Ett förstört liv

Kapitel 8: Sjukhus

Jag vaknar upp och känner mig fortfarande yr. Jag ligger i nått främmande rum och i en främmande säng. Jag får panik och reser mig så fort jag kan men upptäcker sen att jag ligger på sjukhus. Jag har en slang som leder in till armen. Jag kommer aldrig ifrån detta ställe, först måste nån ta ur slangen.

Jag ser att det finns en knapp som man kan klicka på om man vill ha hit nån ur personalen. Så jag trycker på knappen och efter ca 4 minuter kommer det en kvinna. Hon har svart hår och blå ögon, hon är inte så lång. Hon verkar vara kring 160 cm.

- Vad vill du ha hjälp med? frågade hon.

- Vad gör jag på sjukhuset!?

- Du svimmade av, dina vårdnadshavare sa att du hade sprungit in i en vägg. Du fick en hjärnskakning. Det är en ganska kraftig hjärnskakning men du hade tur att det inte var en av de värsta. Då hade du nog fortfarande varit medvetslös.

- Hur länge ska jag vara kvar här då?

- Det beror på när du tillfrisknar, men det kanske blir 5 dagar. Det brukar vara olika.

- Okej...

- Vill du äta middag nu eller ska du äta den senare? frågade hon

- Jag kan ta den nu.

- Okej. Här får du menyn, dock finns det bara 2 rätter att välja mellan.

Hon räcker fram menyn till mig. När jag försöker läsa så som snurrar alla bokstäverna runt på papperet. Jag måste ha slagit i huvudet hårt.

- Förlåt, men kan du läsa upp rätterna för mig, säger jag.

- Självklart! Första maträtten är tomatsoppa och den andra maträtten är kålpudding.

Uch! Hatar båda maträtterna. Men jag tar väl kålpuddingen, den är minst äcklig.

- Jag tar kålpudding.

- Okej. Jag kommer om cirka 10 minuter med din mat.

- Okej..

Så, nu ligger man på sjukhus utan att veta vart man ska ta vägen när man är frisk. Inte har man något att göra än att titta på tv eller sova. Jag kollar runt mig för att kolla om det finns någon fjärrkontroll någonstans. Åh, där ligger den, på bordet bredvid sängen. Men när jag ska ta fjärren så råkar jag putta ner fjärren från bordet. Åh, vad förbannad jag blir. Alltid ska jag vara lika klumpig. Jag försöker ta upp fjärren men den är för långt bort och med tanke på vilket tillstånd jag är i nu så borde jag inte kliva upp. Jag ger upp och lägger mig till rätta i sängen och sluter ögonen.

- Letar du efter den här? säger en röst. Det är Rickard och han håller i fjärren.

- Vad i hel....hur visste du?

- Min pappa och Didrik är vänner så jag fick veta allt genom min pappa.

- Okej, men vad gör du hä... jag blir avbruten av Rickard

- Jag tänkte berätta mer om din familj.

- Jag skulle gärna lyssna men kan vi inte ta det någon annan dag?

Plötsligt så spyr jag på golvet.

- Jag måste nog gå, säger han direkt när han ser att jag spyr.

Strax efter kommer kvinnan med maten.

- Här får du din kålpudding.

- Tack, säger jag och tar den motvilligt.

---------------------------------------------------------
Ledsen för ett dåligt kapitel men jag har inte haft så mycket tid att skriva. // Ananasen