar när jag går upp efter tio. Slött tog jag mig ur sängen och kollade i garderoben efter något att ha på mig. En vit t-shirt och jeansshorts, med det så gick jag ner för trappan och in i köket. 

Jag fann mamma sitta vid köksbordet, hon läste en tidning . "God morgon." Sa jag i en gäsp, hon tittade på mig ett tag och jag kunde höra henne mumla något, sedan tittade hon tillbaka på tidningen. "Varför så sur?" Frågar jag henne. Jag visste svaret men kände ändå för att fråga.

"Du måste sluta lägga dig så sent." Säger hon utan att kolla på mig. Precis vad jag anade att hon skulle säga. Jag gjorde snabbt några mackor och började äta. "Har du inget att säga om det?"Nu hade hon höjt sin ton och tittade på mig. "Tänk på dina studier!"

"Mamma, det är sommarlov." Svarade jag. Vilken ungdom ville tänka på sina studier under ett lov?

"Sommarlovet behöver inte göra dig dum." sa hon och började bläddra i sin tidning igen. Jag tog några tuggor av mina mackor. Jag var så trött på dessa konversationerna. Det var som att hon inte visste något annat om mig än att jag går i skolan.

"Varför hör jag er aldrig hålla på såhär med Filip? Han går precis lika mycket i skolan som jag gör!" Hon tittade på mig ett tag innan hon bestämde sig för att tala.

"Filip vägrar lyssna på oss, vi har försökt men..." Jag avbröt henne. Detta var inte första gången vi hade pratat om detta, de var alltid så snälla när det kom till Filip. Missförstå mig rätt nu, jag älskar mina föräldrar och de är jättesnälla men ibland kunde de behandla mig och Filip så orättvist.

"Ni har slutat anstränga er, han är alldeles för ömtålig va?" Jag reste mig snabbt från stolen och min mamma sa inget. "Jag går ut." Sa jag tyst, satte på mig skorna och smällde igen dörren.

Jag gick in mot centrum tills jag såg en grupp tjejer skrika överlyckligt åt något, jag kunde inte sa vad och jag orkade inte anstränga mig för att göra det heller. Jag hade hört om ett nytt pojkband här i Stockholm, brydde mig dock inte tillräckligt mycket för att kolla upp de.

Jag fortsatte att gå. Detta tyckte jag om, att gå i solen och bara kolla på vad som händer runt omkring mig. Efter ett tag bestämde jag mig för att gå hem till Kim, hon visste alltid hur man gjorde mig glad. När jag vad framme knackade jag på dörren och öppnade. Hennes ansikte sken upp när hon såg att det var jag. 

"Elina!" Sa hon glatt och gav mig en kram och jag kramade henne svagt tillbaka. Hon drog in mig i huset och vi satte oss i hennes en soffa.

"Hej." Sa jag sedan när vi satt oss. Hon märkte direkt att det var något. Vi hade varit vänner  i tre år och lärt oss en och annan sak om varandra.

"Varför låter du så sur då?" Frågade hon och log snett.

"Min mamma..." sa jag och berättade vad som hade hänt på morgonen. Jag kunde se medlidande i hennes ögon, hon hade alltid varit bra sånt här.

"Strunt i vad din mamma säger! Jag vet att det kan verka svårt men du behöver verkligen det. Di ska nog bara visa att du kan leva det liv du gör samtidigt som du gör bra i skolan. Det går ju faktiskt bra för dig i skolan så jag vet inte riktigt vad hon klagar på..." Kim hade rätt, jag behövde bara vara lite mer självsäker. "Strunt i det nu bara, du kan stanna här ikväll, jag är tusen gånger roligare än din mamma så du vet att du vill." Hon log stort när hon kunde se ett leende sprida sig på mina läppar. 

Jag slängde iväg ett meddelande till min pappa om att jag stannade hos Kim.

-

Klockan var elva. Vi hade spenderat största delen av kvällen med att titta på film och ätit godis. Det var alltid mycket roligare att vara hos Kim än vad det var att vara hos mig. Jag kom helt plötsligt och tänka på en sak och jag kände mig tvungen att fråga

"Du Kim, vilka är egentligen The Fooo?" Frågade jag helt plötsligt. Hon pausade filmen.

"Du vet seriöst inte vilka The Fooo är?" Jag skakade på huvudet och hon såg helt chockad ut. Hon tog snabbt sin dator och började skriva in något. Hon vände sedan datorn mot mig och jag kunde se en video på fyra killar som dansade med en massa tjejer i en ring runt om dem. Jag studerade de ett tag tills min blick fastnade på en av killarna. Han hade mörkt hår och jag kände igen honom någonstans ifrån.

Jag pekade på honom. "Jag känner igen honom, vad heter han?" Frågade jag nyfiket. Hans ansikte, jag kände igen det så väl.

"Det är Omar Rudberg." Sa  hon och log. Det kändes som om någon hade slagit mig, det var verkligen han. Det var den Omar som hade varit min allra bästa vän för ett tag sedan. Den Omar som sjöng som en ängel. Det var han. 

Jag kände hur jag bara ville komma där ifrån. "Jag måste gå." sa jag och reste mig snabbt upp. Jag visste inte vad jag skulle känna. Lycklig? Ledsen? Förkrossad? Överraskad. Jag tittade på Kim några sekunder innan jag gick.

"Elina! Vänta!" Hon grep tag i min handled och kollade oroligt på mig. Hon var helt förvirrad. "Vad är det?" Jag skakade på huvudet. Jag hade aldrig berättat för henne om Omar, jag var rädd att jag skulle bryta ihop på något sätt.

"Jag kan inte. Inte nu." Sa jag tyst. "Snälla." Hon släppte taget om min handled och jag gick ut. Kvällen var mycket vacker och det kändes skönt att komma ut. Jag gick fort hem och kollade hela tiden ner i marken. Jag gick in i någon vilket resulterade att jag trillade, när jag tittade upp såg jag en kille i min ålder. 

"Förlåt!" sa han och räckte sin hand som jag drog mig upp med. När jag såg han tydligare så sa hans ansiktsuttryck att förväntade sig någon sorts reaktion. Jag fattade inte. "Jag är Oscar." Sa han, fortfarande samma ansiktsuttryck.

Jag skattade lite osäkert. "Ehm, tack." sa jag sedan. "Jag är Elina." Jag log snett. På något sätt verkade han lättad.

"Trevligt att träffa dig, Elina." Sa han och log stort tillbaka. Detta var väldigt konstigt. 

"Detsamma." Sa jag och började sedan gå igen. Jag var äntligen framme vid mitt hus och jag kollade klockan, tolv. Mina föräldrar borde sova nu så jag steg försiktigt in i huset, låste dörren och gick upp mot mitt rum. 

Jag tog upp min dator och sökte efter "The Fooo". Jag kollade på den videon som Kim hade visat mig och lade märke till Omar igen, men även en annan kille. Det var killen som jag precis träffade. Då slog det mig, det var därför han hade väntat sig en reaktion från mig. Ugh, detta var för mycket för mitt huvud. Jag vill bara sova.

Hur skulle jag någonsin få kontakt med Omar igen?

------------------------------------------

Första kapitlet! Hoppas verkligen att ni gillar det.

(Det är readigerat ishhhh)

Byeeeeee