Ett förstört liv

Kapitel 2: Blåtiran

Klockan ringer och det är dags att gå på lektion. Som vanligt går jag sist in i klassrummet för att slippa folk som puttar mig bakifrån. Vi ska ha NO med Kalle. Han börjar med att babbla om det jävla periodiska systemet och att vi ska ha prov om det på fredag. Han ger oss bara 2 dagar att plugga. Men det är ingen fara, jag kommer att ha alla rätt på provet. Det enda jag har att göra på fritiden är att plugga.

Jag kanske borde sluta att plugga så mycket. Alla i klassen verkar mobba mig mer när jag får alla rätt på nästan alla prov.

Kalle delar ut papper på det periodiska systemet och säger att vi får sluta lektionen tidigare idag bara för att det är första veckan. Jag är den första som springer ut ur klassrummet och jag kutar så fort jag kan upp till mitt skåp. Jag kastar in grejerna i skåpet och hoppas att Linda inte hinner hit innan jag sticker.

Jag springer iväg från skåpet utan att tänka och kanske det värsta som skulle kunna hända, händer. Jag springer rakt in i Linda. Jag sneglar på hennes hotfulla blick och försöker sedan komma förbi men hennes gäng stoppar mig och trycker in mig i ett hörn. Linda lyfter knytnäven och slår mig hårt i ansiktet så att jag faller ner på golvet. Det enda jag hinner uppfatta innan jag tuppar av är att Per, vår svenskalärare kommer och säger:

-Vad händer här? Varför ligger Alice på golvet med en blåtira? Berätta nu vad som hänt!

- Alice sprang in i väggen och vi kom hit för att hjälpa henne, svarade Linda med en oskyldig röst.

Jag vaknade på soffan i personalrummet med is på högra ögat. Ingen lärare var där för att alla hade lektion. Jag låste in mig på toaletten och ställde mig framför spegeln. Där ser jag en värdelös tjej som inte förtjänar att leva, som nu också fått en ful, stor blåtira. Jag spyr rakt på golvet och går sedan till personalrummet och lägger mig på soffan igen för att vänta på att en lärare ska komma.

Efter 5 minuter kommer Astrid.

- Astrid jag mår illa jag tror jag måste åka hem, bussen går om en halvtimme, ljuger jag till Astrid.

- Jasså, är det så illa? Okej då åk hem du.

Jag gick upp till skåpet och hämtade min väska och gick ut till busshållplatsen.

Eva är ledig denna vecka så hon var hemma när jag kom hem.

- Varför är du hemma så tidigt? Skrek Eva till mig när hon såg mig komma ut ur hallen.

- Jag är sjuk..., sa jag svagt.

- Jaha. Gå upp på ditt rum då! Skrek hon

Jag han att gå upp 3 trappsteg innan hon sa:

- Vänta, kom hit.

Jag gjorde som hon sa. Hon stirrade på blåtiran

- Varifrån fick du blåtiran?

- Jag gick in i väggen...

- Och hur kunde du inte se väggen då?

- Jag spelade på mobilen och kollade inte vart jag gick...

- Haha, dagens ungdomar, skrattade hon för sig själv.

Jag sprang upp på rummet och la mig i sängen. Jag tog på mig mina hörlurar och satte på musik. Till musiken somnade jag och vaknade nästa morgon..