Varför?

Kapitel 13

Felix's Perspektiv

Jag och Em var påväg hem nu, men jag undrar vad Oscar håller på med?

-Em?

-Mhm?

-Har Oscar hört av sig ngt till dig sen den kvällen på stranden?

-Noope, vet du vad jag fick i huvudet.

-Vad?

-Vad heter Viktor i efternamn egentligen?

-Hur fan ska jag veta det? Du var ihop med han, herregud Em!

-Men han har inte samma efternamn som hans föräldrar, det är hans biologiska också!

-Huh?

-Kom vi springer, sa Em och drog i min hand.

Vi sprang ganska snabbt, så vi var hemma efter 10 minuter.

-Em vad fan ska du gö...

Hon lyckades avbryta mig med en kyss och sa,

-Du ska få se.'

Hon tog fram sin dator och gick på ngn konstig hemsida, där sökte man på folks namn och efternamn. Då kan man se om man är adopterad och sånt skit. Hon sökte på "Viktor Gustafsson".

-Vad fan? Hans föräldrar heter Enestad!?

-Ärru säker på att det är hans föräldrar då?

-Yass! Det kommer inte upp några andra.

-Oscar skulle ha sagt det, han ljuger inte.

-Felle, ärru så säker?

-JA! Han skulle aldrig ljuga för oss, vi är fann bröder!

Jag tog av mig kepsen och drog bak håret, sedan satte jag kepsen fram och bak.

-Felix det är lugnt, sa Em och tog tag i min hand.

-Men Em....fattar du inte vad det innebär?

-Huh?

-Oscar visste om allt.

-Nej, det stämmer inte.

-Ska vi slå vad?

-Okej, vi snackar med honom imorgon.

-Bra, nu går vi och sover.

Jag drog i hennes hand och vi gick sovrummet. Hon gick och satte sig på sängen, jag stängde igen dörren och gick till henne. Jag gav henne en kyss som övergick snabbt till hångel. Vi började bli trötta så vi avbröt vårt hångel för att sova, jag ställde mig upp och tog av mig byxorna och tröjan. Em tog av sig kläderna och tog på sig en av mina T-shirts. Vi slängde oss i sängen vi somnade snabbt. Jag somnade med mina armar runt hennes midja, vi var som ihop klistrade.

-Nästa dag-

Idag skulle vi träna, så Em följde med och skulle kolla på. Vi var redan i studion och väntade på Oscar, jag, Omar, OG och E, satt i soffan. Alla satt vid mobilerna, Omar satt på högra sidan av Em och jag på vänstra. Omar satt med armen runt Ems axlar.

-Har ni ringt Enis?

-Noope, ingen har fått tag på honom Em.

-Tänk om det har hänt ngt?

-Nej, Oscar är fösiktig... sa Omar och blev tveksam efter det han sa.

Man hörde hur Em släppte en deppig suck.

Vi ser hur Oscar springer in och kollar på oss, han vill säga ngt...ngt dåligt.

-ENIIS!! skrek Em och sprang till honom. Hon gav honom en lång kram.