Varför?

Kapitel 32

--Nästa dag--

Felix's perspektiv

-Upp och hoppa Fellegrädde.

Jag hör hur Emma kommer in genom rummet och känner hur hon sedan drar av mig täcket.

Jag gnäller till lite svagt och drar på mig täcket igen,

-Be mig inte att dra upp persiennerna.  Säger hon med en halvt bestämd röst.

-Nej...Em...sluta.

Gnäller jag igen.

I ett svep så kom ljuset och försökte trycka sig in i mina ögon,

-Tooo laate!

Säger hon med ett fniss.

-Men EM!

Jag drar täcket över huvudet och försöker slumra in igen.

-Felix sluta nue, vet du ens hur mycket klockan är?

Jag svarar inte, jag bara försöker sova igen men samtidigt så lyssnar på Em's vackra och bestämda röst.

-Felix!

Säger hon igen lite irriterat.

Jag skakar på huvudet som svar på hennes fråga innan.

-Ja den är 14.00 din latmask.

Jag känner hur trycket som var på sängen sakta försvinner och hur hennes hand sakta svepts på sängen under tiden hon reser sig upp. Snabbt så tar jag tag i hennes hand och tar täcket ner från mitt huvud,

-Stanna och var lat med mig Em.

Hon ger en allvarlig blick och sedan ger hon "seriöst?" blicken.

-Vem vet, det kanske händer något annat. Säger jag och lyfter på mina ögonbryn som om jag flörtar med henne.

Ett litet leende sprids på henne och hon bryter ut i ett fniss.

Sakta så sätter hon sig i sängen och jag drar henne intill mig.

-Let's made som candy.

Säger jag med en peddoblick mot Em,

Hon skrattar till och ger mig en svag puss på munnen,

-Vi ska möta killarn apå StarBucks om 1 timma, idag ska jag till USA för att praoa.

Mina ögon spärrades upp,

-Va?

-Ja, säger hon med ett brett leende.

-Men hallå, hur länge?

-Bara 2-4 månader.

-Kan du inte stanna? snälla.

Säger jag med mina hundögon.

-Hhahah, nej Felix, jag ska åka idag.

Jag suckar till och ställer mig upp.

-30 minuter senare-

Nu var vi vid flygplatsen för att vinka Em hejdå.

Hon tar sin resväska och ska gå, just då  hon skulle genom så sprang jag fram och gav henne en lång kyss.

-Var rädd om dig em! Och lova att ringa mig och killarna, LOVA!

-Ja Felix, jag lovar.

Vi avslutar våran hejdå med en till kyss och sedan så blir det killarnas tur, långa kramar och sedan så vinkar vi hejdå.

Jag ser henne i ett av fönstrena i flygplanet, jag ser hur den startar och åker iväg.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är denna bok slut, jag vet. Ett dåligt slut.

Men jag ska göra en 2:a på denna bok, men innan 2:an kommer ut så ska jag göra en annan, som är en kind of a deckare. Det första kapitlet kommer ut om 1-2 dagar.

Och tack så SJUUUUKT mycket för över 1k läsare, så sjukt tacksam.