När slag blir till kyssar

Kapitel 6

Chace crawford spelar Aiden Miller. Han kommer inte vara med i detta kapitel tyvärr, men snart. Dun din duuun... Vad kommer hända då? How knows? men hoppas ni gillar kapitlet, den blev väldigt kort, den verkade lång när jag skrev den. Men jag hade fullt upp med prov och plugg. Men nästa kapitel blir säkerligen längre, kan inte lova något.

~~~~~~~~~~~

Anna gick uppspelt mellan de blå skåpen. Hennes bästa kompis var tillbaka, och det var det ända hon kunde bry sig om. Fast det var innan Anna såg en brun hårig gestalt röra sig andra sidan av korridoren mot hennes håll.  Hennes mungipor rycktes och snart var hennes leende utbytt mot en orolig blick. Skulle hon verkligen klara av detta? Andreas kom närmre och snart stod han framför henne med ett leende. Hon ville spy rakt i ansiktet på han, fast hon var tvungen att göra det, för hämnd. Så hon log tillbaka. 

Anna hostade för att få ut orden ur hennes mun. 

"Hej..."

Andreas leende byttes ut mot en förvånad och förvirrad blick. 

"H-hej?" 

Wow, det var första gången Anna hört Andreas stamma. Hon visste inte hur hon skulle fortsätta konversationen. Hon hade planerat, men aldrig replikerna. Så Anna improviserade för att lätta upp stämningen. 

"Så...hm" ännu en gång harklade hon sig för att fortsätta. "Jag tänkte på de du sa, och jag kom fram till att ge dig en chans... Du kanske har rätt trots allt." 

Hon kollade ner på hennes tomma händer. Hon ville inte se Andreas ansiktsuttryck.

"Ä-är du seriö... Wow, på riktigt?"

Anna visste inte vad hon skulle säga. Hon var inte seriös, men om hon ville att hennes plan skulle funka fick hon leka med. 

Hon öppnade munnen för att svara men inget kom ut. Istället gav hon Andreas ett leende och nickade. Han besvarade leendet och nickade han med. 

"Anna, jo jag vill be om urs-" 

Mer hann inte Andreas att säga för de avbröts av ett högt öronbedövande ljud. brandlarmet. Kapprummet fylldes snabbt därpå och Andreas och Anna var inte längre ensamma. Anna kunde se Andreas vänner komma mot de så hon gav Andreas ett leende och vände sig om för att gå. Hon ville inte skapa problem. Och just nu skulle hon vara problemet enligt Andreas vänner. Hon kände Andreas hand på hennes vänstra axel som spred rysningar längst ryggraden, Anna kunde inte hejda ett stön av obehag. Hon vände på på huvudet och bara stirrade. Stirrade på Andreas ansiktsuttryck. Han såg osäker och medlidandet. Men han log iallafall. Andreas släppte taget om hennes axel och Anna började gå mot utgången där eleverna stod fast frusna under regnet. Detta skulle vara en lång dag. Och detta var bara början, tänkte Anna medan hon kolla ut över alla elever som samlats för alarmet.

~~~~~~~~~

Kommentera gärna vad ni tycker, och om ni gillade det, rösta gärna. Kram❤️

- A/N