Parachute

28. Nattliga äventyr

"Hur i helvete ska man komma ner här ifrån egentligen?" "Är inte brandstegen till för att vara lätt att klättra på?!" Det var svårt att urskilja om hon var irriterad eller mer lite rädd och smått glad. Antagligen berodde humöret på att allt samman var oförhappandes och nytt. Hon hade inte gjort någon liknande tidigare. Staketet runt balkongen var kallt och trät stickande i hennes nakna handflator. Benen hade precis slängts över sidan på staketet och befann sig nu på fel sida. När huvudet vreds åt sidan såg ögonen hur högt upp hon befann sig. Utan någon som helst säkerhet och snart skulle hon klättra ner för den smala brandstegen. Varför hade hon bestämt sig så dumt att ta denna väg?. Det hade gått mycket lättare och snabbare att gå genom ytterdörren som normala personer gör. Den kalla vind som slog emot kroppen någon sekund senare fick henne att trycka sig närmare staketet. Även om munkjackan inte var helt och hållet uppdragen i halsen och släppte in kyla vågade hon inte släppa handen och dra upp dragkedjan. Hon ville verkligen inte ramla.

"Säg inte att du aldrig tagit den där vägen?" Smått skrattandes hörde hon Felix röst nedanför fötterna även om hon inte vågade titta på honom. Hon var rädd att händerna skulle slinta ur sitt grepp och orsaka att hon ramlade ner och förvandlades till en pannkaka.

"Hjälp mig istället!" Hon skrattade själv nu över hela situationen men ville inget annat än att komma ner och känna fötterna stå nere på gräsmattan.

"Okej sätt högerfoten under dig nu så kommer du känna trappsteget" "lite till" Försiktigt sträcktes foten ut och mycket riktigt kände hon snart fäste. Sakta men säkert kunde hon klättra ner och befann sig snart nere bredvid Honom.

"Lever jag?" Oroligt kollade hon runt om kring sig för att se om detta var verklighet. Klättringen neråt hade varit mer än läskigt. Skrattandes tog han tag i hennes arm och drog henne åt sidan framåt mot vägen.
I andra handen plockade Felix upp sin skateboard.

"Ja du lever" "om inte allt detta är en dröm"

"Ha ha kul" Sarkasmen i rösten hördes tydlig och ofrivilligt bildades ett leende på hennes läppar. "Vart ska vi egentligen?"

"Det får du se senare"

"Jaha" Förbryllat försökte hon komma på vart dem kunde tänkas att gå. Vad hade han i tanken egentligen? "Vad är klockan? Kan du ge mig ett svar på det i alla fall?"

"Snart halv ett" Hans hand hade nu släppt greppet om hennes arm när dem kom ut på den asfalterade vägen och även skateboarden släpptes ner på marken. En duns och ett klingande ljud hördes när hjulen träffade den hårda ytan. Ovanför deras huvuden hade himmelen övergått från rosa till svart och stjärnklar. Tydligt kunde ögonen urskilja vita prickar över himlavalvet och hon försökte komma ihåg alla stjärntecken hennes mamma lärt henne i tidig ålder. Det var lönlöst för hur mycket hon en försökte var minnet som utsuddat.
Felix som precis skulle sätta foten på brädans ytan hejdade sig och vände blicken mot henne.

"Kan du åka?" Finurligt höll han sin blick i hennes och det var svårt att inte bryta kontakten. Hon hade alltid tyckt att det varit lite jobbigt att titta folk i ögonen. Det kändes alltid som om dem såg rakt igenom henne och allt hennes innehåll. Den mörkblå munkjackan som täckte hans överkropp kavlades upp vid armbågarna innan han drog reflexmässigt handen genom de mörkblonda håret.

"Inte precis" Sanningen var att hon försökt men i slutändan landat nere på markens hårda yta. Hon skulle ljuga om hon sade att hon inte brydde sig om att kunna åk, för hon önskade att hon kunde. Det såg så fritt ut att kunna ta sig framåt med hjälp av en skateboard. Så enkelt och snabbt utan några som helst komplikationer.

"Här" "Prova" Felix plockade upp brädan från marken, först med högerhanden innan han placerade den i vänster och räckte sedan över plankan med hjul till henne. Smått osäkert tog hon emot den och lade ner den för att kunna sätta foten på ovansidan. Greppet som pappret utgjorde sög fast fotsulans gummi och försiktigt satte hon ner andra foten och sköt ifrån. Med båda armarna utsträckta i luften för bättre balans stötte hon ihop med marken ännu en gång och fortsatte framåt ytterligare.

"Bra Ella!" Felix glada röst hördes bakom ryggen och desamma gjorde hans småspringande steg.

Att stanna var svårare än det såg ut och när foten trycktes fast på asfaltens yta snubblade hon till och fortsatte framåt med överkroppen. Stapplandes framåt försökte hon återfå balansen i kroppen samtidigt som beröringen av två händer uppfattades vid midjan på vänster sida och vid högerarmen.

"Nu ska vi inte slå oss onödigt" Skrattade Felix och smått drog hennes kropp rakt uppåt i rätt ställning.

Fnissandes med ett klart skratt lade hon handen på hans axel och ofrivillig kände hon hur stötar for genom kroppens ådror. När Felix där efter stannade upp vände hon kroppen mot honom så att de stod riktade med ansiktena framför varandra. Ögonens blick möttes snart av hans och magen drog dör efter ihop sig och fylldes med en känsla liknande hundra färgglada fjärilar.

"Jag kanske behöver träna lite på att åka" Sade hon och log.

"Kanske lite" Skrattade han till svars innan fler ord strömmade ur hans läppar. "Men du är extremt söt när du försöker"

Ett stort leende formades i ansiktet och lyckligt lade hon handen i hans nacke utan att tänka närmare på vad hon faktiskt gjorde. Felix hand förflyttades till hennes midja och där efter hans läppar till hennes.

-----

10 kommentarer
24+ votes?