Watched ➸ Harry Styles (sv)

40

"Skrämde jag dig?" Jag himlade med ögonen. Retades han bara eller var han verkligen så stumt omedveten av mitt hopp när han stängde skåpet?

"Nej, inte alls." sade jag, min röst fylld, nästintill drypande av sarkasm, och kanske kom det ut lite för skarp eftersom Zayn verkade ta ett steg tillbaka med en rynkad panna, höll händerna upp i en gest av kapitulation,

"Okej, jag är ledsen, jag menade inte att skrämma dig." Jag suckade, slöt ögonen för en sekund eller så, innan jag släppte ut ett liten mummel att försäkra Zayn att det var okej, innan jag vände mig om för att stänga skåpet , innan jag insåg att det redan var det sedan Zayn smällde igen det, minnet verkade ha glömt bort på bara den minuten jag pratade med Zayn. Jag suckade mentalt åt mig själv innan jag vände mig om för att se Liam, Louis och Niall som stod och stirrade på oss från deras avstånd.

Det plötsliga ljudet måste ha fångat deras uppmärksamhet, det märktes då deras blickar växlade emellan mig och Zayn nästintill frågandes.

Jag hade bara tid nog att vända mig om innan en hand lades på min axel fick mig att vända mig om och möta Zayns ansikte ännu en gång. "Mary, jag behöver växla några ord med dig."

Jag bara stod stilla där en stund, det var inte direkt en vana att höra mitt förnamn och bara mitt förnamn. "Anne Jane." lade jag till tystlåtet, tittade bort medan jag sade det för någon okänd anledning.

"Vem?" Zayn tycktes verkligen inte ha någon som helst aning om att jag oftast blev uppkallad efter mitt förnamn och andranamn.

"Mary Anne Jane." Zayn rynkade hans ögonbryn lätt, innan han skakade på huvudet, som om han ville säga orden vem bryr sig på ett sätt utan att tala. "Kala mig helst det, Mary Anne eller Mary Jane går också bra, jag är så ovan vid bara Mary."

Zayn nickade, "Okej." Jag stirrade på honom förväntansfullt, bara inväntade hans ord, för han måste väl ändå velat säga något? Han ville väl inte bara distrahera mig ifrån att fortsätta gå eller liknande?

Zayn verkade inse saken han själv, hans ögonbryn höjdes en aning när han verkade komma på det innan han harklade sig något, "Eh - ska vi göra något efter skolan?"

Va? Jag stod och stirrade på honom. Bara stod och stirrade medan en massa olika tankar dök upp i mitt huvud. "Vad?"

Zayn harklade sig igen, släppte min blick för att kasta en blick bredvid sig något obekvämt, innan han tittade på mig igen, "Efter skolan. Du och jag." Vi förlorade ögonkontakt när Zayn ännu en gång valde att titta bort, men nu för att slänga en blick bakom mig, emot Louis, Niall och Liam. Jag vände mig om för att titta på dom. Niall hade som vanligt inget speciellt ansiktsuttryck, bara stirrade blankt på oss, medan Louis och Liam såg snarare oroliga ut, men höll deras avstånd, men stirrade uppriktigt på Zayn. "Bara du och jag." Jag förstod vad han siktade på.

En suck flydde mina läppar, innan jag vände mig tillbaka till Zayn, "Zayn, hur många gånger måste jag repeter-"

"Jag menar inte på det sättet." Jag rynkade på pannan. "Jag menar på det vänskapliga sättet." Jag rynkade på pannan, gjorde ett oförstående ansiktsuttryck innan jag skrattade torrt utan humor och tittade ner emot marken,

"Så att attackera mig med kyssar är v-"Jag blev avbruten snabbt,

"Mary, ja-"Han avbröt sig själv snabbare än han avbröt mig, bara för att sucka och sedan rätta sig vid omnämnandet av mitt första namn, "Mary Anne Jane, jag är över dig." Ja, det var ju troligt. För någon vecka sen attackerade han mig med en kyss i en städskrubb och nu är han ju helt över mig. Suck.