När slag blir till kyssar

Kapitel 11

Anna gick med slutna ögon genom den tysta korridoren. Hon hade gått ut från lektionen för att "gå på toa". Hon lät sina tankar sväva bland bråket med Andreas och när Adrian kysst henne. 1 vecka hade gått sedan hon pratat med Andreas, och hon kunde inte rå för utan att må illa över att de inte bytt ut några ord med varandra. 'Varför har han inte hälsat?' Tänkte hon. Anna visste att hon inte borde bry sig men sedan slutar det med att hon tänker på att ingen slagits för henne. Någonsin. Hon öppnade ögonen när hon bestämt sig för att verkligen gå på toan. Eftersom det bara var hon i korridoren var det väldigt tyst och det ända man hörde var en klocka ticka från väggen. Anna svängde in i hörnet och oväntat hamnade hon på marken, ett stön av smärta hördes från någon som inte var hon själv. Hon lyfte upp huvudet för att kunna se vem det var. Att bara se vem det var fick Annas läppar att säras, och hon svalde hårt innan hon uttalade namnet.

"...A-andreas..."

Andreas var minst lika chockad som Anna eftersom de inte haft kontakt över 1 vecka. Inget ord kom ur hans läppar, utan han lät blicken bränna Anna.

Anna visste inte vad som skulle hända näst, och hon ville inte missa en sån chans som nu. Hon ville berätta. De var trots allt själva.

"A-andreas, jag v-vet att du hatar mig för det jag sa..." Anna tog ett djup andetag innan hon fortsatte att prata. "Men jag menade det inte... utan... Utan jag var bara arg. Jag visste inte vad jag skulle tro på..."

Hon kollade bort på en osynlig fläck.

Andreas sa inget utan reste sig bara upp. Anna började bli besviken. 'Skulle han bara gå utan att säga någ- ' hennes tankar avbröts av Andreas hand som var utsträckt mot henne. Med en förvirrad blick stirrade Anna på Andreas hand innan hon tog tag den. Med ett ryck lyftes hon upp, och tack vare Annas klumphet ramlade hon rakt in i Andreas famn. Hon andades djupt och Anna kunde känna hur hennes kinder hettades till. Snabbt drog hon bort sig och ignorerade ögonkontakt.

"Fö-förlåt" mumlade hon tyst. Andreas flinade och tillslut öppnade han sin mun.

"Vad fick dig att ändra dina åsikt..?" Han kollade seriöst in i Annas ögon, och Anna kollade snabbt bort som hon precis blivit bländad.

"Adrian" svarade hon tyst. "Jag har pratat med han. Eller rättare sagt, HAN har pratat med MIG." Avslutade hon irriterad.

Andreas stirrade på Anna med rynkad panna.

"Varför skulle han vilja prata med...dig?"

Hon kollade bort och drog håret bakom öronen.'Jaha...tack.' Tänkte Anna. Var hon ingen person man skulle vilja prata med eller vad? Anna blev irriterad över Andreas fråga, och med ett höjt ögonbryn kollade hon frågandes på honom.

"Kom igen Anna, du förstår att jag inte menar det så! Jag menar.. Fick han bara inte nog med stryk?"

Anna ryckte på axlarna. "Stryk fick han, men inte nog..." Nu kollade hon ner på sina skor. Hon kom på tanken av hur Adrian kysst henne och sedan viskat "du vet vad jag vill ha". Och hur han sedan smekt hennes kind medan han lät dom nästa orden spillas. "Jag vet att du också vill ha det Anna." hade han sagt. Vad det än var Adrian ville, visste hon att hon inte ville detsamma. Såvida det inte var bra betyg, men varför skulle Adrian bry sig om skolan? Sedan, vad har kyssen med betygen att göra? Anna rynkade på näsan och ögonbrynen. Hon kunde inte fatta att Adrian någonsin skulle kyssa henne.