Ett förstört liv

Kapitel 16: Kärlek i luften

*Fredriks perspektiv*

Jag springer till Rickards hus.

Jag kan inte fatta att Alice inte berättade. Jag kan bara inte fatta det!!!

Hon borde fatta att jag skulle göra vad som helst för att rädda mamma, oavsett hur jag mår, oavsett hur det står still.

Jag plingar på dörren till Rickard. När han öppnar och ser att jag gråter så säger han:

- Shit, vad har hänt? Du ser alldeles förstörd ut.

Jag berättar det som hänt...

- Ja, det va dåligt gjort av din syrra men hon ville ingen illa. Hon ville ju att det skulle gå bra med att rädda er mamma. Hon tänkte säkert berätta det för dig när allt var klart. Men nu hamnade hon ju på sjukhus och allt sådant. Jag tycker du borde gå till din mamma och syrra nu. Dom ligger ju fan på sjukhus!

- Du har rätt med det där att hon inte ville någon illa. Hon tänkte berätta när allt var över. Jag skulle nog gjort samma sak om jag va Alice...

- Jag bör nog gå till syrran å morsan nu, tillägger jag sen

- Bra val där. Å du...eehm. Jag beklagar allt med din pappa.

- Tack...

- Jag vet att detta är fel läge att fråga, men är Alice, du vet...ledig, Rickard rodnar och flackar med blicken.

- Haha, vafan Rickard, trots allt som hänt så får han mig att skratta.

- Men på riktigt

- Haha Aa det är hon. Hänger du med mig till sjukhuset förresten?

- Aa

På vägen berättar Rickard att han har börjat skolka från skolan senaste tiden då han hade varit orolig för mig och Alice. Han ville alltid kunna vara hemma utifall att det skulle hända mig och Alice något.

Jag hade lyckats smsa han då jag hade en telefon som jag hade i fickan när de kidnappade mig. Sen hade jag snott en laddare från en av kidnapparna. Det va en gång då de kom för att ge oss mat, då hade en av dom en laddare som stack ut ur bakickan. Då passade jag på att sno den.

- Fyfan, skolan. Det va ett tag sen. Tänk att jag egentligen skulle börja gymnasiet till hösten. Men vart fan ska jag ta vägen nu? Inga betyg vilket betyder att jag inte kommer kunna söka jobb.

- Donken funkar väl alltid. Jag har underkänt i nästan allt. Och jag tänker fanemej inte börja på gymnasieskiten. Haha, vi kan jobba på donken tillsammans.

- Jodu. De skulle alltid va något.

*Alice perspektiv*

*På sjukhuset*
Jag ser Rickard och Fredrik komma in genom dörren. Hjärtat börjar bulta fortare

- Ååååh, Fredrik. Jag gör vad som helst för att du ska förlåta mig, säger jag och börjar grina.

- Alice, det är lugnt nu. Jag och Rickard har snackat om det här och han fick mig att förstå att du inte hade så mycket att välja på. Jag skulle nog själv ha gjort samma sak. Vi glömmer att vi bråkat.

Fredrik och jag kramas hårt och jag är glad att allt är lugnt mellan oss.

Sedan går han till mamma och pratar.

Rickard står vid dörren å sneglar på mig med sina varma bruna ögon. Jag kanske har underskattat honom förut. Han är ju ändå en snäll person.

- Vad står du där för? Kom in vettja, säger jag och skrattar till lite. Jag blir genast mycket gladare när jag ser han.

Han kommer in och sätter sig på en stol som står bredvid min säng. Det börjar pirra i magen. Har jag blivit kär, i Rickard? Är detta bra eller dåligt?

---------------------------------------------------------
Hej.
Jag tror att vi har börjar närma oss det sista kapitlet. Snart är nog denna bok klar.

Är det någon som vill kontakta mig så finns jag på
kik: anna_02_2

Eller så är det bara att skriva i en privat chatt här på wattpad.

Hoppas ni har det bra❤// Ananasen