Varför?

Kapitel 23

Vi går med snabba steg till Omars hus. Jag frös till av att jag såg någons hand på min axel, jag fick en rysning. Jag kollar på Felix och han går på samma avstånd som han var på då vi gick. Men vad fan var det som tog på min axel? Jag skakade huvudet och gick närmare Felix, just nu kände jag mig inte trygg. Felix kollar ner på mig och lyfter ena ögonbrynet,

-Em?....

-Eheheheh...svårt att förklara...

Helt plötsligt ser jag en skugga lite snett bakom mig. Jag vänder snabbt min blick till skuggan men den försvann lika snabbt som den kom. Jag håller kvar blicken men ser inget. Jag känner hur Felix tar och drar in mig en kram,

-Em om du är rädd så finns jag här för dig.

Jag känner hur mina kinder hettas till, han är så gullig och snäll.

-Felle jag är inte rädd...jag bara ser en skugga efter oss.

-Huh?...

-Glöm det...kan vi skynda oss...vill in.

Han skrattar till,

-Men Em vi står ju utanför dörren nu.

Jag kollar fram och ser den vita dörren, jag ger en lättad suck. Dörren öppnas och en glad Omar sken upp,

-Heejj!! Blev nästan orolig för er.

-Hahha nej vi var och är okej. Säger Felix och gör ngt handslag med Omar.

Felix kliver och detsamma gör jag, men då jag ska ta klivet in så ser jag skuggan igen. Jag stannar till och kollar mot skuggan. Den räckte upp 2 fingrar och sedan försvann den med en lapp kvar lämnad. Jag sprang ner för trappan och fram till lappen, jag tar upp den och springer upp för trapporna och in igen.

-Vad är det? säger Omar och pekar på lappen.

-Det är en lapp, svarar jag lågt.

-Men det vet jag, men vad står dee?!

Jag vecklar sakta ut lappen,

"2 DAGAR..."

-Vad ska det betyda!? sa Omar o Felix.

-2 dagar?...till vad?...

Jag drar av mig skorna och jackan och går till soffan för att sätta mig. Massor av tankar åker runt i huvudet, Vem fan var det? Vad är det om 2 dagar? Vad kommer att hända?

En lång tystnad tog över...en lång och pinsam tystnad.

Helt plötsligt flyger jag upp från soffan,

-SÅKLART!

Både Felix o Omar hoppar till och kollar på mig.

-Om 2 dagar är det ju...då är d-det min foster mammas födelsedag.

-Och vad är de med de?

-Någon har tänkt göra ngt...ngt hemskt...

Helt plötsligt slog kranen på i köket och massor av kastruller föll ner på golvet. Vi alla ryckte till,

-O-omar...sa jag med en darrig röst.

-Aa...

-Är din mamma hemma?

-N-nej...

-Vem är det då här inne? frågade Felle.

-Ingen...bara vi.

Jag kollade mot köket och började gå.

-Emm NEEJ!! "skrek" Felix o Omar samtidigt.

Jag stod utanför ingången till köket och kollar in, jag ser stekpannor och massa andra saker på golvet. Jag hör hur vattnet forsar från kranen, tveksamt tar jag ett kliv in i köket. Jag går sakta mot kranen och slår av den, jag kollar runt och går snabbt ut mot vardagsrummet igen. Helt plötsligt hoppar ngn framför mig med en sönderriven blodig tröja och sönderrivna byxor. Jag flög säkert en meter från marken och väckte säkert hela Sverige av mitt skrik. Jag kollar surt på Enis och Ogge,

-HAHAHAHAHAAHHA det där var kul. sa Enis och Ogge bara instämde.

Jag himlar med ögonen och kollar mot soffan där ser man hur Omar är i Felix famn och hur båda ser sura och skräckslagna ut. Det såg så roligt ut så jag brast ut i skratt,

-Hur jävla rädda blev ni två då? sa jag mellan allt skratt.

Felix släpper ner Omar så man hörde en duns då han landade,

-Vi blev inte lika mycket rädd som du iallafall, sa Omar och ställde sig upp och flinar.

-GROUPHUUUUUGG!!!!!!!

Skrek Felix och vi alla kramade varandra men vi var lite för trötta så vi lyckades falla på golvet.

------

Koooort IK! Men imorgon ska det bli en ny och en längre. (: