Varför?

Kapitel 7

Emma's Perspektiv

Det var...Ogge... han drog in mig i en kram, jag grät fortfarande. Just då öppnades dörren igen, Felix och Omar kom in. Felix sprang till mig och Ogge, ogge lämmnade över mig till Felix.

-V-vart-t är-r O-Osc-car, grät jag ut.

-Han är och hämtar en doktor Em! Allt kommer att ordna sig!

Just då släppte jag honom och skrek,

-N-EJ ALLT KOMMER-R INTE ATT ATT ORDNA SIG-G!!! MIN MAMMA ÄR FAAN D-D-DÖ-D FELIX!!! MIN PAPPA DOG INNAN JAG FÖDDES!!! JAG HAR INGEN KVAR SOM ÄLSKAR MIG!!!

Felix försökte komma fram till mig och hålla om mig men jag "slog" bort honom.

-Men Em vi älskar dig!

Jag lyssnade inte på vad han sa, det enda jag hade i huvudet var att jag har fölorat den som brydde sig om mig.

-Emma tat lugnt, sa Omar lugnande och försökte komma fram, men jag backade.

- JAG K-KAN IN-NTE OMAR!! JAG KAN INTE-E!!! HON ÄR BOR-RT-TA-A!!! VIKTOR VANN!!! Jag började stampa i golvet och slet mig i håret. Felix sprang fram och höll fast mig men jag slog mig loss, sedan kom Ogge och tog fast mig. Han var väldigt stark så det gick inte så bra att komma loss. Jag började hoppa och gjorde allt för att komma loss, men som sagt det var omöjligt.

-SLÄPP-P MIIG OGGEEE!!!! SLÄPP MIG-G!!!!!

Oscar kom springandes in och sa

-DET BRINNER!! VI MÅSTE HÄR IFRÅN NU!!

Han började dra ut Omar och Felix, Ogge började gå och tappade greppet om mig. Jag föll på golvet och låg kvar, Ogge sprang tillbaks och tog upp mig så han bar mig. "Vi" sprang ut från sjukhuset och Oscar hade redan ringt brandkåren. Så dom var framme och var redo att släcka branden. Ogge släppte mig och jag sprang mot sjukhuset, men Ogge han springa ikapp och stoppa mig.

-OGGE LÅT MIG K-KOMMA IN!!! MIN MAMMA ÄR DÄR INNE!!! JAG VILL INTE LÅTA HENNES LIK BRINNA UPP!!!!!! HON SKULLE FÅ EN BEGRAVNING SOM HON ÖNSKADE SIG!!!

Han höll fast mig och håll om mig hårt, jag slutade att kämpa emot och bara storgrät i hans tröja. Omar, Oscar och Felix kom mot oss och alla höll om mig.

-Jag har ringt Kat och Daff, dom kommer sa Omar.

Efter 3 minuter var dom framme, och killarna släppte mig. Elden hade spridit sig mer och var inte släckt än, så jag sprang mot sjukhuset och in genom portarna. Killarna sprang efter men fick inte komma närmare än 5 meter, för att en brandman stoppade dom.

Felix's perspektiv

-VAD FAN!! EN TJEJ SPRANG JUST IN DIT!!! RÄDDA HENNE ERA IDIOTER, skrek daff till dom.

-Det är försent, sa brandmannen.

Jag och Omar föll ner till marken och grät, därefter gjorde Ogge och Oscar det me. Jag vet inte vem som grät mest men det syntes att vi gillade henne överdrivet mycket! Hon var som en syster man aldrig kunna få! Hon är en viktog del av The Fooo's familj, hon är den som håller ihop oss.

Emma's perspektiv

Jag ville inte ta hissen så jag sprang upp för trapporna och in till mammas rum, men då hörde jag någon unge skrika efter hjälp. Jag sprang ut från rummet och lyssnade vart ljudet kom ifrån. Det kom från en annan korridor, den undre. Det var en av dom som det brann på, jag sprang ner för trapperna till den korridoren och såg en 6-årig flicka. Hon sitter och gråter medans hon skriker efter hjälp. Jag sprang fram till henne och bar henne, jag kunde inte rädda mamma's lik så det var lika gjärna bra att ge upp. Jag sprang ner för trapporna, men det var en massa rök så jag började krypa och bad flickan att också göra det. Elden hade kommit till utgången, så jag tog flickan sprang ut genom elden och ut genom portarna. Då jag var ute så föll jag till marken. Felix såg mig och sprang fram till mig och satte sig vid mig på marken. Sedan kom Omar, Ogge, Oscar och dom satte sig runt mig, alla hade rödsprängda ögon och grät. Men det var glädjetårar, dom fick lycka

-FYFAN EMMA!! vi trodde att vi hade förlorat dig, sa Omar.

Jag låg och grät, jag hade "aska" på kläderna och typ överallt. Dom hade inte märkt den lilla flickan tills hon kom och kramade mig.

-Vart kom hon ifrån?, sa Oscar snyftandes.

-Hon var kvar där inne, jag tänkte hämta mamma men jag tog henne.

-Våran hjälte, sa Felix och log.

Han ruffsade till mig håret, men avbröts av daff's röst.

-Kom så åker vi hem!

Killarna ställde sig upp och Ogge hjälpte mig upp, jag tog flickans han och tillsammans gick vi till bilen. Daff körde hem oss till Felix, men han och kat hade saker att göra så dom kom inte. Då vi var inna så sprang jag upp till Felix's rum, Felix kom efter. Då vi väl var inne så stängde han dörren och gick fram till mig.

-Du kanske borde ta en dusch gumman, sa han och strök bort ett hår slinga från mitt ansikte.

Jag log mot honom och sa,

-Japp det borde jag!

Sedan började jag gå mot badrummet, jag hade redan min handduk där så jag stängde dörren. Jag slängde av mig kläderna och kastade in mig i duschen. Efter typ 10 minuter var jag klar, jag virade handduken runt min kropp och öppnade dörren. Jag gick tillbaka till felix's rum, jag hade en egen liten hylla där mina kläder var. Så jag tog på mig klädern och gick ner till killarna.

-Hur fan har du tänkt vi ska göra med henne? Emma, sa Oscar.

-Vi ringer Soc, jag tror hennes föräldrar dog i branden.

-Okej då ringer jag, sedan gick Oscar iväg.

Jag gick och satte mig i Felix's knä, jag kände hur han drog mig bak så jag halv satt(sitter i hans knä fast lutandes mot honom). Omar och Ogge satt på varsin sida av Felix,så Omar drog mig från Felix så jag satt mellan han och felix.

-Hahaha, vadfan Omar.

- Du förstår, han blir avis om jag får ha dig em! sa felix.

Jag log mot Felix och mot Omar. Oscar kom tillbaks,

-Hon får flytta till en ny familj imorgon! Dom hämtar henne!

-Bra, tack oscar. Sa jag och ställde mig upp för att ge han en kram.

-Killar, jag går upp.

-Okeeyy, sa alla fyra samtidigt.

-SWEET DREAMS!, la omar till.

-Men Omar! jag ska ju inte sova, sa jag och skratta till lite. Sedan gick jag upp för trapperna, in till Felix's rum och la mig i hans säng.