Varför?

Kapitel 18

Jag vaknar av att ngn skakar på mig och upprepar mitt namn. Helt plötsligt tar den mig och bär mig, personen springer. Jag öppnar ögonen och ser Felle, han ser att jag är vaken och släpper ner mig. Jag är inlindad i en filt så ingen ska se mig i underkläderna. Jag kollar mig omkring och ser Omar, Olly och Enis som

kollar oroligt mot huset. Dom håller i några resväskor och har lite ask på sig. Jag känner hur felix håller om mig, jaf kollar mot huset och ser att det brinner i ett rum det är vardagsrummet. Jag kollar mot killarna och ger en blick like "vad har ni gort?", Enis sa,

-Det var inte jag.

-Men vem var det då? Och vad och hur hände detta?

Allapekade mot Omar, han kollar ner i marken och sparkar med ena foten.

-Jag råkade fälla en liten lampa och då började det brinna.

Jag började gå mot honom och håller om honom länge,

-Förlåt jag ville inte förstöra erat hem, säger han snyftandes.

-Det gör inget, vi kan bo i mitt.

-Men det tog Viktor, säger Enis förvånat.

-Jag hade fixat ett eget också för ett nödläge...det var mammas ide.

-Men alla våra möbler dah? sa Felix.

-Vi har det i huset...mamma fixade alla möbler och jag fixade huset och allt annat.

-Ska vi dra dah? säger Olly.

Alla nickade och vi tog bussen till mitt och felix nya hem.

-30 minuter senare-

Ogge och Omar la sig i vårt gästrum, Enis fick sova med mig och Felix och Olly fick soffan. Jag, Felix och Enis sprang upp till sovrummet. Det var stort, allt var snyggt och dyrt. Hela huset var stort och alla möbler vara också dyra. Enis och Felix fick ifrån sig ett "wow" då dom kom in i sovrummet. Jag kastade mig i sängen, Felix kom också och kastade sig bredvid mig. Enis kom och la sig på andra sidan av mig, vi alla 3 somnade snabbt och djupt.

-Nästa dag-

Ogge och Omar kommer och lägger sig på oss i sängen.

-Sluutaa...gnäller Enis trött.

-KOLLA!! säger Ogge och viftar med en kändis tidning.

-Visste ni att Katy är Nicki's syster, säger Omar. (Det är inte sant, jag skriver bara ngt)

-Nae vad kul, mumlade jag fram.

-Men vakna!! säger Omar och skakar på oss.

Jag börjar slå lätt till honom och han tar tag i min hand och drar upp mig ur sängen.

-Omar sluta...

Jag käner hur någon annan tar tag i mig och bär ner mig,

-Felliixx!! Dom kidnappar mig, rädda mig för in i helvete. Säger jag.

Killarna skrattar och kollar mot Felix som säger,

-Nee srry Em. Jag vill sova, du får ta dig hit på egen hand.

-HAHAHHAHAHAH, utbrast Omar, Enis och Ogge i skratt.

Jag försöker att ge ett surt face men när Ogge sa,

-Du kommer att börja skratta, du kan inte vara seriös.

Just då utbrast mitt "seriösa" face till ett flin och jag skrattade.

-OMG!! utbrast Omar.

-Vad nu? säger jag och Ogge samtidigt.

Jag känner hur han sätter mig på sängen som Omar och Han delade på, jag la mig ner under täcket. Ogge la sig på ena sidan av mig, Omar bara la sig rakt över våra fötter och läste upp det han såg.

-Rihanna var Jason's försvunna syster, såå cooolt!

Just då kom mina tankar, när ska jag säga till Ogge att jag är hans syster? Och hur faan ska jag förklara och göra så han o killarna tror på mig.

-Jo du Emma? sa Ogge.

-Mhm?

-Kan du förklara detta, sa han och tog upp ett papper.

Jag tog tag i det och läste upp det,

"Hej Oscar, det är ju så att du har en syster vilket du inte visste. Hon heter Emma Molander, jag tror inte du har träffat henne heller men jag vill att du ska hitta henne. Hon är vacker, hon har en pojkvän som heter Viktor jag hörde att han mördade hennes "mamma". Då du hittar henne måste du skydda henne från honom. Jag adopterade bort henne till en annan familj då hon var bara 1 månad. Och jag vet att du alltid velat ha en lilla syster, du sa hela tiden. Jag älskar dig jättemycket och jag kommer aldrig att glömma dig. Ta väl hand om dig och lycka till puss och kram

/mrs Molander."

-Ehmm Ogge jag kan förklara.

-Varför sa du aldrig det till mig!? eller ngn annan av killarna?

-För ni skulle säkert tro att jag är ett freak och bara säger så.

-Du skulle ändå sagt det, jag vill inte få reda på det nu! Och INTE genom ett brev som min ursäkta VÅR mamma skickar.

Jag kände hur det bubblade inom honom och både jag och Omar hörde hur han höjde rösten.

-FÖRLÅT! JAG VISSTE INTE OM DU SKULLE ÄLSKA MIG SOM SYSTER ELLER TYCKA ATT JAG ÄR ETT MISSFOSTER!! JAG VAR FUCKING ETT FAN!! JAG VAR DESSUTOM RÄDD FÖR ATT NI SKULLE TYP HATA MIG!

Jag kastade av mig täcket och gick med raska steg ut från rummet, upp mot Enis och Felix. Jag kände hur det brände i mina ögon, tårarna ville verkligen fram. Men tillåter inte de.

-Vad har hänt? säger Enis.

-Inget... säger jag.

-Det ser inte ut som de, han kommer mot mig och håller om mig.

-Og-ge fick-k reda på att jag är ha-ans s-s-syster.

-What? utbrast Felix från sängen.

-Vänta...är ni syskon, frågar Enis och lyfter på ena ögonbrynet.

Jag nickar som svar och känner hur han sakta släpper mig. Jag går mot Felix och sätter mig i hans knä, han håller om mig.

-Men är det inte positivt att ni är syskon? fråga Enis igen.

-Jo...säger jag.

Ogge's perspektiv

-Snyggt gjort Ogge, säger Omar.

-Hon kunde ha sagt de.

-Om du ska säga att det är hennes fel så är det inte de.

-OMAR DU HAR FÖR FAN INTE FÅTT REDA PÅ ATT DU HAR EN JÄVLA SYSTER! OCH ATT HON INTE SA NGT OM DE.

-Okej okej...ta de lugnt. Men om jag var du så skulle jag prata med henne...ENSAM.

Jag kollar ner, jag sitter och tänker ett tag. Jag tar av mig täcket och går sakta upp mot rummet Oscar och dom är i. Jag öppnar dörren och går in, jag ser hur Emma och Felix håller om varandra. Jag hör hur hon gråter, jag var för hård mot henne.

-Emma...säger jag lite tyst.

-V-ad? snyftar hon fram.

-K-kan vi prata lite?