Varför?

Kapitel 9

-jag spoolar fram 3 veckor-

Kärlek! Det mest vackraste och sagolikaste ordet som finns. Men dela det på mitten så blir det 2 ord, kär och lek. Det går ut på att en är kär och den andra spelar spelet, så var det med mig och Viktor. Jag var kär och han lekte med mig. Viktor har inte skadat Felle, OG, Enis eller Omar någon annan, så det har varit ganska lugnt på sistone. Idag är det iallafall en måndag, jag och Felle har redan ätit frukost och gjort oss klara.Så det är bara att fara till skolan.

-Äru klart Em?

-Japp, sa jag och öppnade dörren.

Jag började gå ut med Felix efter mig, vi började gå lite snabbare för att inte missa den. Vi var ksk 10 meter från busshållplatsen,och bussen kom så vi sprang och den hann stanna. Vi klev på, betalade och sedan gick vi och satte oss. Omar var i Göteborg för att hans mamma behövde lite hjälp, OG är sjuk och Enis tar hand om honom. Denna skoldag var som alla andra vanliga skoldagar.Kasta in grejerna i mitt skåp, ha lektion, gå på stan, äta på Donken och allt man kan göra med den man älskar. Fast man vågar inte säga det för att man tror att den man gillar,gillar en som bff eller som ett syskon. Sista lektionen var iallafall NO så vi skolkade,

-Ska vi ta en frappe och kolla till OG, sa Felle.

-Okej! fast då kommer vi att skolka.

-Bry dig inte om det nu, sa han och log och tog min hand.

Jag log tillbaka och vi började gå ut från skolan mot stan, men då måste man träffa Viktor. Viktor stirrade bara på våra ihop flätade händer/fingrar, och blickade en otrevlig blick mot Felix. Felix blickade tillbaka och vi fortsatte att gå, men då sa något som gick över gränsen.

-Hur känns det att vara föräldrar lös Emma, måste du hamna på barnhem.

Jag hörde men försökte att inte bry mig.

Felix stannade upp sedan vände han sig om och sa,

-Vad fan sa du?

-H-U-R K-ÄN-N-S D-E-T A-T-T V-A-R-A F-Ö-R-Ä-L-D-R-A-R L-Ö-S E-M-M-A? , och fortsatte så med den andra meningen.

Jag började få tårar i ögonen.

-Hörde du nu Felix? eller måste jag upprepa igen, sa Viktor uppkäftigt.

Felix kom med snabba steg mot Viktor så han stod några centimeter ifrån honom. Han höjde handen och slog till honom med sin knytnäve, sedan fräste han

-Hon har iallafall några som ÄLSKAR henne på RIKTIGT. Som tar henne på allvar, tar hand om henne, tänker på henne och allt sånt. Vilket ingen gör med dig. Inte ens dina föräldrar älskar dig, det vet du VÄL. Alla HATAR dig.

Viktor's perspektiv

-Alla HATAR dig, sa Felix.

Dom orden skar i hjärtat, jag visste väl att mina föräldrar inte gillade mig. Men dom kunde inte hata mig...eller?

Jag kände en till knytnäve i ansiktet, jag slog tillbaka och vi båda låg på marken. Det hade slutat med att någon av oss dog men Emma räddade Felix.

Emma's Perspektiv

Jag såg hur dom höll på att ta kål på varandra, så jag sprang fram och drog Felix från Viktor. Jag tog Felix händer, och kollade han i ögonen. Han var lite blodig i ansiktet, på händerna. Jag tog upp ett litet paket med servetter som jag brukar ha med mig överallt. Jag tog upp en servett från paketet och började torka bort blod från hans ansikte. Viktor ställde sig upp och höjde handen, just då han skulle slå till Felix hoppade jag framför. Då tvekade han att slå till, men han puttade mig in i vägan och började strypa mig. Jag försökte kämpa emot men det gick inte hur mycket jag än kämpade. Viktor var lika stark som OG. Jag kände hur jag började få slut på luft, mitt hjärta dunkade tusen gånger snabbare än förr. Mina ögon var fyllda med rädsla, panik och sorg. Viktor kollade mig i ögonen, jag kollade i hans. Men jag såg hur Felix sprang fram och försökte putta bort honom,