Du klarade inget mer...
Du sa upp våran vänskap.
Du ville inte prata med mig längre.
Du tror att smärtan som du har försvinner.
Men den växer mer.
Som hos mig.
Du tror att tyngderna du hade på axlarna sakta försvinner.
Men dom ökar på.
Demonen som trodde den tog över dig, stannar kvar.
Den växer sakta o blir större.
Tillslut finns inget kvar av dig.
Som hos mig.
Varje dag kommer jag till skolan med ett fake leende på läpparna.
Jag försöker vara jag.
Jag låtsas vara glad.
Skrattar åt ngt jag inte bryr mig om.
Försöker visa medkänsla.
Men egentligen finns det inget hos mig.
Allt är tomt och svart.
Det är som att gropen jag fastnat i helt plötsligt blev ett svart hål och sög upp mig.
Det enda som låter i mitt huvud är det som ekar av alla röster.
KAMU SEDANG MEMBACA
Varför?
Fiksi PenggemarEmma är 16 år och har en dag kvar av 9:an. Hon har sökt till ett gymnasium i Stockholm och ska därför flytta dit. Hon har en pojkvän som heter Viktor och dom kommer flytta till Stockholm tillsammans. När dom har gått i gymnasiet ett tag så träffar V...
