Det 71 Hungerspelen

Slåttern

Jag tar på mig den ljusrosa klänningen. Det är dags för slåttern.
Den hålls varje år för att välja ut en flicka och en pojke från varje distrikt som ska tävla i hungerspelen. När jag ser scenen som har byggts upp blir jag nervös. Jag vet inte varför, jag är sexton år och mitt namn har funnits med sen jag var 12, fler för varje år.

Mirelle kommer ut på scenen. I år har hon stort fluffigt rosa hår och silvrig hud.
-Flickorna först, säger hon som vanlig och går fram till skålen. Hon rör om lite och tar upp en lapp.
-Althea Starling!
Jag blir som förstenad. Allas blickar vänds mot mig. Jag börjar sakta gå framåt mot scenen. Jag är livrädd.
-Nu tar vi pojkarna, säger Mirelle när jag är framme.
-Cray Roxen, läser hon.
En kille som ser ut att vara ungefär i min ålder går fram mot scenen. Han tittar ner i marken.
-Här har vi årets deltagare för distrikt 11. Althea Starling och Cray Roxen "Och må oddsen alltid vara med er", säger Mirelle med ett stort leende.

Sen kommer två fredsväktare och för oss till ert annat hus. Min familj kommer in för att ta farväl.
-Älskade Althea, säger mamma och kramar mig.
Min lillebror klättrar upp i mitt knä och gråter.
-Jag ska vinna, lovar jag honom även om jag vet att det är ett löfte som är näst intill omöjligt att hålla.
Efter en stund kommer fredsväktarna och dom måste gå.