Ett förstört liv

Kapitel 6: Källarbesöket

Nästa dag i skolan på första rasten så kommer Linda och hennes gäng fram till mig. Jag sitter där på golvet med en luva över huvudet och kollar ner i golvet.

- Hej Alice, mår du inte bra? säger Linda sarkastiskt. Hennes gäng börjar skratta hånfullt och det frestar Linda att säga mer.

- Du kanske mår så dåligt pågrund av din dåliga klädstil. Hörni se på henne, slitna jeans å en gammal luvtröja! nu skrattar hela korridoren åt mig.

Linda ska just börja på att säga något mer men så hör jag nån röst säga till Linda :

- Hörru, det räcker nu. Jag har fått nog av hur du håller på mot Alice.

Jag sneglar upp för att kolla vem det är, det är en kille med mörkt hår och bruna ögon. Vänta lite, det där är ju Rickard. Han kommer fram till mig och viskar i mitt öra:

- Du kommer väl ihåg? Källaren efter skolan.

Jag säger inget utan stirrar bara ner i golvet och försöker att hålla inne tårarna för de Linda har sagt. Rickard går sin väg till sina vänner. Den där Rickard är ju inte så farlig trots allt. Linda blir tyst och ger Rickard en arg blick.

När skoldagen håller på att slut så sitter jag bara och tänker på Rickard. Att han inte sagt något förut. Vi har ju gått på samma skola i 2 år! Jag är nästan lite arg på han men ändå glad för att jag ska få veta var min mamma och brorsa är. Jag undrar vad de heter för jag har faktiskt ingen aning om vad mamma och min bror heter.

- Ni får sluta lite tidigare idag. Plocka ihop era grejer och sen är det slut för idag, säger läraren.

Alla rusar ut ur klassrummet. Jag är den som rusar ut först av alla. Jag kutar upp till skåpet och hämtar grejerna. Sedan kutar jag ner till källaren för att möta Rickard. När jag kommer så är inte Rickard där men sen kommer jag på att min klass fick sluta tidigare så han har nog inte slutat än. Jag sätter mig ner på golvet och väntar..

En kvart senare kommer Rickard. Han vänder huvudet åt alla möjliga håll för att se så att ingen mer än vi är i källaren. Sen säger han:

- Okej, innan vi börjar så kan vi ju presentera oss lite grann. Jag heter Rickard som du redan vet och jag är 14 år men jag ska fylla 15 snart. Mer än så behöver jag väl inte berätta, din tur.

Jag kollar upp förvånat på honom men reser mig sedan upp.

- Ähum, jo...jag heter Alice och är också 14 år men ska fylla 15 år i slutet av november. Men kan du berätta om vad som hände med min mamma och bror?

- Lugn i stormen jag tar detta i min takt, sa Rickard

- Okej, sa jag tyst.

- Jo jag berättade ju om att din bror var min bästa vän och att din och min mamma var goda vänner till varandra. Din mamma, Alicia ringde oss en dag. Hon verkade vara väldigt stressad. Hon ville komma över till oss för att säga en viktig grej.

Rickard blir avbruten när han pratar av att hans mobil ringer.

- Hallå? säger han.

- Hej mamma! Aha, okej. Ja, jag är i skolan, ska preis gå hem. Hejdå, ses hemma.

- Det var mamma som ringde och hon sa att jag måste hem så att jag hinner packa innan jag ska åka till pappa. Vi möts här igen efter skolan imorgon, okej?

- Okej, men innan du går måste jag fråga dig något. Vad heter min bror?

- Fredrik, han heter Fredrik, säger han och går sedan.

Fredrik och Alicia. Äntligen, efter alla dessa år har jag äntligen fått reda på deras namn.