De bästa av de bästa...❤ (skyscraper)

Kapitel 19

~Antons perspektiv~
Jag var just nu ihop med den finaste och underbaraste tjejen i världen. Nej Gud vad elak jag är, den underbaraste tjejen i hela universum! (Jag vet det låter som om han e typ 5 år.. Blablabla)
-älskar dig! Viskade jag i hennes öra. Hon sa ingenting då heller, utan hon vände upp huvet och lutade sig lite mot mig. Jag böjde mig också fram den sista biten och mina läppar pressades mot hennes mjuka och underbara läppar. Jag "vände" henne så hon satt med benen runt min midja, så gått det går eftersom hon har brutit foten.
~Stephanies perspektiv~
Jag satt nu gränsle med benen runt min mest älskade. Vi kysstes och jag kände nåt på min underläpp, och kyssen blev till ett snabbt och kort hångel. Vi drog ifrån och jag log mot han och han log mot mig.
-du vet att jag älskar dig... Mer än allt annat! Sa han efter en stund.
-ja, jag vet det. Och jag känner detsamma för dig snygging! Sa jag och rodnade. Vi gick in till de andra och Anton satt mig i hans knä. Jag somnade.
~vilhelms perspektiv ~
Isak, Mila, Micha och Stephanie hade somnat. Anton halvsov, men det räknades väll som om han sov... jag lyfte försiktigt över Mila till stolen bredvid och gick till Andreas. Han var så inne i telefonen så han märkte inte att jag kom. Jag ryckte telefonen av han och sa "oo, vem pratar du med då?" Retsamt och kollade igenom vad han skrivit eftersom han var inne på kik.
-en kompis, och ge mig den! Sa han småsur och ställde sig upp.
-en tjej kompis?
-ja? Är det nåt fel med det eller? Sa han och försökte ta telefonen.
-nej, men ni skickar hjärtan och Puss gubbar med varandra...? Sa jag och skrattade.
-men ville! Ge mig den! Sa han och ryckte av mig telefonen, i samma ögonblick kom en läkare in.
-Stephanie? Sa han och kollade sig omkring. Jag gick och väckte Anton och Stephanie.
-vakna? Sa jag och ruskade lite smått på de.
-va? Eh Aa. Sa Anton och lyfte upp Stephanie och de gick iväg.
~Antons perspektiv~
Jag, Stephanie och läkaren gick iväg. Vi gick in till ett rum, men jag fick inte följa med. Jag gick bara in och satte Stephanie på sängen och hon la sig ner, sen var jag tvungen att gå. Jag gick och satte mig med de andra igen...
-redan klar? Sa Mila.
-vart är Stephanie då? Frågade Andreas.
-hon gipsar. Sa jag kort.
-men varför är du här då? Sa Vilhelm.
-Fick inte vara med... Sa jag och satte mig.
~Andreas perspektiv~
Anton ar deppig så jag gick och satt mig bredvid han.
-men bro. Kom igen! Allt kommer gå bra och hon kommer må bra snart igen! Sa jag och klappade han på ryggen.
-vi får väll hoppas på det bästa! Sa han. Jag tror han sa det iallafall... för jag fastnade men blicken på henne... hon skulle komma, det förvånade mig att hon kom nu... 2:42 på natten...
●●●●●●●
Bra? Och vem är det Andreas han snackat med? En liten tävling! Skriv era namn om ni vill vara andras tjej, och så lottar jag❤