Watched ➸ Harry Styles (sv)

38

"Vad sade han?" Louis ögon var nästan vilda, som om han intensivt försökte skanna mitt ansikte, söka efter något i mitt ansikte som skulle ge ut om det var en positiv eller negativ reaktion, som om jag inte redan hade talat om det för honom ett oräkneligt antal gånger. Jag tittade upp på honom, gav honom en menande blick bara fylld med någon någorlunda tristess. Jag suckade, lyckats att le medan jag gjorde det, blundade i enformighet.

Jag lät min hand åka upp för att dra mina fingrar igenom mitt hår och öppnade mina ögon för att möta Louis blåa, "Louis, jag har redan sagt det, han sade oke-" Louis avbröt mig hastigt, skakade med hans hand emellan oss som om den rörelsen skulle få mig att bli som hypnotiserad och bli ovetandes till vad det var jag skulle säga.

"Nej, jag menar, hur sade han det?" Jag rynkade på pannan,

"Men hans ord? Han hade inte förberett en banderoll med ordet okej, Louis, han sade-" Ännu en gång så använde Louis sig av handen för att försöka avbryta mig, skakade den ivrigt framför sig och fortsatte trots att jag avbröt mig själv,

"Jag menar vilka ord använde han exakt?" Jag drog in andetag lät min blick glida ifrån Louis till väggen bredvid honom, försökte återkalla Harrys ord exakt. Louis verkade se min kamp för rätt ord och beslutade sig för att hjälpa mig,

"Sade han det som...Okej, jag kan väl möta idioterna då, eller sade han, okej! Jätte bra, underbart!" Jag suckade en aning, rynkade på pannan och tittade ner i mitt knä, fingrade med tröjkanten något,

"Han sade inget först, men sen sade jag-" Jag bet mig i läppen, försökte hitta några ord som passade till vad han sade utan att låta självbelåten åt att hans ja varierade på vad jag tyckte. Jag tog upp handen i en enkel rörelse, "att det skulle vara roligt, och då sade han, då fixar vi det." Louis nickade långsamt, hans panna rynkad, som om han hade förväntat sig mer. Vad hade han förväntat sig? Ett dansrummet? Fyrverkerier?

"Vart ska vi mötas?"

Jag skrattade en aning, konfunderad, "Ska jag planera det?"

"Ja, Mary Anne, det är inte så att jag och Harry ska planera det." Han fnös, något skämtsamt medan han skiftade något i sin stol.

"Era namn rimmar." sade Niall. Både jag och Louis vände oss om till Niall, som om vi precis lade märket till hans närvaro. Niall hade varit tyst hela tiden, vilket var mycket olikt honom, men eftersom vi kände honom, hade vi kunskapen att han förmodligen bara förlorad i tankar och fördes tillbaka till livet när han hörde något som rimmade.

Niall verkade ta våra ansiktsyttryck för förvirring då han fortsatte, "Mary, Harry." Jag nickade,

"Ja, jag har märkt-" Niall avbröt sig då han harklade sig högt och tydligt, som om han precis skulle uttala nationalsången,

"Harry and Mary will marry." sade han. Jag slöt ögonen i en blandning av frustration men ändå med något utslag utav humor. Vad var det med Niall och bröllop nuförtiden?

"Men hörni-" Jag blev avbruten då Louis började sjunga den traditionella bröllops låten 'Here Comes The Bride' på högsta nivå. Jag drog långsamt in ett andetag som för att ge mig själv tålamod men log ändå. Louis sjungandes på låten verkade på något sätt excitera Niall, då hans ögon fördubblades,

"Får jag vara tärna?!" Louis slutade sjunga, och det var som om alla tystnade. Niall verkade dock inte medveten om det, då han bara stirrade på mig och Louis.

"Du är en kille." talade jag till slut, som om han inte redan visste det. Niall ryckte på axlarna som om det inte var en stor sak.

"Man kan vara en kille! Om inte, så kan jag kan ha klänning." Louis brast ut i skratt, vilade pannan på bordet om nästintill började chippa efter luft. Han verkade få samma mentala bild som jag hade, Niall i en klänning. Fast han tycktes finna det humoristiskt medan jag fann det oroande.