Watched ➸ Harry Styles (sv)

21

"Zayn!?" Den mörkhåriga killen framför mig hyschade, kastade en blick emot dörren som om han kunde titta igenom den och kolla om någon var där.

Min blick var fast vid Zayns ögon, även fast hans blick inte var på mig,

Jag ryckte mig ur Zayns grepp, vilket fick honom att vända på huvudet för att titta förvånat på mig.

"Vad håller du på med?!" utbrast jag, förde upp ärmen på tröjan för att dra den tvärs över mina läppar, som om jag försökte få bort känslan av Zayns läppar på mina.

"Vad tror du jag gör?" Min förvåning förvandlades snabbt till ilska. Han kan inte bara dra in mig i ett städskåp och kyssa mig, och sedan låtsas som om han inte gjorde något fel!

Jag pressade mig förbi honom, redo att gå ut igenom dörren, men blev tillbaka dragen av Zayns hand runt min handled "Gå inte." sade han med en aktern ton, nästan befallande, som om han faktiskt kunde bestämma över mig.

Jag drog bort min arm ur hans grepp,

"Låt mig vara!" utbrast jag. Jag såg hur Zayn spände hans käke, stirrade med en hård blick på mig.

"Mary, lägg ner akten," snäste han, tog ett steg närmre mig, fick mig att automatiskt utan att tänka på det ta ett steg tillbaka, och släppte ut en oförberedd tystlåten flämtning när min rygg träffade väggen, något som tack och lov verkade gå obemärkt av Zayn.

"Vilken akt?" fräste jag tillbaka, tog ett steg framåt, tänkandes att han skulle ta ett steg tillbaka, istället stod han still uppriktigt på hans plats, tittade ner på mig,

"Jag vet att du vill ha mig." Zayn tog tag i mina axlar, pressade mig emot väggen med en sådan kraft att ännu en flämtning passerade mina läppar,

"Nej, det vill jag inte! Kan du släppa mig!?" Jag ville slå honom. Vore det fel att slå honom?

"Kom igen, vem skulle bara kyssa någon som drog in en i en städskrubb?" Jag, tydligen! "Du visste att det var jag. Du såg att det var jag." Jag himlade med ögonen,

"Varför planerade du ens att göra det här?!" Att ens planera att dra in någon i en städskrubb och kyssa någon är bara helt absurd. Dessutom måste han ha väntat efter att han hade slutat för att kunna göra det här, hela tiden jag var hos Mr. Hyde.

"För att jag vet att du gillar mig." Jag bara stirrade på honom, kände mig för att skratta även fast situationen inte var humoristisk alls. Varför är han så uppblåst?

"Hur?" lade jag armarna i kors, redo för att lyssna på exakt varför han helt plötsligt tror att jag gillar honom.

"Du kysste mig nu! Tycker du det är roligt att se mig frustrerad för att du vägrar erkänna att du gillar mig?" Jag rynkade på pannan,

"Den enda som är frustrerad här är jag, så snälla släpp mig innan jag gör något jag ångrar." Han skrattade nonchalant, verkade ta min varning som en helt tom mening.

"Försöker du hota mig?" Han tog ett steg framåt, som om han inte kunde tro att jag nyss sade det.

"Jag sa snälla." muttrade jag, sneglade emot dörren, funderandes om jag skulle göra ett försök att fly eller om han låst den.

Zayn verkade nästan kunna läsa min tankar, för han ställde sig direkt längre till vänster för att blockera min syn över dörren.

"Mary, låt oss bara prata om det här." Prata om vad? Att han drog in mig i en städskrubb och kysste mig? Vad finns det ens att prata om?

"Vi har pratat, jag gillar inte dig och jag vill att du ska låta mig vara, det är allt det finns att säga." Zayn skrattade återigen,

"Så du kysste tillbaka för att du inte gillar mig?" Jag ville ge honom en örfil så han skulle sluta le över situationen.

"Jag kysste tillbaka för att jag trodde att du var någon annan." fräste jag, och såg hur leendet direkt försvann ifrån Zayns läppar. Äntligen.

"Vem?" fräste han tillbaka,

"Det angår inte dig." Zayn verkade ignorera mina ord,

"Har du en pojkvän?" frågade han, lät nästan förvånad. Jag himlade med ögonen,

"Som jag sa, det ang-" Jag blev abrupt avbruten av Zayn,

"Det är han, Liam, va?" Liam? Va?

"Nej, du ska i-" Jag blev avbruten åter igen, och jag stängde ögonen i frustration. Kan jag få prata klart?

"Louis?" Jag suckade,

"Zayn, du -" tog jag till en akter ton, hoppades att han skulle sluta avbruta mig, men han gjorde det åter igen,

"Niall?"

"Slu-"

"Vem är det?!" Han nästintill skrek nu, och jag hatade sättet han grep tag om min överarm så hårt det kanske kunde lämna blåmärken.

Utan att ens hinna tänka på saken två gånger så drog jag upp mitt knä emot min mage, i ett försök att knäa Zayn där solen inte skiner.

Zayn gav ifrån sig ett smärtat ljud, och jag kände direkt medlidande, även fast jag inte borde. Jag borde kanske bett snällare först? Aja, nu är det för sent.

"Säg inte att jag inte varnade dig." sade jag, försökte att inte låta ångerfull och mer tuff, innan jag snabbt gick emot dörren utan att ödsla någon tid.

Jag tryckte ner handtaget, och dörren gled upp. Jag gick med snabba steg de återstående metrarna som behövdes för att nå dörren, och jag märkte att det redan var mörkare än när jag gick ifrån Mr. Hyde.

Jag suckade för mig själv, drog armarna runt mig för att försöka värma mig när jag gick ut och omfamnades av den kalla kvällsluften,

Jag måste berätta det här för min prins.