Varför?

Kapitel 24

Det har går 3 veckor nu sen jag blev sjukt, jag får ont i magen och spyr. Men det blir ett tvärt sedan så blir det lugnt igen. Felix har tagit hand om mig sen det började, han har köpt mediciner och allt för att det ska hjälpa. Men NOOPE!

Felix Perspektiv

Em har inte varit så glad dom hära 3 veckorna vilket jag förstår varför. Hon får ont i magen och spyr vilket ingen blir glad för.

Så för att hon inte ska tänka på det så mycket så ska jag ta henne till Göteborg på liseberg. Hon borde inte åka så snurriga karuseller men ngn kan hon få åka, bara hon får tankarna på annat.

...

Jag sätter handen på handtaget och trycker ner det, sakta går jag mot Em i sängen. Jag lutar mig mot hennes ansikte och trycker mina läppar mot hennes. Hon besvarar och öppnar ögonen,ett leende placeras på hennes läppar. Vi avslutar kyssen och hon sätter sig upp.

-Hur var du så säker på att de var jag som kysste dig?

-För du gör de på ett speciellt sätt.

-Jaja men du måste göra dig klar för vi ska ut.

-Vart?

-Du ska få se, sa jag o blinkade med ögat.

Hon himlar med ögonen och ställer sig upp, hon riktar stegen mot garderoben och öppnar den. Hon drar fram ett par svarta jeans med hål på knäna och en grå hoodie. Hon lägger dom på sängen och går vidare mot sitt sminkbord. Hon skulle just sätta sig men då satte hon händerna för magen och föll ihop på golvet. Jag springer fram till henne men hon ställde sig snabbt och springer till toa:n, hon tar upp toa locket och ur hennes mun så kommer det magsyra. Jag sätter mig bredvid henne och stryker hennes rygg, jag ser hur en tår rinner ner för hennes kind.

-Em det kommer att ordna sig, allt kommer att ordna sig.

Hon spolar och ställer sig upp, hon tar tvål o vatten på ett papper och tvättar toaringen. Hon slänger pappret i toan och spolar igen sedan går hon till handfatet och tvättar sig om munnen och händerna. Hon ställer sig framför och viskar med en rädd röst,

-Vad är det för fel på mig?

Jag drar in henne i min famn,

-Inget, du är säkert bara lite sjuk eller ngt.

Jag känner hur hon nickar lite svagt,

-Kom, säger jag och leder henne tillbaks till rummet.

-Felix kan vi snälla fara till doktorn...jag vill veta vad det är som händer med mig.

Jag nickar och går ut från rummet så hon kan göra sig klar.

...

Hon går ner för trappan till hallen. Jag står lutad mot dörren o väntar på att hon ska ha tagit på sig sina sneakers. När hon är klar så tar jag hennes jacka o öppnar dörren, jag gör en gest och vi går ut. Jag sprnger till garaget och hämtar motorcykeln. Jag kör fram till Em och kastar hjälmen till henne, hon går sakta fram och sätter sig bakom mig. Hon lindar sina händer runt min midja och håller i hårt,

-Är du rädd Em?

-Ksk...

-Men det behöver du inte, sa jag och skrattade lite.

Jag startade och började köra mot sjukhuset.

...

Emma's perspektiv

En kvinna klädd i vit rock och vita byxor kommer in med ett brett leende på läpparna,

-Du...du är med barn.

Felix ställde sig snabbt upp,

-Va!? Men jag kan ju inte vara pappa!!! Jag är för fan med i Sveriges största pojkband, TFC!!!

Han slet upp dörren och stack, jag kollade på henne med ett nervöst leende o sa,

-Förlåt han har inte varit sig själv på sistone.

Jag ställer mig upp och springer ut ur rummet, jag springer längst den långa och tomma korridoren. Jag smäller upp dörren till entren och kollar efter Felix motorcykel...men den är borta. Jag drar upp mobilen ur fickan och ringer Felix, signal efter signal går och hans röstbrevlåda kommer upp,

-Ehh hej Feelix...jag vet att du är upprörd men snälla...lämna mig inte...jag älskar dig och tänk vilken familj vi blir...

Jag lägger på och scrollar nerför att ringa Ogge, jag trycker på hans namn och ringer.

-Ja hallå?

-H-hej Ogge..det är Emma.

Det börjar brännas i mina ögon,

-Fan nej Emma...inte gråta...viskade jag för mig själv.

-Emma, vad har hänt?

-J-jag är m-med...

Sakta åker en tår ner för min kind som blir fler o fler.

-Emma vad har hänt!? säger han lite högre och mer oroligt.

-J-jag är...g-gravid Ogge...

-OMMGG!! GRATTIS SYRRAN!!

-F....Felix...lämnade mig och nu svarar han inte mig...

-Vart är du?

-Vid sj-sjukhus-set....

-Jag kommer, ska ändå till Felix nu o sova över.

Jag sjunker ner längst väggen och sitter där...

"U just got a fucking message bitch pick up ur phone." *Omars röst*

Jag får ett leende på läpparna då sms-signalen kommer upp. Den gången Omar sa så...så jävla kul den dagen var den bästa i hela mitt liv.

Jag kollar på mobilen och fick ett sms av Ogge,

-Deppa int nu kom och åk med din bror. stod det.

Jag kollar upp från telefonen och ser Ogge där på sin motorcykel,

-Kommer du eller ska du stanna? säger han och ler.

Jag log och springer fram till han, han tar på mig hjälmen och startar motorcykeln.

...

Vi kliver in och känner en stark lukt av sprit,

-Men vafan Felix, fräste Ogge.

Han kastar av sig skorna och jackan samma sak gör jag. Jag går tätt efter Ogge men den fulla Felix ställde sig upp och gick mot mig,

-Och vafan gör hon här, fräser Felix.

Jag försökte gå förbi men han blockade min väg,

-Hora.

Jag kollar upp på honom och ser ett flin som sprids på hans läppar...inte ett trevligt flin...utan ett mer...evil flin.

Jag kände ett hårt slag i magen,

-Slampa.

Han slog ännu ett slag lite mer under magen,

-Jävla äckel.

Han slog hårdare för varje slag, och nu så slog han lite ovanför magen.

-Du är bara smuts som ligger på marken.

Slag efter slag, ord efter ord och Ogge stod som fastfrusen och chockad.

Jag känner hur allt börjar bli suddigt och efter ett tag blir allt svart.