Parachute

1. Oh how i hate this town

Den vita massan vräkte ner utanför vindrutan och jag drog dunjackan tätare omkring kroppen och rös till vid bara tanken att jag senare skulle vandra igenom den och in till det nya huset. Den svarta mössan som var placerad på mitt huvud täckt med brunt långt rakt hår hade åkt upp lite ovanför öronen. Med hjälp av mina två händer drog jag det den på vardera sid och tryckte in de vita små hörlurarna ännu mera in i öronen. En lätt knackning på min vänstra axel och jag ryckte till samtidigt som jag vred på huvudet mot mamma som visade med rörelser att jag skulle dra ut hörlurarna och lyssna på henne.

''Bara för att det står bitch på din mössa behöver du inte bete dig som en'' Utan att jag tänkte på det himlade jag med ögonen och förde handen mot huvudet för att återgå till min värld som bestod av bara jag och musiken. Mamma som inte riktigt var med på noterna slet snabbt ur den vita sladdblandningen ur mina händer och jag vet inte hur hon lyckades då hon körde vår röda Hyundai samtidigt.

''Nej du ska inte koppla bort mig igen Ella'' jag hörde hur irriterad hon var på rösten när hon pratade och med ens kom en liten våg av ånger och sköljde över mig.

''Du kan inte mena att jag ska vara glad över detta'' Jag kunde inte dölja min förtvivlan i törsten även och jag hade velat så istället för att säga något mera började jag fingra på en tråd som stack ut från sömmen på mina mörka jeans. Byxorna var mina favoriter och var låga med tajta ben hela vägen ner till fötterna som nu var nerstuckna i ett par mörka kängor med lurvigt foder.

''Nej men du kan försöka att vara lite trevlig åtminstone'' ''Detta är vårt liv och hem nu'' Att bara höra de orden lämna hennes mun gjorde mig bara mer irriterad och allt jag ville var att vänta tillbaka och åka hem till Jönköping igen.

''Det är svårt när man inte vill flytta'' svarade jag surt och fick en suck tillbaka. Mamma vände sin fokus tillbaka på vägen innan hon öppnade sin mun igen.

''Vad är det som är så jobbig egentligen?''

Jag behövde inte fundera länge innan jag besvarade kvinnan i röd kappa.

''Byta skola, tvingas att skaffa ny kompisar, passa in och flytta in hos någon främling med hans son''

Hon verkande fundera lite innan hon tänkte svara men just då svängde och av vägen och upp på en infart till en villa.

''Jag förstår dig men det kommer gå bra och nu är vi här'' ''välkommen till Stockholm gumman''

Utan att svara knäppte jag upp säkerhetsbältet och stegade ur bilen innan jag smällde igen dörren efter mig. bakom min rygg garde jag att mamma gjorde lika. Båda två fortsatte sedan runt bilen och bak till bagaget för att ta ut våra väskor. Vi hade fått packa varsin väska med det nödvändigaste som hygienartiklar och ett par ombyten eftersom flyttbilen redan dagen innan hade fraktat våra övriga ägodelar. Med det svarta trunken hängandes över axel följde jag efter mammas snöiga fotspår upp till entrén där en ovanligt glad man i fyrtioårsåldern stod och väntade med ett brett leende på läpparna. Det hade för stunden slutat att snöa i slutet på november där vi befann oss men då klockan bara var runt fem var det ändå kolsvart runtomkring oss. Det ända som gjorde så att man såg något var alla husen på gatans, lysen i fönstrena och gatulycktornas sken ner på marken som fick snön att bli gulaktig i ljuset.

''Välkomna'' mannen omfamnade min mamma i en kram innan han backade undan så att vi kunde komma in i hallen och bort från den bitande kylan. utan att svara då jag fortfarande var sur över allt detta böjde jag mig ner för att börja snöra upp skorna.

''Oscar är inte hemma än men jag tror att han gör oss sällskap om någon timma'' För att göra mamma någorlunda glad och hennes man som hon träffat genom någon dejtinsida på nätet, frågade jag artigt om vart mitt rum låg så att jag kunde packa upp lite och vila eftersom jag var trött efter resan. okej jag var inte trött utan ville bara komma undan dem och deras nu började kyssande. Jag blev hänvisad upp för trappan och andra till höger så dit släpade jag mig tillsammans med väskan och glatt utan de vuxna. När jag nådde trappans topp var det första jag såg en öppen dörr in till ett stökigt sovrum som jag antog var den där sonen men eftersom jag inte ville snoka fortsatte jag bort över den lilla korridoren till en stängd vit dörr. Med högerhanden placerad på det silvriga handtaget sköt jag upp den och möttes av ett helt vitt rum med står säng under fönstret. Väggen på motsatt sida var täckt i speglar och jag antog att det var en garderob. Mina behörigheter stod fortfarande orörda i sina kartonger mitt på golvet och en suck lämnade min strupe då det gick upp för mig att jag skulle bli tvungen att packa upp dem. Det var nu det helt och hållet gick upp för mig att det har här jag skulle bo så med tårar som sakta letade sig ber för mina kinder föll jag ner på sängen.

----------------------------------------

Hej FOX, vad tror ni om denna berättelse? bra eller dålig? iaf säg vad ni tycker och allt så blir alla glada kram