När slag blir till kyssar

Kapitel 5

• Här har ni en bild på Nathalie. Visst är hon fin? *.* Aja här har ni kapitlet! Njut eftersom det var svårt att komma på något när man inte har så lite idéer kvar. Men ibland kan de små idéerna bli något stort ;)

~~~~

Det hela med att krossa Andreas hjärta fick Anna att tänka om det verkligen var värt risken. De hade varit ovänner i år, och nu ska hon plötsligt "leka" med hans känslor. Om han ens hade några. Men hon visste att det skulle bli lättare eftersom Andreas redan frågat efter hennes vänskap. Allt Anna behövde göra va att att acceptera hans förlåtelse och sedan få honom att gilla henne. Rättare sagt älska henne. Sedan var det bara att krossa hans lilla hjärta. 

"Anna vakna"

"Anna"

"VAKNA!" 

Anna kisade upp mot den blonda gestalten som stod lutad mot skrivbordet. 

"Jag knacka på men ingen öppnade och dörren va öppen, det visade sig att du sov! Vad drömde du om? Jag har ropat i två minuter nu!"

Natalie, Annas bästa kompis. Natalie hade semestrat i Marocko med hennes mamma. Deras familj tyckte att det vore bra om "kvinnorna" i familjen fick lite egen tid utanför landet. Anna var väldig avundsjuk på Natalie. De va så olika, men det gjorde de så lika. Alla tyckte om Natalie, hon var smart, rolig och vacker. Jätte vacker. Natalie var den ända kompisen Anna hade, de hade känt varandra sens deras födsel eftersom deras föräldrar var vänner långt innan gymnasiet. 

"Agh, du måste berätta vad jag har missat!" 

Tjöt Natalie med en ledsen hundvalps min. 

Anna svalde, för hon visste att hon behövde berätta. De berättade allt för varandra. 

"Om man inte räknar med att du missade 2 prov så... Jo Andreas han vill bli min vän.."

Natalie glodde bara på Anna som om hon vore galen. Sekunderna gick och den lilla skrivbordsklockan fortsatte att ticka. 

"Wow... V-vad svarade du?"

Var hon helt galen, hon borde vetat vad Anna svarat, liksom hon visste hur mycket Anna hatade honom.

"Nej såklart! Men det har fått mig att tänkta på att detta är min ända chans att hämnas på honom. Hämnas för att han fått mig att lida. Inte bara av smärta utan av hat också... Så jag hade tänkt..." 

"Du hade tänkt?" Avbröt Natalie henne. 

"Jag hade tänkt att få Andreas att älska mig, sedan när han tror att jag älskar han... Så ska jag krossa han. Få honom att lida, och hata mig. Han har redan sagt att han vill va vän med mig för att jag är speciell till skillnad med de andra"

"Åh, smart där, han har redan gjort sitt drag. Nu är det din tur!" 

Fnissade Natalie. Anna hade inget emot att fnissa åt det Natalie sagt. Det är hennes drag nu. Det är inte längre han som leker med henne, utan tvärtom. 

Natalie gav Anna en blick, en blick som tydde på oro. Anna vågade inte fråga men hon visste att hon va tvungen att fråga. 

"Vad? Vad är det? Varför kollar du sådär på mig?"

"Hm.. Din plan må varit bra, men det ändrar inte faktumet att vi fortfarande har skola" 

"Åh! juste jag glömde helt bort, jag blev så upprörd på Andreas så jag kände inte för att gå till skolan." Det var sant. Andreas ord hade påverkat henne så mycket. Vem trodde han att han var? Han kunde inte gå runt och få folk att må dåligt men sedan tro att det skulle löna sig med en bilåktur genom regnet? Aldrig. Han var fortfarande samma gamla Andreas i Annas ögon och så kommer det alltid att vara. 

Natalie log. "Det är lugnt, jag gick inte heller till skolan. Jag ringde dig förresten men du svarade aldrig så tänkte att du kanske var sjuk."

Anna log tillbaka. Hon visste att Natalie skulle förstå. 

"När du ändå är här kan vi kolla på en film tillsammans. Du fixar chipsen och jag fixar filmen"

hinner Anna att säga eftersom att hon inte orkade att gå ner. Natalie log hånfullt mot Anna med ett höjt ögonbryn. Hon kollade ner på skrivbordet och Anna förstod vad Natalie var påväg att göra. Snabbt ställde båda sig upp och kastade händerna på datorn. Natalie suckade när hon insåg att datorn låg i Annas händer och inte hennes egna. 

"Fan ta dig Anna!"

"Åh, glöm inte godiset när du ändå är där nere Nata!" Anna skrattade hysteriskt åt Natalies min. 'Stackars lilla Nata' tänkte hon. 

Hoppas ni gillade kapitlet isåfall rösta och kommentera! Ni får gärna ge tips i kommentarsfält Kram -A/N