När slag blir till kyssar

Kapitel 2

Andreas kommer att spelas av Cody Allen Christian. Det blev ett väldigt kort kapitel, men hoppas ni gillar det iallafall! :)

Hon tvekade en stund innan hon ryckte tag om dörrhandtaget. Alla stannade upp med ögonen på henne. Som om hon vore en utomjording som precis mördat en elev. Om blickar kunde döda skulle Anna varit död redan för länge sedan. 

Hon bytte snabbt blick med läraren som såg en aning irriterad. Anna förstod Ms.Summer, hon hade tydligen stört under en genomgång. "Du är försenad Evans" 'no shit sherlock' ville hon säga. Men hon behöll tålamodet och nickade fram sig till sin plats. Som vanligt fick det bli längst bak. Där skulle Anna inte känna blickarna bränna genom ryggen. 

...

"då är det dags att plocka ihop!" Alla började genast plocka undan sina böcker, för att sedan kunna skjuta in stolarna. Klassrummet började tömmas, och Anna var påväg ut då hon hörde sitt namn ropas. "du stannar kvar" Ms.Summer. Anna suckade högt och satte sig ner vid närmsta bänken. 

"Evans jag tolererar inte att du avbryter mina lektioner varenda dag. Och om du inte kommer i tid måste du börja på skolhjälp för att jobba över tiden." 

Anna stirrade rakt in i Ms.Summer. Eller, igenom. Hon var helt borta. Hon kunde inte börja på skolhjälp. Hennes föräldrar trodde ju att hon var en av de bästa eleverna. Hur skulle hon förklara att hon inte va det. Ms.Summer märkte att Anna var frånvarande så hon försökte att lugna ner hennes tankar. "Du borde tänka på det Anna, det kan rädda dina betyg" Ms.Summer hade rätt trots allt. Annas betyg behövde räddas, därför nickade Anna. Hon behövde tänka mera på hennes framtid. "Okej du borde gå till nästa lektion så du inte kommer försent..igen." 

Äntligen. Det var allt Anna ville höra. Hon gick ut i korridoren. Den hade blivit tom. Hon visste vad det betydde. Hon var försenad igen. Men det var lugnt för Anna . Hon behövde inte stressa för hon var van nu. Hon gick längst korridoren med handen utsträckt på de blåa skåpen snuddade hennes fingertoppar. Hon blundade och njöt av tystnaden och friheten. för hon visste att den inte skulle vara länge. Om en några minuter skulle några dörrar öppnas och all tystnad skulle brytas upp. Hennes tankar avbröts av något hård. Hon öppnade sakta ögonen i tron om att det var en vägg. Men det var för mjukt för att vara en vägg. Anna spärrade ögonen. Synen var inte trevlig. Speciellt inte för Anna.

"A..Andreas" hennes röst hade blivit hes utav att bara uttala hans namn. Hon backade några steg bakom för att de var för nära. Han backade sedan efter. Anna tvekade en stund på om hon skulle backa bak igen men hon lät bli. "såå, prinsessor kommer aldrig försenad" ja han hade en del rätt med det. Men Anna är ingen prinsessa och varken hans eller någon annans. Han blängde allvarligt på henne innan han började prata igen "Du är en komplicerad prinsessa du.. Inte sant"? Anna ville brista ut i skratt. 'Hon? En prinsessa? Ser dt ut som hon rider på hästar med en krona på huvudet' med den tanken ville hon brista ut i skratt ännu en gång. Men hon vågade inte. Hon ville inte att Andreas skulle ta det som en förolämpning. Vilket det skulle va. Men Anna va inte så modig, och de visste hon så hon skakade bara på huvudet. Andreas däremot höjde förvånad ena ögonbrynet och stirrade på henne som en fortsättning. Anna suckade av irritation, om han bara hade lyssnat noga på henne tidigare hade han förstått. "Jag ä-är ingen prinsess.."

i Hon ryckte till av handen som hade fäst sig vid hennes handled "Inte så oförskämd, visst är du en prinsessa"? Andreas hade höjt ena ögonbrynet igen för att höra på de svaret han förväntat sig. "Prinsessor blir väl inte behandlade såhär" hon kunde inte rå för frågan. Hon behövde svar på varför de behandlar henne dåligt och sedan kallar henne prinsessa. Han kollade roat på henne med ett flin på läpparna "vems prinsessa var du innan mig"? Hon funderade ett tag innan hon fick fram orden "Du var kär i mig när jag va tillsammans med Lukas..? Du är kär i mig fortfarande" Andreas blev irriterad men imponerad över svaret. Han spottade framför henne innan han nästan skrek "fuck heller" hans ögon hade blivit mörkare och det var det sista Anna såg utav Andreas innan han gick. Hon funderade en stund om det kunde vara möjligt. Andreas, vara kär? I henne? Omöjligt. Aldrig att Andreas hade känslor. Han är som stål. Känslokall och hård. Hon gick vidare till nästa lektion som nämligen var, Idrott.

Nästa kapitel tror jag kommer bli bättre och spännande. Tack för att ni läser❤️