Parachute

8. The Game

Ögonen granskade ringen som hade bildats men hjälp av min kropp och ett gäng övriga personer. Allas rumpor var nertryckta på stolarnas mörka sitsar runt det stora matbordet i rummet mellan köket och vardagsrummet. Forfarande sprang människor skrikandes och skrattande som yra höns mellan de olika rummet och gjorde lite vad de ville. De brydde sig inte det minsta om vad vi skulle göra eller gjorde. Det kändes bra då jag inte visste vad som skulle hända. Att ha deras ögon fokuserande på oss kändes inte speciellt lockande.

Omar hade utbytt sin position bakom bardisken med en kille med blont spretigt hål som Johan Palm i idol för några år sedan. Den mörkhåriga killen satt alltså nu för stunden samlad med oss som tålmodigt väntade på att leken skulle börja. En blandning av sanning och konka tillsammans med en släng av " jag har aldrig". Det var inte för en nu jag insätt att detta kanske inte var en så bra ide att delta och i nervositet börjat pilla bort de mörka nagellacket på de långa naglarna. Små flisor av lila landade på mina lår när nageln blev mer och mer synlig på det tidigare målade långfingret.

"Okej här en flaska'' Samma tjej som Felix tidigare greppat tag om på rumpan, lade ner en tom fantaflask mitt på bordet med sina perfekt manikyr naglar och slog sig sedan ner i knät på honom. Varför var hon tvungen att sitta just där? Det fanns för i helvete massor med plats på till exempel den tomma stolen bredvid och varför brydde jag mig egentligen? Mina tankar avbröts snart av att en kommande mansröst stoppade allt småprat. Sorlet lade sig snabbt och allas blickar vändes spänt hållet där rösten hördes ifrån.

'' Vi kanske ska dra lite regler innan vi börjar'' ''Så alla är med på vad som gäller'' Oscar Enestad rättade till sin mörkblå collagetröja som var uppkavlad till armbågarna och satte upp ett finger i luften för att demonstrera en etta. Fingret bryddes av en någorlunda bred silverring med en oläslig text från det här avståndet. Stilen var snisklig och ringlade sig som en orm på åvansidan. Det här med att det fanns två stycken med namnet Oscar var ganska irriterande. Jag hatade smeknamn på killar och vägrade därför av den anledningen att använda mig av dem vid tal. De var fula och mesiga och det kändes bara så fel när orden rullades prövande på min tunga. Varför kunde det inte finnas en regel att personer inte fick ha samma namn? I alla fall i samma kompiskrets så man slapp blanda ihop personerna. Allt skulle bli så mycket lättare då. Alla skulle fårstå vem man menade utan att behöva krångla till beskrivnngar och efternamn.

''Regel nummer ett: ingen backar ur'' ''Regel nummer två, gör det den andra personen säger att man ska göra'' '' Alla fattar?'' Ett hummande for genom sällskapet och han tog då tag i flaskan för att sedan snurra den åt höger. Spänt följes flaskan minsta rörelse i snurren när den åkte lite åt sidan över det smått repade ekbordet och var nära på att lå till ett par ölburkar som stod placerade vid folks händer. Inte jag, inte jag, inte jag var det ända som for runt i i huvudet och efter ett tag lämnade en lättad suck mina halvt målade läppar. Den glansiga färgen som tidigare prytt dem med en fruktig smak var i princip borta efter att de kommit i kontakt med cola. Flaskan hade stannat pekande åt omars håll. Med ett triumferande flin tittade Oscar på Omar som började se smått rädd ut med sina vidgade bruna ögon. Av den lilla stunden jag känt dessa killar fick jag intrycket att när det gällde något så gick de all in vilket betydde att de inte skulle göra det så speciellt lätt för spelardeltagarna. Antagligen skulle endel vågade och mindre mysiga uppgifter utföras under kvällens gång. Spänt satt vi nyfikna och väntade på vad som skulle ramla utanför Oskars läppars mur mot orden. Efter en stunds betänketid yttrades beskedet till Omar.

''Du ska slicka Felix strumpa''

Omars ansikte tog formen av en grimars och ett plågat stön lämnade hans läppar samtidigt som hans ögonbryn höjdes i en frågans chest:

''Du kan fan inte mena allvar''

''Regel ett och två kära vän'' ''scenen är din''

Omar skakade smått på huvudet så att det lockiga svarta håret for fram och tillbaka över huvudet. När han rättat till frisyren igen vände han sig mot Felix som satt förberedd med foten i högsta hugg. En skrattande applåd hördes tydligt när Omars tunga nuddade Felix strumpklädda fot. För att upplysa med lite mer information så var foten randig i form av färgerna svart och mörkblå. Snart där efter var han uppe på fötter och rusade ut mot närmaste toalett för snabbt spola och kemtvätts sin tunga så gått det gick. Han kunde alltid shotta ren sprit. Det skulle säkert ta död på alla eventuella bakterier i munnen. Efter en stund var han tillbaka och drog skrapandes ut den robusta trämörka stolen och satte sig ner. Oscar frågade smått fnittrandes om han var okej vilket han svarade med ett hummande ja och att han skulle ge igen. Flaskan sattes i snurr igen och spelet var åter i rörelse. Denna gång tycktes den snurra ovanligt länge innan den sakta minskade sin fart och tillslut pekade sin spets med den orangea korken mot Oscar, personen som dragit in mig i det hela.

''Shoot Omar, vad ska jag göra för något?'' Svarade han lugnt på flaskans dom. Ljuset från taklampan som var fäst över matbordet kastade små och stora svarta skuggor i hans ansikte och på glädseln.

''Du ska kyssa Ella'' Omar gjorde en gest med sin högra hand mot mig och flyttade den sedan mot Oscar som satt mitt emot mig. Killen vände i sin tur på sitt huvud och hans blick landade i mina ögon. Det var svårt att läsa av den med tanke på ljuset och få reda på vad han tänkte och kände då den inte reflekterade några känslor eller reaktioner till det hela. Tänkte han verkligen kyssa mig? Ville han göra det? För det första, hade på riktigt Omar sagt det jag trodde att han hade gjort? Hade jag verkligen hört rätt? Skulle Oscar kyssa mig? Kyssa i som att med läpparna från en annan person nudda mina? Kyssa i som att intimt nära nudda varandra och möjligtvis öppna munnen och låta den andres tunga göra entre in till den mer privata delen av ens ansikte?

''Vad sa du?!'' utropade jag förskräckt och flackade med blicken mot Omar. Han måste ha sagt den andra tjejens namn som hämtat flaskan. Hon kanske heter Ellen och att jag då hört fel på namnet som utalades tidigare. Ja så måste det vara.

''Ni ska kyssas'' Omar sa det som om det inte var någon stor grej men i själva verket var det en jättestor grej. Jag kunde inte kyssa honom. Verkligen inte. Aldrig att jag tänkte kyssa någon som var så irriternade och självupptagen.

''Absolut inte!'' Paniken började att växa inom mig allt större och jag visste inte vad jag skulle göra för att slippa att denna kyss skulle inträffa. Kunde inte någon sätta stopp för detta? Men tyvärr verkade alla tycka att det var roande att se mig smått, nära på grensen till ett panikutbrått. Till skillnad från mig satt Oscar fortfarande tyst och granaskade mig medans jag hjälplöst försökte komma på saker som kunde stoppa detta.

''Du får det att låta som en sådan stor grej Ella, det var faktiskt Oscars som skulle kyssa dig, det var och är hans utmaning'' Omar pratade irriterande lugnt och en aning roat vilket fick mig att vilja slå in hanns ansikte med min egen knytnäve.

''Men jag är ju FÖRFAN delaktig''

''Varför är den en sån stor sak? det är ju endast en liten kyss?'' Frågade Omar dumt och tittade på Oscar och mig.

''För att hon är min syrra''