När slag blir till kyssar

Kapitel 12

Hej hej folks, jag ber om ursäkt för en sen uppdatering men men det är ju sommarlov trots allt! Men iallafall, hoppas ni tycker om kapitlet!

***

"Så hur stor är vinkel y om x är 58?" Ms Summer stirrade ut över klassen storögd. När hon väl märkte att ingen uppmärksammade de hon sa bestämde Ms Summer för att välja en ofrivillig. Anna visste att vara den smartaste i klassen innebar att bli utvald. Hon dunkade huvudet på bänken och slöt ögonen i väntan på att bli utropad.

 "Evans, kan du ta och förklara för resten av klassen som inte verkar ha fattat" Ms Summer sköt in glasögonen som hade hamnat på nästippen. "Eller rättare sagt lyssnat." Avslutade Ms Summer. Anna kliade sig i bakhuvudet medan hon förklarade vad svaret blev.Resten av matte lektionen fortsatte som vanligt. Elever som låg och sov, och andra som brydde sig tillräckligt för att lyssna. Anna kunde inte ta bort blicken från en kille framför henne som försökte begå självmord med en penna. Anna fnissade för sig själv. 'Ms Summer har verkligen lyckats med världens tråkigaste lektion.' Tänkte hon medan klockan ringde. Alla ställde sig upp och plockade undan efter sig. 

"Glöm inte att göra läxan tills på-" Ms Summer avbröts av att alla stormade ut från klassrummet. Och Anna var en av de. 

***

 "Så hur var lektionen med Ms pain in my ass?" Frågade Natalie medan hon la sin arm på Annas axlar. 

"Tråkigt." Skrattade Anna kort. "Som vanligt. 

"Varför förvånar det mig inte?" Kollade Natalie på Anna och snart skrattade de båda två. 

"Om inte de förvånade dig kommer detta göra. Asher försökte döda sig själv med en penna." Flinade Anna av händelsen. 

"Du måste skämta?" Skrattade Natalie? Anna skakade på huvudet, och nu gick de skrattandes i korridoren. 

"Jag hatar verkligen att vi typ bara har 2 lektioner tillsammans" suckade Natalie när de äntligen var framme vid Annas skåp. Anna ryckte på axlarna. 

"Det suger verkligen. Men det kanske är för det bästa-" 

 "Det bästa?! Vad är det bästa med att separera på på oss?" 

"Jag-""Det är typ som att separera en kyckling från sin flock!" Avbröt Natalie.

"Så ologiskt, hur-" "Stryk det! Det är typ som att separera människan från vatten." Svarade hon besviken med vänstra handen på hjärtat. Natalie flätade ihop sin högra hand med Annas och fortsatte att förklara. 

"Vi två är som järn och magnet. Vi drar oss till varandra! Inte tekniskt för det vore skumt" skrattade Natalie. "Men du fattar! Att bara ha två lektioner med dig känns så tomt!"Anna stirrade storögd på Natalie innan hon brast ut i ett stort skratt. När hon hade lugnat ner torkade hon bort ett par tårar och stirrade på Natalie med ett leende i hela ansiktet.

"Wow, bravo Romeo" klappade Anna hysteriskt. Hon stängde sitt skåp och började gå därifrån. "Vi ses sen Nata!"

 "Jaja." svarade hon med en ointresserad ton. "Vi ses." Anna svängde in i hörnet då något hårt var i vägen. Så klumpig som Anna var var det försent innan hon insett att hon gått in i någon. Hårt stängde hon ögonen i väntan på att falla. Sekunderna gick men inget hårt golv som tog emot hennes vikt, utan ett par mjuka händer som hade placerats på hennes midja. 

"Vi måste sluta träffas av en slump, prinsessan" skrattade en välkänd röst. Anna öppnade långsamt ögonen och möttes av bruna ögon som stirrade i hennes. 

"J-ja..." Anna försökte få ut resten av orden men inget kom ut."F-förlåt. Jag måste vara försiktigare." Suckade Anna. Skammen hade nått henne till ansiktet och medvetet om hur röd hon var kollade hon bort. Hon vågade inte riktigt möta Adrian nu. Faktiskt kanske aldrig. Inte efter han kysst henne. Hon placerade hennes små händer på Adrians bröstkorg och puttade bort honom. Men så mycket större som han va flyttades han inte.