Ett förstört liv

Kapitel 17 (sista kapitlet): Kyssen

Mamma och jag har blivit utskrivna från sjukhuset.
Fredrik och Rickard skulle möta upp oss vid ingången till sjukhuset så vi står och väntar på dom.

Efter ca 5 minuter kommer de.

- Tja, säger Rickard
- Tja, svarar jag

Han böjer sig ner för att krama mig och jag kramar han tillbaka.

- Nå? Ska vi hem till min lilla stuga? säger Fredrik.

- Aa, svarar jag och mamma samtidigt.

*Fredriks perspektiv*
*I stugan*
Jag tar fram några knäckemackor och en flaska cola för att ge de andra.

- Jag har inte så mycket mer att bjuda på. Men det är någonting iallafall.

- Det är lugnt, vi ska vara glada att vi alla är samlade nu. Eller...nästan alla iallafall. Pappa saknas ju förstås, säger Alice och kollar ner i golvet.

- Mm

Vi sitter i tystnad och knaprar på våra knäckemackor. Tills Alice bryter tystnaden:

- Hur ska jag göra med mina fosterföräldrar? De verkar inte sakna mig men om jag kommer tillbaka så kommer de att bli förbannad på mig för att jag varit borta.

- Du behöver inte återvända dit, säger jag.

- Jo, jag har grejer där som är mina.

- Jag är ju här nu, du kommer inte bo där nu för jag är här nu. Du har all rätt att hämta dina saker. Vad sägs om att vi går till dom imorn? Är det långt härifrån? säger mamma

- Man måste ta bussen dit.

- Amen vi får fara dit imorgon.

- Min farsa ska komma in till stan och hämta mig imorgon för jag har lite grejer hos honom som jag ska ta till mamma. Ni borde kunna få skjuts både in och ut från stan, säger Rickard

- Det låter bra, tack Rickard! säger jag.

*Alice perspektiv*

- Förresten Alice, säger Rickard och rodnar till lite och fortsätter sedan med:

- Har du lust att hänga med mig hem? han blir nu alldeles röd i ansiktet.

Jag blir alldeles varm i kroppen när han frågar mig. Klart jag vill följa med han.

- Visst, när då? frågar jag

- Jo, eeh, vad sägs som nu? svarar han.

- Jag skulle gärna men jag borde nog inte lämna Fredrik och Mamma nu

- Jag förstår men...

Mamma avbryter Rickard:

- Jo, gå du Alice, vi klarar oss, eller hur Fredrik?

- Jadå, vi klarar oss.

- Är ni säkra? frågar jag

Båda nickar på huvudet.

Jag och Rickard går mot dörren och tar på oss skor och jacka.

- Hejdå! säger jag innan jag stänger dörren.

Rickard leder mig till hans hus, på vägen så lägger han armen runt mina axlar. Jag blir först förvånad men virar sedan min arm runt hans rygg. Så går vi så hem till honom.

När vi kommer in så verkar det inte vara någon hemma.

- Här kan du hänga jackan och här kan du ställa dina skor.

Jag hänger jackan där han visade mig att hänga jackan, samma sak gör jag med skorna.

- Kom så går vi upp på mitt rum, mamma ligger och sover här nere på sitt rum. Hon ska jobba natt så det är bäst att vi inte väcker henne.

Vi går upp för trappan och går sedan in i hans rum. Sedan sätter vi oss i hans säng.

- Du Alice?

- Mm

- Jag måste erkänna en sak.

- Va? Vadå?

- Jag gillar dig verkligen. Och jag har gjort det sedan den dagen som jag såg dig. En blyg och söt tjej i skolan.

Vi sitter där i några tysta sekunder. Men istället för att säga något så böjer jag mig fram och kysser han mjukt och han kysser mig tillbaka.

Sen sitter vi bara där, jag i hans famn, och pratar om allt möjligt som hänt i livet.

---------------------------------------------------------
Detta var de sista kapitlet av min bok. Hoppas ni gillar den, om inte så skriv snälla inga onödiga kommentarer. Gillar man inte den fine, men man behöver inte lämna taskiga kommentarer för det.

Sen undrar jag om ni har idéer till en ny bok. Har idétorka just nu. Funderar på att skriva om nån som sett ett brott ske och försöker lösa fallet även fast polisen sagt att den inte får.

Men vad tror ni? Kom gärna med idéer till en ny bok

Skriv gärna era förslag på kik: anna_02_2
Eller i chatten här på wattpad