Varför?

Kapitel 26

Jag vaknar upp i ett vitt rum som stinker handsprit typ. Jag ser Felix med sina händer på varsin sida på handfatet i rummet. Jag ser hur sakta tårar rinner ner från hans kinder och små snyftningar hörs. Jag sätter mig upp i sängen och vrider på mig så fötterna nuddar det kalla golvet. Sakta går jag fram till Felix och ger honom en kram bakifrån.

-Gubben vad är de?

Han vänder sig om och kramar hårt om mina händer.

-B....

-B?...

Jag kollar förväntat på vad han ska säga.

-B-barnet...d...dog.

Han kollar in i mina ögon med sina rödsprängda ögon.

-D-du skojar?

Jag kollar ner på min mage...sakta placerar jag min hand på den. Jag känner hur de forsar ner tårar, Felix drar sakta in mig i hans famn.

-V-vårt b-barn är borta....helt borta.

Säger jag förtvivlat.

En kvinna i blå rock kommer in,

-Är så ledsen för de som har hänt.

Hon kollar med en medlidsam miin.

Det blir en akward tystnad ett tag tills jag frågade,

-H-hur länge har jag varit här?

-I ungefär en vecka, men ni får fara hem nu om ni vill.

Felix släpper sakta om mig och jag går ut från rummet med Felix bakom mig. Vi går mot entre dörren...jag stannar till och suckar. Felix tar tag i min hand och i en tystnad går vi ut från "helvetet" som jag kallar de. Vi springer över vägen men vi hann inte över halva förs man hörde "PAANG!!". Jag vänder mig om och ser en bil med blod på och en liten bit ifrån ser jag Felix blodiga kropp. Jag springer fram till hans kropp. Jag ser hans glansiga livlösa ögon, jag faller hårt mot marken och storgråter.

-FEELIIXX!!!! VAAKNAA!!!!!! SNÄLLAA LÄMMNA MIG INTE NU!!

Jag lutar mitt ansikte mot hans livlösa bleka kropp.

-AAHHHHHHHHH!!!!!

Jag sätter mig hastigt upp i sängen. Jag kollar med en rädd och förvirrad blick genom hela rummet, men allt verkade helt normalt. Jag pustade ut och skulle just lägga mig ner igen men så smälldes dörren upp och Felix sprang in i rummet.

-VAD HAR HÄNT??

-Inget...drömde en mardröm...den var så fucking verklig.

Han går fram till sängen och sätter sig på sängkanten,

-Berätta den.

Jag skrattar till och himlar med mina ögon,

-Okej.

Jag berättade från början då jag gick ut med soporna tills slutet då Felix blev påkörd.

Jag kollar på honom och ser hur hans mun öppnas och hans uppspärrade ögon.

-Wow...hemskt...

Jag nickar instämmande,lägger mig ner i sängen. Felix kommer och kryper ner under täcket bredvid mig,

-När är nästa besökstid då Em?

-Imorgon kl:12:10.

Han nickar svagt och vi båda somnar.