Parachute

12. LoveCrime

Ryggen pressades kraftig men sansat ner mot madrassens mjuka yta utan att det gjorde det minsta ont när den trycktes samman med det vita linnelakanet. De bruna ögonen slöts och jag försökte att koncentrera mig på vad som hände för stunden och inte på att detta var så obeskrivlig förbjudet och fel. Vi kunde inte påbörja något som knappt hade startat, vi kunde inte göra så. Det gick bara inte. Problemet var bara att det kände så fruktansvärt bra. Så obeskrivlig fruktansvärt bra när blöta kyssar först placerades mjukt på mina läppar, i höger mungipan, vidare ut över käkbenet för att sedan fortsätta de små blöta spåren ner för halsen och nyckelbenet. De par armar som tidigare hade placerats på vardera sida om min kropp i brösthöjd ändrade sin ena position märktes när sängens madrass gungade till då den trycktes ned, innan den sedan höjdes då personens hand lyfts upptill för att fortsätta sin vandring ner till området nedanför tröjans tunna kant. T-shirten som tidigare varit lång nog att täcka en bra bit ner på de bara ben som tidigare prytts av en brun solkysst hud åkte upp när Oscars hand utforskade området med sina fingrar under tyget. Under sommarhalvåret hade solen gjort ett bra jobb med att färga min hud gyllenbrun men när mörkret föll och kylan kom krypandes blektes färgen till mer snövit nyans. En behaglig rysning bosatte sig inom mig när jag kände av beröringen som vandrade upp på magen och sedan smekandes följde midjans konturer. Vänster handen lyftes upp till Oscars huvud för att där sedan låta fingrarna trassla sig in i hans mörka hår som var ovanligt mjukt efter att hårslingorna varit omringade av hårvax. Han hade tidigare under festens gång tagit av sig huvudbonaden i form av en vinröd mössa för ovanlighetens skull. Jag hade inte under någon av de dagar vi bott i samma hus sätt honom utan någon form av tygbit nertryck på huvudet.
Ofrivilligt och en aning oväntat lämnade ett mjukt stön mina läppar och Oscar stannade upp sitt kyssande när han märkte att jag stelnat till och slutat rörelserna med fingertopparna i hans hårbotten. Chockat satte jag handflatorna på kroppen framför mig och tryckte löst ifrån och fort från mig det vara bröstet där musklerna kändes tydligt genom killens lika så svarta tröja som byxorna. Jag var inte medveten om jag ville fortsätta eller inte, allt hade bara hänt så plötsligt och jag var ärligt talat rädd. Riktigt förbannat rädd för vart detta skulle leda och hur det skulle urarta sig.

"Vad är det?" Generat lät jag blicken fokusera sig på tavlan bakom Oscars siluett, allt för att inte låta honom se mina smått persikofärgade kinder som hade uppenbarat sig alldeles nyligen. Tavlan symboliserade en bild i form av en katt som hade en nallebjörn på ryggen. Träramen som ramade in målningen var svart och hade en liten skada i ena hörnet där en flaga av färgen skafts bort i samband med flytten. Jag hade haft tavlan så länge hjärnan kunde komma ihåg och minnas. Den hade varit ett måste att transportera i samband med flytten till mitt nya hem. I de hem där jag nu låg halvt avklädd, iförd en urtvättad pyjamas, under min halvbrors kropp i sängen och var nära att ha en intim upplevelse med honom. En person jag verkligen inte borde uppleva något sådant här med. Efter en stunds tystnad där enbart våra andetag hördes och registrerades använde jag mig av ett djupare andetag, samla mod och sedan vrida ögonen där resultatet blev att låta synen landa i Oscars forskande blick.

"Vi kan inte göra detta" Orden näst intill viskades fram och om det inte hade varit knäpptyst i rummet klockan 4 på en söndagsmorgon, hade de inte hörts ett dugg.
Försiktigt bet jag mig i underläppen och väntade på någon sorts respons från Oscars sida men han förblev tyst med en stängd mun av perfekta och övernaturligt kyssbara läppar.

"Säg något" Bedjande och frustrerat drogs handen genom håret, där jag fortfarande låg under Oscar som med hjälp av sina båda händer hade åter fördelat sin tyngd stödjandes på vardera sida av mina höfter. Lakarnet prasslade under hans fingrar och jag försökte att återfå min fokus på de ord jag ville få fram med rätt mening.

"Om du nu respekterar mig och inte är någon jävla sexistisk människa, skydda mig inte. Berätta vad du tänker, jag klarar av det." Utropade jag smått med förtvivlan i rösten samtidigt som jag med alla krafter försökte att dölja alla känslor och verka obrydd. Tillslut fäste jag mina glansiga ögon på personen framför mig och väntade otåligt på svar.

När det forfarande inte hördes ett ända ord från Oscar då han fortfarande tankspritt granskade mig, steg irritationen ytterligare och frustrerat slog jag ut med armarna vid sidan av huvudet.

"Sluta låtsas som om inget är fel, det är respektlöst mot mig när du inte säger något"
"Jag tänker fan inge ljuga för mig själv och inbilla mig själv att du känner något när det är uppenbart att du inte gör det"

När han fortsatte att stå hävd framför och över mig med en vilsen och grå blick blev jag ytterligare frustrerad. Skakandes på huvudet så att hårtestarna placerade sig lite överallt på huvudkudden bestämde jag mig för att göra ett försök att resa mig upp. Med vänster hand trycktes hans bröstkorg bort från mig så att han hamnade på huk i sängen vid fotändan. Jag kunde då slänga benen över sängkanten och göra ett försök att resa mig upp samt ställa mig på det kalla parkettgolvet med ljusskuggor från ljusslingans i fönstret. Den var fortfarande den ända ljuskällan i rummet.

"VI ÄR FÖRFAN SYSKON" "HALV SYSKON" "BONUS SKYSKON" "PERSONER SOM BOR I SAMMA HUS" "Kalla det Vafan du vill men jag kan inte göra detta"

"Ella" Oscars röst bedjande och som tidigare visste jag inte om jag skulle kasta mig i hans starka armar eller totalt ignorera allt som inom mig skrek efter närhet från hans håll. Vi kände knappt varandra. Allt var bara så överdrivet och absurt.

"Snälla kan du bara gå?" "Från och med nu är kyssen raderad och jag förklarar här med en helt ny start"

"Jag behöver inte det här, Vad är poängen?" "Som du gjort klart och tydligt för oss båda, ny personer som flyttar in i samma hus, under samma tak ska inte ha någon extra relation"

"Exakt" Som för att förtydliga de jag sade nickade jag till med huvudet och med en gest drog ut högerarmen mot den igenputtade dörren för att demonstrera att han skulle gå.

Och det gjorde han.