Varför?

Kapitel 29

Jag känner hur assfallten har tagit emot mig. Jag sätter mig sakta upp,

*Stönar*

-Ajj...

Jag kollar på mina knän och ser mina uppskrapade sår, jag vänder blicken där Omar låg.

-Omar?...

Jag vänder sakta på mig och sätter armarna på hans kropp och skakar han.

-Omaarr!?.....OMAR!!

Omars perspektiv

Jag känner hur ngn skakar på mig och kallar mitt namn om och om igen, högre och högre för varje gång.

Jag öppnar sakta mina ögon och ser Emma framför mig,

-E-emmma..?

-Åhh tack åh loooov Omar du kunde ha dött!

-Huuhh? Vadåå?

-Du sprang över vägen och stannade tvärt, sedan så höll en bil på att köra över dig! Om inte jag hade sett dig i tid så hade jag inte hunnit hoppa på dig så du inte skulle bli påkörd. Omar TÄNK DIG FÖR!!

-T-......tack Emma....M-men vart är O-olly?

-Olly? Varför undrar du?

Jag känner hur paniken kommer tillbaka, jag reser mig snabbt upp och kollar omkring mig. Jag vänder blicken mot Starbucks och ser hur Olly ligger blodig på marken.

Jag pekar på Olly, jag ställer mig upp och försöker springa fram till han men jag snubblar.

-OMAR VÄNTAA!!

Emma springer fram och hjälper mig snabbt över vägen,

-O-ollyyyyy???

Säger jag smärtsamt.

-OLLLYY!? OLLY VAKNA!!!

Emma skriker och får panik, hon skakar på honom och skriker hans namn.

Emmas perspektiv

Han får inte vara död, hur fan hände detta? Först Omar som höll på att dö och nu Olly som på ngt sätt blev skadad.

Ollys perspektiv

Jag känner hur det faller vattendroppar på mig, regnar de?

Jag öppnar sakta mina ögon och ser Emma med forsande tårar ner för hennes kinder.

-Snälla Olly var inte DÖÖÖDD!! VAKNA!!

Jag vänder ser hur Omar ligger på marken bredvid Em.

-E-...emma jag är...inte d-död...tat lugnt.

Skakandet slutar och Emma tar mig i hennes famn.

-Vad hännde Olly?

-Inget...hjälp Omar jag är okej!

Jag sätter mig upp,

*Stönar halvhögt*

-Ajjjjjj....

Dörren till Starbucks öppnas och ut springer våran mamma, tidig? Noope hon kom efter vi blev skadade.

-Oherregud gubben vad har hänt??

Jag blänger mot henne,

-Gud vad tidig du är, Emma kom iallafall då allt var igång...INTE då de var över.

Jag ställer mig upp men vinglar lite, Emma och Omar kommer och stöder mig så jag inte faller.

-Vi drar hem till mig.

säger Omar..

-Neej vi drar hem till mig för Felle är hemma och kan hjälpa oss.

Olly nickar instämmande och vi går mot närmaste busshållsplats. 

-----------------------

Kort kapitel jag vet jag vet men nästa kommer snart!