Ett förstört liv

Kapitel 13: knivhuggen

Rickard har åkt hem och Fredrik har låtit mig stanna över natten. Jag ska kanske få bo kvar här också men inget är bestämt än. Fredrik står och rotar i någon låda för att ta fram en plan som han har gjort för att rädda mamma.

- Åh, här är den, säger Fredrik plötsligt.

- Okej. Får jag se då? frågar jag.

- Ja...ja vänta lite bara.

- Mhm..

Fredrik viker upp ett papper som han hade tagit fram ur lådan. Sedan lägger han pappret på bordet.

*Fredriks perspektiv*
Jag lägger pappret som jag skrivit och ritat på, på bordet. Jag tänker på hur mamma har det just nu och fäller en tår. Men vänta lite...pappa då, var är han? Han har Alice inte sagt ett knyst om. Och varför trivs inte Alice hemma? Jag har bara svaga minnen från pappa men jag minns ju bara bra saker.

- Varför trivs du inte hemma hos pappa för? slänger jag ur mig fort.

Alice kollar på mig med stora ögon, som ser delvis rädda ut och delvis sorgsna. Hon sätter sig ner på stolen och börjar storgråta. Har jag sagt något dumt?

*Alice perspektiv*

Tårarna bara rinner ut, fast jag inte vill. Jag vill vara stark men jag kan inte. Pappa visste ju inte han ett skit om. Han dog ju efter att mamma och Fredrik försvann. Hur ska jag berätta för Fredrik? Han kommer ju bryta ihop fullständigt. Och vem vet om han inte kommer in i en depressionsperiod? Jag tar ett djupt andetag å torkar bort tårarna.

- Jag berättar sen, visa mig planen nu, säger jag som att inget hänt.

* Fredriks perspektiv *

Det ser ut som att Alice döljer något men jag säger inget utan börjar på att berätta om min plan. Jag berättar om hur vi ska bryta oss in hos kidnapparna och om hur vi ska få tag på mamma.

- Det finns ett fönster som går ner i deras källare, i denna källare är mamma i. Men varje dag, runt klockan 3 så kommer de och ger mamma mat. De ger henne mat en gång om dagen så därför ska vi bryta oss in runt halv 4. Det är bäst om jag tar mig in genom fönstret eftersom att hon känner och litar på mig.

- Vänta va? Varför skulle hon inte lita på mig för? säger Alice lite surt.

- Jo, men hon kan inte va säker på att det är du, hon kanske tror att du fejkar. Det var ju ett tag sen hon träffade dig.

- Aha okej.

- Okej tillbaka till planen...

*nästa dag*

Jag vaknar upp på golvet. Jag hade låtit Alice sova i sängen. Jovisst skulle jag ha kunnat sova på min soffa men jag somnade på golvet. Varför jag somnade på golvet minns jag inte.

Idag gäller det, idag ska vi hjälpa mamma ut. Jag kollar på klockan och den är runt 11 på morgon. Jag tar fram några knäckebröd sen förut så jag tar ett av dom och äter det utan något smör eller pålägg. Efter något tag vaknar Alice..

*Alice perspektiv*

Jag vaknar, och nästan hoppar upp ur sängen när jag kommer på att vi ska hjälpa mamma fri idag. Idag gäller det att inte misslyckas, allt måste gå enligt plan. Jag går till bordet och börjar äta samma sak som Fredrik.

- Idag gäller det att vi lyckas Fredrik.

- Ja det gör det verkligen.

Jag ska uppehålla kidnapparna medan Fredrik skulle bryta sig in i källaren. Men sen ska jag inte reta upp de för mycket eftersom att man aldrig visste vad de hade för vapen på sig.

*Fredriks perspektiv*
- Alice, det är dags att gå.

- Mm..är det långt dit?

- Nej, det tar bara en kvart att gå dit.

Vi börjar gå mot mammas kidnappare men det blir sån stel tystnad så att jag på grund av min nyfikenhet frågar:

- Hur är det med våran farsa då?

*Alice perspektiv*
Ååååh. ...vad ska jag säga? Jag kan inte berätta än för då kommer han bryta ihop och det kommer inte gå bra med att rädda mamma. Det är bättre om mamma och Frerik får reda på det samtidigt.

- Jo, eeeeh....

- Eeeeh vadå?

- Föresten, kolla vilket fint väder det är idag, solen lyser verkligen starkt idag!

-Ja, verkligen...

*Fredriks perspektiv*
Det känns som att Alice försöker att undvika just när det gäller att prata om pappa. Men jag ska sätta mig ner med henne och mamma när vi kommit tillbaka och prata om pappa...jag minns ju knappt pappa.

När vi är några meter ifrån huset så säger jag åt Alice att stanna.

- Här är det.

- Vet du vad som gäller nu?

- Mm.

Alice ska prata med ligan om allt möjligt medan jag då smyger till källarfönstret å hjälper mamma ut.

- Gå till dörren nu så fixar jag med mamma.

- Mm. Jag har med mig en leksakspistol som jag hittade i en konteiner. Jag ska låtsats som att det är en riktig pistol som jag ska sälja till dom. Får hoppas att de inte märker att den är fake innan vi stuckit, säger Alice.

-Ja, okej jag står bakom busken där borta, för då kan jag se när du har fått deras uppmärksamhet. Lycka till.

- Mm, tack å lycka till du med, säger Alice snabbt och springer iväg. Hon ringer på dörren men hon ser inte så nervös ut.

*Alice perspektiv*

Jag ringer på dörren och är ganska nervös. Men visar inte min nervositet eftersom att jag är van, så många gånger som jag ljugit och samtalat med Didrik och Eva.

Dörren öppnas bara några sekunder efter och 3 män tittar ut genom dörren. En är lång, brunhårig och ganska kraftig. Den andra är ganska kortväxt men blond och smal. Den tredje är rödhårig med långt hår och har en bandana på sig så att håret inte ska komma ivägen i ansiktet på honom.

- Hej. Jo eeeehm...jag har en pistol, en revolver, säger jag tyst.

Männen kollar på mig med stora ögon. Men byter sedan snabbt blick till en blick som ser intresserad ut.

- Får vi se?

- Mm. Ska bara ta fram den.

Jag har med mig en väska som jag tar fram leksakspistolen ur. Jag visar upp den för dom och hoppas på att de inte ser att den är fake..

*Fredriks perspektiv*

Bra, Alice har fått deras uppmärksamhet. Jag smyger ut ur busken och springer sedan till fönstret som leder till mammas rum. Fönstret sitter så högt upp från golvet så det skulle vara omöjligt att rymma därifrån om det inte är någon som hjälper en uppifrån....med rep..

När jag kollar in genom fönstret så ser jag mamma sittandes i ett hörn och kolla ner på golvet. Jag knackar på fönstret för att få mammas uppmärksamhet, men jag tänker mig inte för så när jag knackar på fönstret så knackar jag så hårt så att fönstret går sönder med en stor smäll.

Mamma tittar förskräckt upp men när hon ser att det är jag så skriker hon:

- Fredrik, vad fan håller du på med!?

*Alice perspektiv*

Ånej, varför spräckte Fredrik fönstret så högljutt? Men på några få sekunder så hör jag kraset och sedan en av männen skrika:

- Hon bluffar!!!

Jag hinner inte se vilken av dom som skrek det tills det stack hårt i armen och jag faller ner på backen. Männen bryr sig inte i mig utan springer iväg för att kolla varifrån smällen kom. När jag kollar dit jag kände att det stack till så ser jag blod rinna....