Watched ➸ Harry Styles (sv)

32

"Klar." Efter vad kändes som timmar så hörde jag Louis nöjda uttalande, och jag vaknade direkt upp ifrån den halvsovande fasen jag tidigare varit i. Den stunden som jag hade behövt vänta tillbringade jag igenom att konversera glatt med Niall och äta kakor, jag försökte även prata med Louis, men följden blev att få ett högt 'schhh' och orden 'jag är en professtionell man i arbete, Mary Anne.'.

Niall, som satt mitt emot mig och Louis och tittade på oss med en road blick, tog en väldigt kortfattat paus för att pressa in det sista av choklad kakan i hans mun, "Och hur ska hon se den nu då?" Sedan fortsatte han i hans ätande, sträckte ner handen i kakpaketet för att ta ännu en kaka.

"No problemo." sade Louis i en extremt övergjord spansk brytning och kort efter så hördes det ett klickande som meddelande att någon tog kort. Denna någon var uppenbarligen Louis då jag sekunden efter fick hans mobil upptryckt i mitt ansikte.

Jag ryckte undan och tog mobilen, innan jag avlägsnade den ifrån mitt ansikte, och synen fick mig direkt att dra efter andan i bestörtning. Det var en utbakad fläta, perfekt gjord, och alla slingor såg ut att ha exakt lika mycket hår i varje. "Hur lär du dig sånt här?" frågade jag i förundran, studerade bilden häpnat i minsta detalj.

Jag hörde Louis skratta dovt bakom mig innan han satte sig på stolen bredvid mig, "Jag har ju sex systrar." Jag gav ifrån mig en suck innan jag gav Louis tillbaka hans mobil,

"Och jag har inte ens en." Niall gav mig en generell blick, tog till och med en paus ifrån hans kakätande, medan Louis placerade hans hand på min axel. De både visste hur mycket jag ville ha en syster, eller ens ett syskon, men nej, mina föräldrar var bara tvungna att nöja sig med ett barn.

Louis sträckte sig efter en kakpaketet, lyckades rycka den ifrån Nialls grepp, och erbjöd mig en efter att han hade tagit en själv. Jag gav honom ett tacksamt leende innan jag tog ner handen i påsen och fick upp en kaka, började långsamt äta på den. "Du har ju Niall och mig, vi kan vara dom systrarna du aldrig haft," Jag tittade upp, tog en titt på Niall framför mig som satt och vräkte i sig en kaka med smulor som föll ner överallt. Jag skrattade tystlåtet, "Nej tack."

"Ehm, hörni, jag hatar att förstöra våran lilla fest men - Mary Jane, börjar inte du tio?" Jag nickade, "Jo varför -" Jag blev abrupt när Louis visade mig hans mobil, och min blick landade direkt på de fyra siffrorna längst upp. 10:24.

"Åh gud!" Jag ramlade nästan av min stol av häpnad, ställde mig upp utan närmare eftertanke, och stolen puttades bakåt och landade med en smäll som förde allas uppmärksamhet till vårt bord.

"Spring, Mary Anne, spring!" skrek Louis dramatiskt, och om allas uppmärksamhet inte redan var på mig, så var den det nu. Jag gav Louis en snabb sned blick som han skrattade åt, innan jag började ta av emot mitt svenska klassrum, "Men akta så inte några dörrar åker upp och du springer in i dom!" tillade han,

"Nej då, mamma!" svarade jag, innan jag började springa nedför korridoren. Elever som höll på att ta ur böcker ur skåpet stirrade på mig, men jag kunde inte bry mig mindre.

"Jag är din syster!" hörde jag hans avlägsna röst skrika, och jag kunde inte hindra det leende som uppstod på mina läppar när jag svängde in i B-salen, medan jag skulle till F-salen...

Efter ett långt tag av springande så rundade jag hörnet till E-korridoren, bara för att springa in i någon. Jag hade så hög hastighet att jag inte ens hann reagera när jag såg hur en kille var framför mig, och jag sprang rakt in i honom. Killen stod däremot kvar, som en vägg, han reagerade inte ens när jag sprang in i honom,

"Förlåt,"andades jag ut oavsett, innan jag gjorde ett försök att ta av till vänster av killen, när jag insåg vem det faktiskt var framför mig.