Varför?

Kapitel 11

Emma sprang ned till vattnet med mig efter, hon var så himla glad. Jag har inte sett henne så jävla glad på så många veckor. Iallafall jag sprang och "hoppade" på henne så vi föll mjukt i vattnet, man kunde höra då hon skrattar. Jag tog fast henne och började kittla henne,

-Vad fan Felle! du skulle kittla mig senare din fuskare, skrattade hon fram.

-Jag är ingen fuskare, sa jag och började kittla henne mer.

-Jag hatar dig Felle.

-Hahhahaha...jag vet att du älskar mig, sa jag och blinkade med ena ögat mot henne.

Hon försökte ge mig ett surt face men hon skrattade för mycket.

...

Klockan är nu kring 19.00 och vi ska börja gå hem. Vi började gå lägst stranden, vi kollade på allt som rörde sig runt oss. Jag vill prata om kidnappningen men då skulle jag vara en glädje dödare säkert.Hon tänkte mycket så jag "puttade" henne lite svagt så hon tappade balansen. Hon ramlade och jag stod och garvade medans hon kollade på mig lite irriterat.

-Hur går det? tappade du balansen?

-Fyfan vad du är död Felle.

-Lycka till.

-Vänta bara, sa Em och ställde sig upp. Hon torkade bort sanden och började gå. Jag små joggade fram till henne,

-Ärru sur på mig?

-Nej!

Sedan puttade hon mig så jag tappade balansen men drog med henne också. Hon släppte ett litet skrik då jag drog ned henne, så här låg vi på stranden. Vi båda skrattade. Jag ställer mig upp och tar bort sanden, sedan räcker jag fram handen, hon greppar den och ställer sig upp. Helt plötsligt vibrerar hennes mobil. Hon tar upp den ur fickan och kollar, man såg hennes rädsla i ögonen.

-Vad äre Em?

-Kolla, sa hon och räckte fram mobilen till mig.

Det var ett sms från Viktor.

"Stunden är inne"

-Emma det är bara ett sms!

-Bara!? alla andra gånger han smsade så händer det ngt, ALLTID!

-Men Em tat lugnt!

-JAG KAN INTE FELLE, skrek hon till.

-Slappna av, jag är här Em!

-DET var dom som orsakade branden!! Felle!!

-Vilka?

-VIKTOR OCH LUKAS!!

Hon började få tårar i ögonen och bara några sekunder efter ligger dom på hennes kinder. Jag går fram och kramar henne hårt, hon lutar huvudet mot min bröstkorg.

-Ja-ag vet in-nte vad jag ska g-göra Felix.

-Gumman det är lugnt, kom så går vi hem.

Vi släppte kramen och vi började gå, man kunde höra svaga snyftningar.

-20 minuter senare-

Det var typ 4-5 meter kvar så stannade hon till,

-Em? vad äre?

-Det är ngt d-där borta, sa hon och pekade lite skakigt.

Jag kollade och försökte höra ngt men det var inget, så jag drog in Emma i en kram. Vi stod och kramades i typ 1 minut sedan släppte vi kramen, vi kolla in i varandras ögon. Jag lutade sakta fram huvudet och gav henne en lätt kyss, hennes kinder började blossa. Hon stod kvar och kollade in i mina ögon tills hon kysste mig tillbaka. Jag placerade min händer på hennes höfter och hon satt sina händer runt min nacke. Vi stod där och kysstes, jag kände hur hon små slickade vid min mun så jag kan öppna den. Jag öppnade munnen och lät hennes tunga komma in. Vi kanske stod där i 10 minuter, vi njöt av den stunden. Jag hör hur det helt plötsligt prasslar i buskarna så vi båda stannade till och kollade. Emma höll om mig hårt, hon vågade inte ens kolla vad det var. Men ut ur buskarna kom Omar och Oscar. Dom började gå mot oss, eller ja Omar sprang och hoppade på Em. Medans Oscar gick sakta fram.