Parachute

7. Deal

Utan att säga något satt jag med blicken riktad ut ur fönstret framför mig och fingrade på metallringen som kom från den klarröda Coca-Cola burken. Den var kall i min hand och känndes sval i kontrast mot min varma hud. Musiken innifrån varadgsrummet hördes tydlig och med korta mellanrum kom flera personer inramlandes i köket för att fylla på sina tomma glas och hämta nya ölburkar. Det såg ut som om alla för stunden hade släppt sina problem och enbart konscentreade sig på att ha kul och inte bry sig om vad andra tyckte. Delen om att inte bry sig om vad andra tyckte jag borde gälla hela dagarna och åren, men så lätt var det inte. Alla var hur bra som helst hur de än såg ut och vad de än gjorde men det var bara svårt för många att förstå den biten.

Den lugnare låten som spelades dog ut och Sam Smiths nya låt i remix verision sattet igån och det var ett under att stereon inte sprängdes i bitar innan någon som troligtvis inte ville få sina öron ur funkion, drog ner volymen så att de blev lättare att höra vad sitt sällskap hade att säga. Men för mig var inte det något problem då jag inte hade någon att föra en konversation med förutom Oscar som jag mer än gärna undvek att yttra några ord till. Min taktik var att vänta ut honom så att han blev uttråkad eftersom jag inte sade något och då slippa honom när han skulle gå och leta efter bättre sällskap. Troligtivis i form av någon från det lilla gänget han ingick i.

Men min plan var inte felfri då jag inte tänkt på den detaljen att han ville vara lika jobbig tillbaka och i sin tur sitta still och vägra röra på sitt förbannade ärsle. Varför var vi tvungna att vara så envisa båda två? Genom ögonvrån när jag sneglad åt hans håll kunde jag se honom sitta och snegla tillbaka på mig med ett flin på läpparna. Varför var han tvungen att vara min extra bror och så förbannat perfekt? Hela han gjorde mig så irriterad.

''Kan du sluta flina så jävla mycket?'' '' Det är väldigt irriterande''

''Kan du sluta titta på mig så jävla mycket?'' ''Jag vet du vill ha mig men det är väldigt irriterande'' Kontrade han tillbaka och jag själv som inte hade något på lager slängde ur mig det första som ploppade upp i hjärnan.

''Jag vill inte ha dig!'' Men gäll och pipig röst pratade jag vilket gjorde att Oscar skrattade dovt och tog en klunk av sin öl som han tidigare fått i tryckt i handen av Omar. Lukten som kom i följ av den öppnade ölburken gjorde att jag rynkade på näsan äcklat och vände bort blicken. Jag hade aldrig tyckt om lukten sedan jag varit liten då min ppa druckigt mycket och nästan för jämnan varit full. Han var anledningen till att mamma tagit mig med sig och lämnat honnom sedan långt bakom oss, och vi hade klarat oss bra utan min pappa vågade jag påstå. Mycket bättre än när han fortfarande fanns med i bilden.

"Dessutom tittade du på mig också" Lade jag till och försökte samtidigt att återfå lite självförtroende. Jag borde ha fattat och varit förberädd på att han skulle ge svar på tall och inte sitta tyst med stängd mun. På denna korta tid vi hade funnits i samma hus och i samma liv hade jag förstått minst en sak tydligt och klart. Oscar var en person som sa, gjorde och tänkte vad han ville. Det spelade ingen roll vad någon i omgivningen sade till honom, han gjorde det ändå. Undra om han var väldigt envis när han var liten? Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det var så. Hela hans uppväxt hade säkert präglats av trotsåldern som för många dog ut vi 6 års men för honom skulle den säkert sitta kvar.

Metallbiten som fortfarande snurrade mellan mina fingrar tapade jag oförberett ner på trägolvet men av lata skäl lät jag den ligga kvar på den bruna ytan. Det skulle ändå behövas städas här i morgon och Oscar kunde mer än gärna få lite till att plocka undan den. Lite extra att städa skadadde inte i han fall. Jag tvivlade på att han hjälpte till annars hemma med några sysslor som damsuga och plocka ur diskmaskinen. Det skulle förstöra han immage.

"Du vet att det är du som också städar här i morgon va?" Oscar nickade ner mot metallbiden.

"Glöm det" "Din fest , du städar" Fnyste jag tillbaka. Aldrig i livet att jag städade efter alla som var här och stökade ner. Det skulle säkerligen ta flera timmar och jag kunde minst komma på hundra saker som jag kunde göra för att fördriva tiden istället för att vara städtant åt Oscar.

"Du bor här med"

"Men har inte deltagit i detta" Med handen gestikulerade jag ut som ytan där alla stod och gjorde vad det var nu de gjorde.

"Som jag ser det sitter du ochså här på en stol nere i köket, med en dricka i handen och uppklädd i en sexig klänning. Du har även en dryg atityd" "Finns inget du kan säga, du är en del av detta Ella, du kunde ha valt att stanna uppe på ditt rum men det gjorde du inte"

Helvetes jävla skit det var därför han hade velat att jag skulle komma på festen nere på undervåningen, han ville att jag skulle hjälpa till med städnningen! Han hade planerat detta det lilla äcklet. Tydligen var han så pass smart att han fattat att det behövdes argument för att få mig att städa och bra sådanna. Skulle inte förvåna mig om han hade argumenten nerskrivna på en lapp som om han skulle plugga inför ett prov. Den låg säkert slängt i hans rum om jag letade.

"Du har planerat detta!" Utroppade jag förskräckt och spärrade upp mina blågörna ögon.

"Erkänn att det var smart gjort" Oscara sken upp i ett triumferande flin och rättade till sitt mörka hår som han var besatt av att det skulle ligga perfekt på huvudet.

Endast ett hummande lämnade mina läppar i frustration samtidigt som jag sträckte på benen för att sedan kunna sätta ner dem på golvet och ställa mig upp. Efter allt sittande blev benen stela och det skulle bli svårt att röra sig framåt konstaterade jag när en stickande känsla for genom dem. Som många andra gånger tidigare hade de somnat och för att få tillbaka den normala blodcirkulationen fick jag skaka smått fram och tillbaka på dem en kort stund.

''Okej vi gör såhär'' ''Är du med på en lek slipper du att städa'' Oscar drack upp den sista klunken öl innan han också ställde sig upp och vi hamnade ansikte mot ansikte ön en gång i dunklet. Lampan i taket var placerad bakom våra ryggar vilket gjorde att en skugga kastades över Oscars ansikte och det gjorde det svårt för mig att se samt tolka hans ansiktsuttryck.

En liten lek kunde ju inte vara så farligt. Vad var det värsta som kunde hända?

''Okej deal'' Oscar sträckte fram sin hand och jag greppade tag om den för att kunna sluta ett sorts avtal.

---------------------------------------

Jag tror hon glömde att det handlar om Oscar Molander i detta fall...

I ALLA FALL fattar inte hur dålig jag är på att uppdatera men det är mycket i skolan och jag fattar inte ett skit. Sin cos tan ska tydligen bli mina matte bästavänner och det här med CAD?! seriöst det är svinsvårt och jag som har liiiiiiite temperament kommer ju få arga utbrott på datorn, klassen kommer bli vettskrämda...

Ska försöka uppdatera mer men stryk under F Ö R S Ö K A

Kram