Watched ➸ Harry Styles (sv)

28

"Det är Liam, eller hur?" Dessa ord var de första orden som var riktade mot mig jag har hört hela dagen. Jag såg lite förvirrad på Louis, som bara stirrade på mig förväntansfullt. Jag satte mig ner på stolen bredvid Niall och framför Louis.

"Vad menar du?" frågade jag , tog ett tuggummi ur tuggummi paketet Niall höll ut mot mig, vetandes att jag alltid velat ha ett efter lunch.

"Din pojkvän, är det Liam?" frågade Niall tyst, som om det var någon slags hemlig, och jag skakade på huvudet, brydde mig inte ens om att titta upp på någon av dom och möta deras blickar,

"Vem är det? Niall och jag har försökt att lista ut det hela morgonen, vi vill veta! Är det någon från skolan?"frågad Louis medan han såg sig omkring i rummet där en hel del elever gick runt, som om min pojkvän kunde passera detta bord just nu, och han var rädd att han skulle missa det.

Jag himlade med ögonen, tittade på Louis med en 'är-du-allvarligt?' blick, "Nej, det är inte någon från skolan." Åtminstone tror jag inte det, jag menar, han hade antagligen kunnat gått här, men jag tror att jag skulle känna igen hans röst om jag hörde det i korridoren, och ingen kille på skockan hade lockigt hår.

"Är han äldre? Yngre?" frågade Niall mig, och tittade på mig med ett tomt och blankt uttryck han ofta bar. Jag rynkade på pannan, då jag hade absolut ingen aning.

"Jag vet inte, för att vara ärlig." Jag såg över bordet hur Louis höjde ena hans ögonbryn, misstro som skriven i hans panna,

"Du vet inte?" ekade han,

"Jag vet inte." bekräftade jag, och nickade smått. Louis gjorde ett besvärat ansiktsuttryck medan Niall tittade försiktigt på mig. Det var sött att dom var beskyddande över mig, men som måste ändå lita på mig.

"Men han är inte för ung och inte för gammal, det kan jag lova." Man hörde klart och tydligt i hans röst att han inte kunde vara under åtminstone sjutton, och han lät inte trettio eller liknande.

"Säger du det, så." mumlade Louis, och släppte min blick för att titta på Niall.

Jag lade upp min armbåge på bordet, och stödde upp mitt huvud i min hand. Det kändes som om det var en sån tråkig stämning vid bordet, normalt vis var det skämt och skrik men nu var det trist och tråkigt. Det kanske berodde på vädret som inte direkt var så uppiggande, regn och molnigt, jag tror till och med det åskade innan.

Jag drog upp min mobil ur fickan, och log en aning för mig själv när jag såg att jag hade fått ett nytt meddelande, ifrån min prins. Jag tittade fort bredvid mig så Niall inte tittade över axeln, och blev lättad när jag såg att han tittade på hans egen mobil.

"J26 på lunchrasten?

xx Din Prins"

Mitt leende föll när jag insåg att det var lunchrast nu, men påminde mig själv sedan om att det var nästan en och en halv timme kvar.

Jag grep tag om min väska, redo att gå, men hindrades då jag kände en brännande intensiv blick på mig. Jag tittade upp, och fick se Louis stirra på mig.

Jag gav honom en bisarr blick, men hann inte ens säga något förrän Louis kastade blicken bakom mig snabbt, för att sedan tittade tillbaka på mig, som för att försöka antyda diskret att jag skulle vända mig om. Jag rynkade på pannan åt honom kort, men vände mig om.

Mina läppar särades vid synen, stirrade i nästan undran, i en dis, på killen som stod bakom mig.

Christian stod med hans vänner, Zayn, och några andra killar vars namn jag redan hade glömt. Men, han hade en blåtira.