Kapitel 25

35 2 0
                                    

Jag öppnar ögonen och ser hur jag ligger i en säng i ett vitt rum. Jag sätter mig upp och ser en Felix som sitter vid ett bord med händerna för ansiktet. Jag försöker att kliva av sängen och sakta gå. Men jag råkade gå in i en bänk så hans uppmärksamhet drogs mot mig,
-Emmm!!!
Han försöker att krama mig men jag drar mig ur och går tillbaka till sängen,
-Snälla gör mig inte illa...jag är en hora, slampa och allt annat du sa men snälla...slå mig inte...
Han lyfter på ögonbrynet och börjar sakta gå mot mig i sängen,
-Jag kommer inte göra dig illa..
Kvinnan i vit rock kommer in Meed en typ lättad min.
-Barnet överlevde...
Ett lyckorus kommer genom mig. Felix drar in mig i hans famn och jag började gråta glädjetårar,
-Men hon kommer att göra abort, sa Felix med en kall röst.
-Nej! aldrig det där barnet förtjänar ett fucking liv Felix.
-Men du är bara 16 Em... Och jag kommer inte hinna ta hand om de.
-Men...jag vill inte göra abort...jag vill att vi ska bilda en familj.
Jag kollar ner i marken, jag tar ett steg bak och sedan fram så jag kan gå ut och lämna Felix där. Men han blockerar min väg, han tar tag i mina armar och försöker få ögonkontakt,
-Emm...jag...jag känner mig inte redo...jag vill också bilda en familj men inte nu, nu måste vi ta vara på våra liv som ungdomar.
Jag kollar upp i hans ögon,
-Men...
-Em jag älskar dig mest av allt men gör abort...du kommer att bli gravid igen och då kommer vi kunna ha barn, för då är vi äldre och mer redo.
Jag nickar svagt och låter han dra in mig i hans famn.
-Så du ska göra abort?
Frågar kvinnan som står vi dörren med papper i handen.
Jag och Felix nickar svagt,

-Då får ni komma tillbaks om 1 vecka på måndag kl:14.00.

-Okej, svarar jag.

Kvinnan gör en gest och vi går ut.

Felix vänder sig om mot mig,

-Du måste göra abort tidigare.

Jag står framför honom med öppen mun,

-Vet du...jag börjar ångra mig om att göra abort Felix, och jag funderar också om vi funkar så jävla bra tillsammans.

Hans ögon spärrades upp.

Jag "Knuffar" mig förbi honom, jag öppnar entre dörren och lämnar honom bakom mig. Jag springer med tårar som lämnar mina ögon. Jag kollar bakom mig för att se om Felix kommer efter, men ingen Felix.

Everyday the same,

She fights to find her way,

She hurts she breaks she hides and tries to pray.

Helt plötsligt så springer jag in i ngn, vi båda faller mot marken.

-Men se dig för idiot, fräser killen.

Jag kollar upp och ser Viktor och Oscar bredvid. Jag ställer mig upp och borstar bort all smuts,

-Nemen vem har vi här. Säger Viktor.

Jag försöker springa förbi men han tar tag i min handled, han drar mig till honom,

-Försök inte fly nu gumman.

Jag försöker att dra mig loss men det gick inte,

-Släpp henne Viktor, säger Oscar med en bestämd röst.

Han drar loss mig från Viktor och ställer sig framför mig.

-Spring, säger Oscar och ser till så att Viktor inte får tag på mig.

Jag springer tillbaka mot sjukhuset och springer in i Felix.

-Em?

-F-felix...

Jag hoppar på honom,

-Tack o lov att jag sprang in i dig.

-Em...du dumpade ju mig.

Jag släpper kramen och kollar ner i marken,

-Ksk men...jag vill inte förlora barnet.

-Btw barnet...jag har tänkt efter och jag vill också ha en familj...med dig.

Jag kollar upp med öppen mun.

-Är du seriös?

Han nickar med ett leende på sina läppar. Jag ger han ännu en kram och en kyss på hans läppar.

-Du är bäst Felix!!

Vi går mot hans motorcykeln i en tystnad. Han hoppar på och sätter på sig hjälmen, samma sak gör jag. Han startar den och vi är påväg hem.

...

-Felix jag slänger soporna!! Ropar jag från hallen.

-Okeejjj!!!

Jag tar tag i soppåsarna och går ut, jag går med snabba steg mot soptunnorna. Snabbt och äcklad kastar jag i soporna och vänder på klacken, helt plötsligt känner jag hur ngn knivhugger mig i magen. Jag faller mot marken och håller för min mage,

-Det här ska bli kul. Personen låter bekant.

Hentar kniven igen och hugger,min bebiiss!!

-Snälla sluuta, jag är gravid...jag vill inte förlora barnet.

-Idiot jag knivhugger dig för att du ska förlora barnet.

Jag ser vem det är...Viktor.

Han hugger 2 gånger till och sedan lämnar han mig där.

Jag vet inte hur jag lyckades överleva det där. Jag ställde mig och börja sakta gå mot mitt hus. Jag hinner se hur Felix kollar ut genomfönstret och la märke till mig. Jag faller mot marken och allt blir svart.



Varför?Where stories live. Discover now