Det 71 Hungerspelen

Drömmen

Jag springer och springer men fredsväktarna följer efter mig. Plötsligt se jag någon framför mig. Det är Rye, min lillebror. Det är honom dom jagar, men varför? Vad har han gjort?
-Rye! Skriker jag, stanna!
Han vrider på huvudet.
-Althea? Ropar han frågande. Han springer mot mig och rakt in i min famn.
-Althea, gråter han, dom jagar mig.
-Så ja, varför gör dom det?
-Jag tappade en korg med frukt ner jag var uppe i trädet. Äpplena gick sönder och dom blev jättearga.
-Så ja, säger jag. Det kommer gå bra. Jag löser det.
Jag vet inte hur jag ska göra. Reglerna är stränga i distrikt 11, men på nåt sätt ska det gå.
Jag hör att fredsväktarna närmar sig.
-Rye, kom vi måste springa.
Vi springer och springer och plötsligt tappar jag bort Rye.
-Rye! Skriker jag, Rye. Plötsligt ser jag honom. Fredsväktarna har honom.
-Rye! Skriker jag. Fredsväktarna riktar en pistol mot honom.
-Neej! Skriker jag. Precis då vaknar jag. Jag är genomsvettig och hyperventilerar.
-Althea, är allt okej? Frågar Mist.
-Ja, jag bara drömde, det är bra nu, viskar jag. Det är inte sant. Egentligen är jag fortfarande livrädd.
-Vi måste vidare. Vi kan inte stanna här. Vi syns alldeles för bra, säger Mist.
-Ja, säger jag.
Vi plockar ihop våra saker och klättrar ner ur trädet.
-Åt vilket håll ska vi gå? Frågar Mist.
-Mot sjön, säger jag. Vi behöver mer vatten.
-Men karriäristerna är säkert där.
-Men dom är bara två, vi kan vinna.
-Okej, vi går.
Vi börjar gå tillbaka mot sjön.
-Vänta, säger jag. Det luktar hallon.
Vi går ut det hållet och efter bara någon minut ser vi mängder av hallon.
-Vi stannar här en stund, säger Mist.
Jag börjar plocka. När jag inte orkar mer tar jag fram en korg som jag gjorde kvällen innan och fyller den.