Watched ➸ Harry Styles (sv)

16

Inte så nöjd med det här kapitlet, men det har gått så länge sedan jag uppdaterade så det får duga.

"Ms. Harwée?" Ms. Campbelle lät förvånad, medan jag kisade och tog upp min hand framför mina ögon för att försöka stänga ute ljuset ficklampan orsakade.

Ms. Campbelle verkade förstå att jag blev bländad,  och riktade ner ficklampan. Jag tog bort handen för att titta vart de var.

Ms. Campbelle stod framför mig, och jag såg hur Mr. Hyde's gestalt stod en aning bakom henne.

Gud, det här ser nog jätte löjligt ut. Att stå i ett skåp i ett klassrum som inte är aktivt längre. Dumma spindel som avslöjade mig.

"Vad gör du här?" undrade Ms. Campbelle, förvirring tydlig i hennes röst. Jag öppnade munnen för att svara, men insåg sedan, vad skulle jag svara?

Min blick åkte till Mr. Hyde, men snabbt tillbaka till Ms. Campbelle.

"Ehm...jag och några vänner spelade sanning eller konsekvens, och...jag fick som konsekvens att gå in här. Sedan hörde jag hur dörren öppnades och jag...eh, blev rädd." Döm mig inte, jag vet att det var en ganska dålig lögn, men jag var under press. Ms. Campbelle verkade däremot köpa det,

"Jaha...hälsa dina vänner att det här är förbjuden zon, och att det var en dålig idé." Jag nickade, hoppades att de skulle gå och lämna mig här.

Jag steg ut ur skåpet, det kändes konstigt att stå kvar i det.

"Ms. Campbelle." sa Mr. Hyde, och både min och Ms. Campbelle's blick fördes emot honom, eller tja, hans gestalt, även om ficklampan hjälpte mig att se hans gestalt bättre.

"Kan jag få prata med Ms. Harwée i enrum? Det angår hennes vänner, de har fått henne och göra andra liknande saker förut." Va?! Nej, det har dom inte! Gå inte på det, Ms. Campbelle, snälla. Han säger bara så för att du ska gå ut, så han kan prata med mig, eller vad han nu tänkte göra.

"Jag tror inte det är nödvändigt, det här är den första gången de har fått mig att göra något." försökte jag övertala dom.

"Ms. Harwée, du vet vad du har sagt om att försvara dom." Jag hatar att han är så smart. Jag såg hur Ms. Campbelle's gestalt nickade hastigt,

"Okej, eh, vi får titta på rummet en annan rast. Jag går till lärar rummet." Nej, nej, nej, nej, nej.

Jag kunde höra hur Mr. Hyde sprack upp i ett leende när det övergivna klassrummet fylldes av ett högt ljud dörren gjorde som bekräftade att Ms. Campbelle lämnat rummet och stängt dörren efter sig.

Nej, nej, nej, nej, nej...

"Mary, Mary, Mary..." muttrade han, och gick närmre mig. Jag rullade in läpparna till ett sträck,

"Såklart du ska vara i rummet som jag skulle gå till. Låt mig gissa, du hörde när jag berättade för Mr. Green innan lektionen att jag och Ms. Campbelle skulle undersöka rummet, och du ville överraska mig?" Hans händer hamnade på sidan av mina lår, och åkte sakta uppåt.

Jag stängde hårt ögonen.

"Snälla sluta." Orden kom ut som en viskning, vilket Mr. Hyde bara hummade åt.

Plötsligt var det ett högt ljud i klassrummet, som ekade emellan de fyra väggarna. Jag frös som is, likaså Mr. Hyde.

Det hörde ingenting annat, men jag kunde känna min puls slå i öronen, blockerade därmed ut alla andra ljud förutom de andetaget som åkte ut ur min mun likt en flämtning.

"Vad i..." Jag hörde hur Mr. Hyde nästintill viskade ut en svordom, grep tag i ficklampan Ms. Campbelle lämnat efter sig.

I samma sekund som Mr. Hyde tände ficklampan så insåg jag vad som hänt.

En av lamporna i rummet, som inte funkade, låg på marken, exakt bredvid Mr. Hyde.

Mr. Hyde frös ännu en gång, fortsatte stirra på lampan som låg vid hans fötter, som var farligt nära att träffa honom.

Min blick stannade kvar vid den nu helt förstörda lampan,

"Hur fan åkte den ner?" svor Mr. Hyde, bytte riktning på ficklampan och lös upp i taket, och min blick följde efter ljuset automatiskt, backade en aning för att kunna se bättre.

Man såg tydligt att det var en avsaknad av en lampa, lampan som nu låg på golvet.

Min blick åkte runt i rummet, som om jag försökte hitta någon förklaring.

Hade min prins hade något att göra med saken eller hade lampan bara helt enkelt fallit ner?

Svaret fick jag när jag såg hur något annat föll ner ifrån taket, något som snabbt täckte min syn när den var framför mig, och sekunden efter så hördes det samma ljud högt i hela klassrummet.

Mr. Hyde hoppade till, vände sig skarpt om och lyste på mig, medan min blick var nere i golvet. Han riktade ficklampan emot golvet, där ännu en lampa låg.

Den lampan var så mycket närmre honom än den förra, jag var förvånad att den inte träffade honom. Han svor tyst, sedan skyndade han sig, utan att säga något, med snabba steg gå runt de två lamporna, och jag såg hur han började röra sig emot dörren.

Trots att det förmodligen var min prins som släppt ner lamporna, så kände jag att jag var tvungen att gå efter honom. Han skulle nog inte tillåta mig att stanna kvar ändå.

Sedan gick jag ut med endast en blick som jag kastat bakom mig gick jag ut ur klassrummet.