Kapitel 13

259 20 0
                                    

~isaks perspektiv~
Vi hade hoppat i och vi badade rätt länge. Jag började bli yr, jag såg suddigt, och hörde knappt någonting...
-Isak? Hallå ISAK?! Var det något som ropade efter mig. Allt blev svart och jag kommer inte ihåg något mer...
~vilhelms perspektiv~
-Isak? Hallå ISAK?! Ropade jag. Men han bara stod och vinglade i vattnet. Michaela fick panik och gick till han, i sista sekund han micha dit och lyckades fånga Isak när han föll.
-Isak?! Sa micha som hade fått tårar i ögonen, och stod där med Isak medvetslös i famnen. (Brukar det inte vara tvärt om?😂)
-men hallå ring ambulans eller nåt då?! Sa hon och fick mer panik.
-Michaela lugna dig! Allt kommer bli bra! Sa jag. Just då kom Anton och Andreas, första gången de kommer när man verkligen behöver mer hjälp!
-hallå vad har hänt?! Sa Andreas och både han och Anton var chokade.
-vad ser det ut som?! Frågade Mila som hade sprungit upp och torkat händerna snabbt.
-vad hände? Frågade Anton.
-vi vet inte... Han bara svimmade! Sa Michaela och tårarna började rinna ner för hennes kinder. Killarna hade som vanligt t-shirt och badbyxor. Killarna var snart i båda två med tröjorna av. Andreas kom och tog Isak med dig upp på land medan Anton kom och höll om micha.
~michaelas perspektiv~
Jag är jätte orolig, jag står med Isak i famnen när Anton och Andreas kommer. Andreas tar Isak och Anton håller om mig. Jag önskar det var Isak...
-lugn! Allt kommer ordna sig! Sa Anton till mig och ambulansen svängde in på våran uppfart.
-hjälp! Vad kommer hända?! Fick jag ut ur mig. Jag, Anton och Vilhelm gick upp från poolen och ambulanschauffören och ambulanssjuksköterskan började prata.
(A: nån av dom två👆 a.k:Anton a.p:Andreas v: Vilhelm j: jag(micha) m: Mila)
A: så, vad har hänt här?
Andreas som stod med Isak i famnen kollade först på ville, sen mig och sist Mila. Jag grät så jag kunde inte prata.
V: vi vet inte... Vi hade precis hoppat i, sen sa han ingenting och började vingla, Michaela, som står där (han pekar mot mig) skulle gå och prata med han eftersom han var som han var, och då bara föll han.
A: okej, har ingenting hänt med han då? Har han inte typ ramlat? Slagit huvet? Varit yr eller så på sistone?
J: nej... Inte vad jag vet. Fick jag tillslut ur mig.
V, a.k, a.p: nej, vi vet ingenting heller.
-och vi är med han rätt ofta... Tillade Anton.
A: okej, nån som vill följa med han? Nästan alla kollade på mig.
J: jag vet inte.. Jag vet inte om jag klarar av det...
A.p: okej, men kan jag följa med då?
Alla: ja, det kan du. Men ring så fort ni får veta något! Tillade (Asså jag låter som nån himla tant😂✋) Mila. Ambulansen, Isak och Andreas åkte iväg. Jag stod bara där och visste inte vart jag skulle ta vägen...
••••••••••••••••
Bra? Mer?
Asså jag har lite idéer på gång nu. Så det kommer förhoppningvis ett till kapitel ikväll eller imorgon! Pöss å hare bra nu😘❤️

De bästa av de bästa...❤ (skyscraper)Where stories live. Discover now