Ett förstört liv

Kapitel 11: Trapphuset

Adrenalinkicken får mig att rusa in i skogen, fast ca 10 meter bort från det stället jag hörde rösterna.

- Hallå! Kolla hon springer iväg nu igen, spring efter henne!!! hör jag den ena säga.

En av killarna har en mörk röst och den andra har en lite ljusare. Jag tror att en av dom är kring 19års åldern och den andra vid 16 ungefär.

- Okej. Ska jag ta fast henne med.., hinner jag snappa upp innan rösterna kommer för långt bort.

Då jag inte hör rösterna så antar jag att de inte ser mig. Jag kryper in mellan 2 stora stenar och sätter mig ner med öronen på spänn. Efter bara några sekunder så hör jag fotsteg, springande fotsteg som stannar upp strax intill stenarna. Jag kryper ihop ännu mer. Plötsligt känner jag ett stick i armen och jag tuppar av.

Senare vaknar jag upp i en stuga, samma stuga som förut. Var allt en dröm eller hände allt på riktigt?

Jag kliver upp ur sängen och kollar ner på mina fötter. Jag är barfota, i skogen var jag också barfota. Mina fötter är fulla av rivsår. Men vid dörren ser jag ett par tofflor, så jag tar på mig dom. Sedan går jag ut ur stugan och börjar gå mot helt motsatta hållet än skogen, jag går mot stan. Det är ganska kallt ute, hösten är nog snart här. Jag har bara en t-hirt och ett par slitna jeans.

Det tar ungefär 10 minuter tills jag är i stan. Det är väldigt mörkt nu, skulle nog tro att klockan är runt 11. Jag går in i ett främmande trapphus, i det trapphuset finns det en källare. Så jag går ner dit och sätter mig i ett hörn och jag börjar fälla tår efter tår. För varje tår mår jag sämre och sämre. Jag börjar nypa mig själv hårt, så att jag börjar blöda. Vart ska jag ta vägen nu? Inte tänker jag gå till skolskiten imorgon heller. Didrik och Eva har väl inte ens efterlyst mig, de är väl glada att jag stuckit. Mobilen, den är i mitt så kallade hem. Allt verkar hopplöst. Jag lägger mig ner på golvet och somnar in.

Någon halvtimme efter så vaknar jag av att någon smäller igen porten med en smäll. Jag sätter mig genast upp och kryper in i hörnet. Jag hör steg komma ner till källaren, dom stegen visade sig tillhöra Rickard....

- V..v..vad gör du här, säger jag skakigt. Efter att jag gråtit så blev rösten skakig.

Han böjer sig fram för att krama om mig men jag skjuter bort han. Han harklar sig då och säger sedan:

- Jag följde efter dig till detta hus. Fredde berättade att du stuckit. Jag började följa efter dig redan i..

- I skogen, jag vet redan, avbröt jag honom.

- Va hur?

- Tror du inte jag hörde hur du och den andre bråkade? Vem är den andra förresten.

- Jo eeehm...det va Fredde.

Sorgen övergår till ilska.

- Varför följde ni efter mig? Ni har fan ingen rätt till att göra det.

- Förlåt...jag vet. ..men jag kunde inte låta dig gå ensam i skogen.

- Ni gav mig en bedövningsspruta och bärde mig tillbaka, det va väl ändå över överdrivet! Jag klarar mig själv! skriker jag och går iväg. Utan att tänka på att jag kanske väcker de som bor i huset.

När jag går ut så ser jag Fredde en bit bort, jag byter rikting direkt utan att veta vart jag är på veta vart jag går.

- Alice!! Vänta!! hör jag Rickards röst bakom mig säga.

- VAD VILL DU!?

Rickard kommer mot mig och säger sedan:

- Ta min gamla mobil. Den är väl lite ringrostig men den funkar. Det finns pengar på den. Ring mig om det är något. Jag har lagt in numret i mobilen.

- Tack...

Men plötsligt bryter jag ihop och lägger mig ner på marken gråtandes. Fredde kommer rusandes mot mig.

- Vad är det min kära s...

Trotts mina känslor så reagerar jag på det.

- Din vadå?

- Va? Jag sa inget. Men strunta i det nu. Följ med mig upp till stugan, du är ju alldeles förstörd.

Rickard stod bakom mig och hjälpte mig upp från marken. Sedan gick vi till stugan.

- Jo...eeeehm...jag har något viktigt att säga när vi kommer till stugan, säger Fredde.

--------------------------------------------------------

Förlåt om ni blev missnöjda med detta kapitel. Och förlåt för att det tog lång tid för detta kapitel att komma upp.
Jag har mycket plugg nu när skolan börjat och en massa annat hemma osv.
//ananasen0205